| Huvudpersoner: | Malene, Patrik, Walid, Mikael, Leo |
| Beskrivning: | Laerke hittas mördad. Malene är rädd att Walid har gjort det. Så misstänker hon Patrik. Till slut blir hon själv misstänkt. Männen i hennes liv gör något desperat. |
Audin backade in på vändplatsen och stannade. Mannen lade in handbromsen och vände sig mot sin följeslagare. Hon log inbjudande och flyttade sig en aning så kjolen åkte upp lite. Han sneglade på hennes ben och hans leende blev bredare. Sliten mellan en önskan att sitta och betrakta henne en stund till medan förväntningarna växte och en lust att dra henne intill sig, blev han sittande en stund obeslutsam. Så sträckte han sig mot henne och kysste henne. Hon besvarade kyssen och började smeka hans lår.
Plötsligt avbröts de av ljudet av en bil till som körde in på rastplatsen. Mannen såg ilsket upp och hoppades att den andre skulle fatta av sig själv och taktfullt ge sig iväg igen. Men föraren av den blå amerikanska bilen närmade sig mer och mer. Kvävande en svordom drog sig mannen i Audin tillbaka och vred om tändningsnyckeln. Ibland råkade man på tröttsamma personer.
Den andre skulle tydligen ända längst bort på vändplatsen, så nära dikeskanten ut mot de gräsbeväxta fälten bakom, att Audin skulle behöva flytta sig. Mannen i den amerikanska bilen gav dem inte lång tid på sig heller. Han rusade motorn, som om han ville köra iväg dem.
Audins förare, som ogärna ville ha en repa på den nylackerade bilen, la in backen igen och försökte svänga så han skulle kunna köra ut igen, men han hade inte tillräckligt manöverutrymme. Hellre än att bli prejad, fortsatte han ut i gräset. Bilen sjönk först ner lite i den lösare jorden där ute men så slog den emot något stort. Inte en sten eller ens ett gammalt bildäck. Nu äntligen kunde den andre få plats.
Han stannade bilen men lät den gå på tomgång, medan han utan att skämmas slängde ut en låda med skräp, och en överfylld sopsäck.
Audins förare blängde surt på den andre, som stirrade trotsigt på honom. Han var klädd i en läderjacka med ett emblem på ryggen. Bäst att inte bråka med honom.
Innan han med skinnjackan satte sig i framsätet gjorde han en obscen gest mot dem. Så försvann han i ett moln av damm.
”Vänta lite, Sille. Jag måste ut och se vad jag körde på. Hoppas inte kofångaren har blivit skadad, eller något av däcken.”
Sille lutade sig tillbaka i sätet och tog fram sin handväska. Hon justerade spegeln och började bättra på makeupen.
Mannen gick runt bilen och tittade på den bakifrån. Gräset var högt här ute, men han skymtade något som såg ut som en ihoprullad matta. Folk slängde då allt möjligt. Men det han kört på var inte bara en matta, det var han säker på.
Han böjde sig ner och tittade närmare. När han insåg vad det var han såg på greps han av panik och kastade sig baklänges. Lyckligtvis kom han på benen igen och satte sig i bilen igen.
Sille vände sig om mot honom och ett förvånat uttryck spred sig över hennes ansikte.
”Vad är det, Preben? Du ser så blek ut. Är bilen ordentligt skadad?”
”Nej, det är inte det. Jag körde på en kropp.”
”Ligger det ett dött djur där ute?”
Sille såg äcklad ut.
”Nej, en människa. En kvinna. Jag såg hennes bara ben och – Hjulet gick över henne och jag tror kroppen gick sönder. Fy för satan. Det var så äckligt.”
”Vi måste härifrån. Kom då. Kör, för fan.”
”Nej, vi måste ringa till polisen.”
”Men jag har bråttom in till stan.”
Sille plutade missnöjt med munnen, men insåg att Preben hade rätt. Hon fick väl ringa återbud till gymmet.
”Ring då. Jag måste avboka på gymmet om det inte redan är för sent. Jag skulle varit där klockan sju.”
Preben lyssnade knappt. Han såg fortfarande framför sig den söndertrasade kroppen där ute. Minnet fick honom att må illa, men han måste ju ringa till polisen. Den tanken fick honom att lugna ner sig lite. De fick inte se honom så här – hysterisk.
***
Malene höll på att bada Anna. Telefonen ringde men hon var blöt om händerna. Förresten var det inte hennes telefon. Det måste vara Patriks mobil.
”Kan du svara, Patrik?”
”Ja, visst.”
Han tog upp telefonen och accepterade samtalet. Medan personen som ringt talade, glömde Patrik omgivningen och det hemtrevliga ljudet av badet och Malenes småprat med babyn. Samtalet tog slut och han glömde bort att stänga av.
”Patrik? Vad är det?”
Han såg tankfullt på henne, utan att egentligen se henne.
”Patrik. Är det något som har hänt?”
Äntligen började han reagera normalt. Han avslutade samtalet och la ner telefonen.
”Det gällde Laerke. Hon är död.”
Malene granskade Patrik ingående. Vad kände han inför nyheten? Sörjde han sin före detta flickvän eller var det bara en lättnad? Eller kände han sig kanske skyldig för att han mot slutet av deras relation och efteråt också haft anledning att hata henne?
”Hur gick det till?”
Malene hade en vag uppfattning om att prostituerade nog också använde droger, och hon undrade om kanske Laerke hade tagit en överdos. Men så insåg hon att det fanns andra mer uppenbara faror i hennes yrke. Våldsamma kunder, t ex.
”Hon blev mördad.”
”Mördad?”
Malene kände hur all färg försvann från hennes ansikte. Hon fick sätta sig ner. Bara det inte hade något att göra med Walid. Hon visste att hon inte borde ha bett sin före detta pojkvän om upplysningar om Laerke. Dessutom visste Walid om att Laerke legat bakom kidnappningen av hans dotter och misshandeln också. Malene hade fortfarande varit blåslagen när Walid kommit tillbaka från Tyskland för att träffa henne och förvissa sig om att hon och dottern var utom fara. Kanske hade han ansett det sin plikt att hämnas. Vad visste egentligen Malene om hans hedersbegrepp och andra seder? De hade aldrig diskuterat det.
Hon skulle bli tvungen att tala med Walid. Om han var skyldig – hon ville inte ens tänka på det.
Patrik såg oroligt på Malene.
”Hur är det?”
”Jag bara tänkte – nej, det var inget.”
Han såg forskande på henne. Inget? Något var det säkert, men å andra sidan var det ju heller inte konstigt att hon reagerade på Laerkes död. De två kvinnorna hade ju inte tyckt om varandra. Raka motsatsen faktiskt. Men Malene hade ju verkligen anledning att känna så. Laerke hade ju faktiskt rövat bort Malenes baby, och låtit misshandla Malene själv.
Nästa dag, på advokatkontoret ägnade sig Malene åt att göra några efterforskningar. Hon kände ju poliser och hennes kontakter där hade en del information att komma med. De hade flera olika spår att arbeta med, men inget verkade vara direkt hett. I alla fall fick Malene det intrycket. Hela dagen kände hon en molande oro inom sig. Hon tyckte ju ändå om Walid, och i vilket fall som helst var han hennes dotters far.
Patrik såg oroligt på henne då och då under dagen, men Malene var för fokuserad på sina egna tankar att hon hade svårt att ägna sig åt Patrik. Dessutom hade han ju sitt arbete att sköta.
Malene övervägde om hon borde tala med Mikael om saken, men bestämde sig för att tills vidare hålla det för sig själv. Hon visste mycket väl vad hennes chef, och f d pojkvän, ansåg om hennes relation med en kriminell man. Kanske hade han rätt, men nu i efterhand fanns det ju inget att göra.
När hon kommit hem till sig på eftermiddagen började hon samla sig inför samtalet med Walid. Hur ogärna hon än ville ta upp ämnet med honom, insåg hon att hon måste.
Patrik hade verkat vara ganska tankfull han också och fast han bott hemma hos Malene ända sedan misshandeln och kidnappningen, valde han nu att gå hem till sig. Det gjorde Malene ledsen. Hans lägenhet låg i knarkarkvarteren, och var verkligen inte trevlig. Han hade det mycket bättre hemma hos henne. Men han kanske ville tänka över alltsammans ensam. Han hade för övrigt då och då varit där och hämtat saker och sett till lägenheten de senaste veckorna.
Nu fanns det ingen återvändo längre. Anna hade fått mat och låg nu i sin säng och sov, eller i alla fall vilade, tyst och lugnt. Malene satte sig vid telefonen och knappade in Walids nummer. Han svarade på andra signalen. Det fick henne alltid att känna sig skyldig – hans uppenbara entusiasm varje gång han hörde hennes röst. Men hur charmig och snäll Walid än var, var han inte pålitlig. Hon kunde inte ha en relation med en man hon inte kunde lita på.
Patrik däremot – Fast varför tänkte hon på Patrik? Det som hänt mellan dem hade nog en enkel förklaring. Patrik behövde tröst och han kände tacksamhet mot henne. Naturligtvis var det inget mer från hans sida. Och hon själv – var det inte bara ett utslag av hennes naturliga önskan att trösta och ta hand om de som var i behov av hjälp? Men hon hade annat att göra än att dagdrömma om Patrik. Walid skulle märka att hon var ouppmärksam och undra varför hon alls ringt upp.
”Malene. Så trevligt. Hur är det med lilla Anna?”
”Walid, skulle vi kunna träffas?”
”Nu ikväll?”
”Ja, om du kan.”
”Självklart har jag tid för dig och min dotter. Hur är det med henne? Det har väl inte hänt henne något? Eller dig?”
”Nej då, Walid. Vi mår bra båda två. Hur är det med dig förresten?”
”Det är fint.”
”Kan vi ses nu direkt?”
”Ja visst. Jag kommer genast.”
Han lät så glad att Malene än en gång tyngdes av skuldkänslor. Det var faktiskt inte Walids fel att hon visat så dåligt omdöme den där gången.
När han kom, lät Malene honom ta upp flickan, fast hon borde ha sovit, och hon kunde inte låta bli att le när hon såg hur mycket Walid tyckte om sin dotter. Han var trots allt annat en bra far. Men hon var ändå tvungen att fråga honom vad han visste om Laerkes död.
”Walid – du minns väl att jag frågade om Laerke? Patriks före detta flickvän?”
”Ja, horan.”
”Vet du att hon är död?”
”Nej, det visste jag inte. Det måste kännas som en lättnad för dig. Och Patrik.”
Det fick man ändå säga till Walids försvar. Han var inte svartsjuk av sig, fast han nog anade att det varit något mellan henne och Patrik. Tvärtom verkade han tycka ganska bra om Patrik och visade aldrig något missnöje när han mötte Malene och Patrik ute med barnvagnen.
”Jo, det är det också. Men – det är bara det att hon blev mördad.”
”Jaså? Men det är väl inte ditt problem?”
Malene stirrade intensivt in i Walids sammetsmjuka bruna ögon. Han verkade helt ärlig, men tyvärr visste hon att han brukade kunna ljuga så där, helt utan att det märktes. I alla fall om man inte frågade ut honom mer ingående. Om han ljög, brukade han till slut medge det. Annars, om han talade sanning, eller åtminstone näst intill, brukade han bli sårad och visa det tydligt.
”Nej, kanske inte. Walid – förlåt om jag sårar dig, men vet du något om hennes död?”
Walid blev mycket riktigt sårad. Riktigt ledsen, verkade det som.
”Du tror att jag har låtit döda henne?”
”Nej, jag vill inte tro det, men – hon angrep ju mig och vår dotter. Jag trodde kanske att -”
”Du trodde att jag som är muslim skulle vilja hämnas genom att döda henne?”
Han såg verkligen förebrående ut. Men när han såg hur orolig Malene såg ut verkade han ge med sig.
”Det – kanske kunde varit sant, i mitt hemland. Men nu är vi här, i Danmark, och jag vet att man inte kan göra så här. Dessutom vet jag ju att du inte skulle vilja att jag begick några brott. Jag vill inte att du ska skämmas för mig. Förresten, jag är tacksam att jag är här. Om vi varit hemma, kunde min far ha krävt av mig att jag skulle återupprätta familjens heder. Men i så fall hade du och jag aldrig kunnat träffas. Du är ju inte muslim och han hade aldrig accepterat dig.”
”Jag förstår. Jag är väldigt ledsen att jag måste fråga. Men vi har ju aldrig pratat om det här tidigare. Om din kultur och så.”
”Min kultur – jag är ingen bra muslim, Malene. Jag sa ju att jag är tacksam att vara här. Allt är annorlunda där borta. Kvinnor blir inte behandlade som här. Min far hade köpt en brud åt mig, och så hade jag varit tvungen att vara gift med henne, en kvinna som kanske varken kunde läsa eller skriva, eller visste något om livet utanför byn. Det är inte kärlek.”
”Dödar de småflickor också, Walid?”
”Antagligen. Jag vet inte. Ingen har berättat för mig. Jag är yngst av fem syskon. Men jag har faktiskt två systrar. Så kanske inte i min familj.”
”Så hemskt.”
”Ja, det tycker jag också. Min lilla flicka – jag har inte berättat för min familj om henne, fast jag gärna skulle vilja. De skulle inte förstå.”
”Är din familj här, Walid?”
”Min mor är död. Min far är kvar där borta, och mina systrar också. De är gifta. Men mina bröder finns här, en av dem är här i Danmark och den andre i Tyskland.”
”Så du vill inte att de ska träffa oss?”
Walid skakade sorgset på huvudet.
”Nej, det är ingen idé. De förstår inte. Min äldste bror är koranlärd. Han tycker jag är en dålig muslim. Men jag tycker ju åtminstone om kvinnor. Min kusin Azhar – nej, det är för hemskt. Vi ska inte prata om det nu.”
”Nej, det kanske räcker nu. Walid – förlåt att jag måste fråga.”
”Det gör inget. Vi har ju inte pratat om det här alls. Det är inget som jag tycker om att prata om. Men du kan lita på att jag inte skulle döda någon, Malene. Vad jag än har gjort i övrigt – så aldrig det.”
”Jag tror dig.”
Det gjorde hon också. Faktiskt. Hon kanske inte borde göra det, men på något sätt verkade Walid tala sanning. Så hemskt att hans systrar var kvar i hemlandet. Om de fick döttrar, blev de tvungna att döda dem då? Nej, det ville Malene inte ens tänka på. Hennes lilla flicka –
”Vill du ha middag, Walid?”
”Nej, tack. Om det inte är något mer, så måste jag gå nu. Jag ska träffa några vänner ikväll.”
”Åh, jag förstår. Ha det så trevligt då.”
Och gör inget olagligt, tänkte hon. Men hon skämdes genast för sin misstanke. När Walid gått, gjorde hon ändå i ordning middagen, och som tur var kom Patrik tillbaka precis i tid för att äta med henne. Han såg fortfarande beklämd ut.
”Hur är det?”
”Jo, det är okej. Det hade varit inbrott i flera lägenheter i mitt kvarter, men min var okej. Där finns det ju inget att stjäla ändå.”
”Jaha. Det var ju tur.”
”Ja. Du, jag är ganska trött, så jag går nog och lägger mig direkt.”
”Gör du det. Jag är själv ganska slut.”
Nästa dag, fick Malene ett nytt fall tilldelat sig. Det visade sig ha med Laerke att göra. När hon fick mappen med informationen, stirrade hon förvånat på Mikael. Hon hoppades att Mikael inte gav henne den här typen av fall enbart för att testa henne. Men han hade en ganska trovärdig förklaring till varför just hon skulle ha fallet.
”Du har ju försvarat honom tidigare, och han bad faktiskt att få dig.”
Malene gjorde en grimas. Visserligen var det bra att klienterna var nöjda, men den här mannen var vidrig. Och han hade för övrigt varit en av Laerkes kunder, och en av dem som varit med och stirrat på Patrik när Laerke hade tvingat in honom i sina skumraskaffärer. Malene mådde illa när hon mindes filmen hon sett av Patrik och Laerke tillsammans. Hon hoppades att Mikael inte visste något om det. Då skulle antagligen Patrik få sparken, fast han egentligen inte hade gjort något olagligt. Men det kunde förstås se illa ut för firman.
”Ja, då får jag väl göra det. Vad gäller saken?”
”Han hade sex med henne innan hon dog. Det fanns DNA från honom på hennes kropp. Han hävdar förstås att de sågs på kvällen och att hon sedan gick därifrån, oskadad. Den tekniska bevisningen säger förstås att det var flera timmar efteråt som hon dog. Men man vet ju inte hur länge han höll henne kvar.”
”Finns det tecken på att hon dog i hans hem?”
”Nej. Men han kan ju ha följt efter henne. Jag måste säga att jag inte tror att han är oskyldig. Bevisen som åklagaren har mot honom verkar vattentäta. Men du får göra ditt bästa. Precis som förra gången kanske du kan komma fram till en överenskommelse med åklagaren. Om han erkänner och det var dråp, inte mord.”
”Jag ska göra vad jag kan. Men han är en ovanligt vidrig person.”
Mikael iakttog Malene noggrant. Kanske var det för mycket begärt att hon skulle behöva försvara Laerkes mördare, när Laerke hade rövat bort hennes barn och beordrat misshandeln av Malene själv. Men om hon inte kunde åtsidosätta sina personliga känslor borde hon ju inte arbeta som advokat. Själv brukade han aldrig låta sina personliga känslor spela in. Utom en gång – och det hade han ju fått betala ett högt pris för.
”Då så. Jag räknar med att du gör vad du kan för honom.”
”Det ska jag.”
Malene fick med sig allt materialet in till sig och så började hon studera det ingående. Hon skulle träffa klienten inom en timme, så hon fick skynda sig. Men det var nog bäst att hon hade en uppfattning om vad fallet mot honom innebar, innan hon mötte honom.
När hon såg honom den här gången, var han betydligt mer omskakad. Allvaret i anklagelsen måste ha haft tid att sjunka in, för han såg verkligen tagen ut. Han var orakad och hade en osund färgton i ansiktet. Han stirrade på henne med desperation i blicken.
”Du måste hjälpa mig. Jag har inte gjort det. Hon var vid liv och mådde bra när hon gick. Efter det vet jag inte vart hon tog vägen. Du måste tro mig.”
”Ta det lugnt nu. Berätta från början. Vid vilken tid kom hon till dig?”
”Klockan halv nio.”
”Och när gick hon?”
”Omkring halv tio. Hon hade visst en – skulle visst träffa någon mer.”
”Hände det något ovanligt under hennes besök?”
Mannen verkade tänka efter.
”Inget ovanligt hände, men hon verkade som hon hade något att tänka på. Hon såg allvarlig ut. Kanske var det något som oroade henne.”
”Nu måste jag tala klarspråk. Du har tidigare dömts till en villkorlig dom för att du använt övervåld mot en prostituerad. Enligt obduktionsprotokollet har Laerke blivit strypt. Gjorde du verkligen ingenting som kunde ha orsakat hennes död?”
”Verkligen inte. Jag skulle aldrig -”
Malenes blick fick honom att tystna.
”Jag gjorde henne inte illa.”
”Du såg henne aldrig tillsammans med någon annan man?”
”Hon hade en partner. Hennes pojkvän, sa hon. Ibland -”
Malene stirrade kallt på sin klient, och han tolkade det som ett fördömande av hans böjelser. Han rodnade lätt och höjde rösten.
”Den här Patrik verkade inte alls vänligt inställd mot henne. Hon hade problem med honom. Du borde undersöka om han har något med saken att göra.”
”Vi utreder alla möjliga spår. Någon annan? Hon hade visst några – arbetsgivare – som arrangerade möten åt henne?”
”Inte vad jag vet. Jag kom alltid överens med henne, personligen.”
”Hon nämnde aldrig någon som höll i arrangemangen?”
”Nej.”
”Någon annan kund som du kände till?”
”Nej. Utom – ”
”Vem?”
Mannen såg ut att tveka. Malene böjde sig över bordet och spände ögonen i honom.
”Vem då?”
”Jo, det är så att – en kollega till mig rekommenderade henne från början. Jag vet att han åtminstone brukade träffa Laerke tidigare. Förra året. Kanske nu också, men vi har inte träffats på ett tag. Han fick ett annat arbete och – ”
”Kan jag få hans namn?”
”Är det nödvändigt?”
”Alla som har haft med henne att göra är potentiellt misstänkta. Jag skulle ha trott att du skulle vilja undanröja alla misstankar mot dig.”
”Jo, självklart, men det är helt absurt att tänka sig att – Men visst.”
När Malene lämnade häktet hade hon med sig uppgifterna. Mannens anklagelser mot Patrik gjorde henne rasande. Skulle det här aldrig ta slut? Stackars Patrik.
Men ju mer hon plöjde igenom uppgifterna i fallet, desto mer fick hon en underlig känsla av att någon hade velat sätta dit hennes klient. Bevisen var så övertydliga. I vissa fall var hon säker på att de hade förfalskats. Det ingav henne en obehaglig känsla. Patrik kunde naturligtvis inte vara mördaren, men ändå – han hade haft ett starkt motiv för att vilja bli av med Laerke. Det hade hon ju själv också, men hon visste ju att hon inte gjort det. Visste hon säkert att Patrik inte hade gjort det? Han hade dessutom varit i hennes klients hem tillsammans med Laerke. Med sitt brottsliga förflutna skulle han lätt ha kunnat bryta sig in och plantera bevis.
Hon blev alldeles kall. Den beräknade tiden för dödens inträdande stod utsatt i obduktionsprotokollet. Var hade Patrik varit den kvällen? Hon försökte räkna efter. Så bläddrade hon i sin agenda. Det kunde bara inte vara sant. Just den kvällen hade Patrik varit borta tills ovanligt sent. Han hade haft mycket att göra i sin lägenhet och han hade faktiskt varit borta under den tid som Laerke blivit mördad.
Naturligtvis betydde det ingenting, försökte Malene intala sig själv. Bara för att han saknade alibi och hade motiv betydde det inte alls att han var skyldig. Hon kände honom ju. Patrik var en så mjuk och snäll person att det var helt otänkbart att han skulle ha kunnat mörda en kvinna, oavsett vad hon gjort sig skyldig till.
Malene funderade på om hon kunde fråga honom rent ut, som hon gjort med Walid. Hon hade ju sårat honom ordentligt. Kunde hon göra samma sak med Patrik – bara för att han varit borta den kvällen? Nej, det fanns absolut ingen anledning att göra det. Hon fick inte sitta här och skrämma upp sig.
***
Efter att Malene först kommit att tänka på den fruktansvärda tanken att Patrik kanske skulle ha kunnat vara skyldig till mordet på Laerke, kom hon ibland på sig själv med att iaktta Patrik eftertänksamt. Han var så mjuk och fin mot hennes lilla flicka och han var till och med vänlig och trevlig mot Walid. Och tillsammans med henne – Det var helt enkelt otänkbart att han kunnat göra sig skyldig till ett våldsbrott. Han hade för övrigt aldrig varit inblandad i den typen av brott. Malene visste att han suttit i fängelse för knarkinnehav och inbrott, inget värre.
En gång försökte hon ta upp frågan med Patrik, utan att på något sätt anklaga honom. De var ensamma i hennes lägenhet. Flickan sov, och det började bli sent. Malene hade inte kommit sig för att nämna Laerke mer än alldeles efter hon fått reda på att hon var död. Hon hade naturligtvis nämnt för Patrik att hon nu försvarade en man misstänkt för mordet på henne, och eftersom han arbetade på advokatbyrån, kunde hon naturligtvis inte dölja mannens identitet.
Det hade kommit som en obehaglig överraskning för Patrik. Han hade blivit mycket illa berörd.
”Finns det någon risk att hans – filmer – kommer att användas som bevis?”
”Kanske. Men inte den. Jag – som du vet gav jag ju dig den -”
”Han kan ha haft kopior.”
”Varför det? Jag blev tvungen att gå igenom hela hans samling, och den var den enda med en man närvarande. De andra var bara en ändlös upprepning av samma sak. Oftast Laerke, men ibland någon annan kvinna. Jag kan inte tänka mig att han fäste någon större vikt vid just den.”
”Nej, det – märktes att han inte var intresserad av mig.”
”Där ser du. Oroa dig inte.”
Det samtalet hade varit illa nog. Men nu, skulle hon behöva gå direkt in på Patriks känslor för Laerke. Hon mindes att hon en gång mer eller mindre rent ut frågat honom vad han sett hos Laerke, men inte fått något tillfredsställande svar. Kanske skulle hon få det nu.
”Patrik -”
Han log varmt mot henne. Trots nervanspänningen i samband med mordet, var deras relation lika bra som tidigare. Fast naturligtvis använde de aldrig ordet relation. Inte heller brukade de kommentera det faktum att Patrik numera aldrig sov på soffan. Där sov istället ibland Walid, de få tillfällen han stannat så sent att han behövde tillbringa natten hos Malene.
”Ja?”
”Ursäkta att jag frågar, men jag undrade lite hur du känner dig nu – efter Laerkes död.”
Patriks leende försvann och ersattes av en spänd min, inte olik den han haft när han varit offer för Laerkes utpressning.
”Det – känns svårt att ha hatat henne så mycket. Nu när hon är död. Hon hade kanske sina problem, som hon aldrig berättade för mig. Visserligen vet jag att hon – blev sexuellt utnyttjad av en styvfar en kort period, men hon brukade alltid nämna det som ett exempel på hur lätt man kan vända något negativt till något positivt.”
”Hur då?”
Malene kunde inte förstå hur något positivt kunde komma från att man blev utsatt för övergrepp.
”Hon utpressade honom. Fick honom att betala kontant för – det han gjorde med henne. Hon brukade skratta åt det, som om hon såg det som ett positivt minne. Men det kan hon nog inte ha gjort. Inte innerst inne. Jag blev misshandlad som barn. Av mina olika styvfäder och ibland av min mamma också. Men jag förstod ju hur hon hade det. Och inför mina vänner brukade jag skryta med hur tuff jag var som aldrig grät när de slog mig.”
”Åh, Patrik.”
Malene fick tårar i ögonen.
”Jag grät aldrig medan jag fick stryk. Men senare, i sängen på kvällen – Det berättade jag aldrig för någon. Min mamma hörde mig nog, men jag minns inte att hon kom och tröstade mig. Hon hade det svårt. Missbrukade alkohol.”
”Jag är ledsen att jag påminde dig om det här.”
”Nej, jag – vill gärna att du ska veta. Jag har aldrig berättat det här för någon. Inte Laerke – eller någon annan.”
Malene log svagt. Hon undrade hur hon skulle kunna fortsätta fråga Patrik om Laerke, men hon hade inte behövt oroa sig. Han berättade vidare, helt självmant.
”Som sagt, jag vet egentligen inte hur hon kände det. Hon pratade mycket, men jag tror inte hon avslöjade något om hur hon egentligen kände det. Det är sorgligt att hon levde ett sådant liv. Men jag känner många som haft det likadant, eller värre. Jag är i alla fall ledsen att jag hatade henne så.”
”Det förstår jag. Men det var hennes eget fel. Det var aldrig någon som tvingade henne att utpressa dig, eller kidnappa min dotter.”
”Eller att låta misshandla dig. Jag vet. Det är därför jag hatade henne så. Så fegt av henne att ge sig på dig och din dotter.”
”Ja, men det där ordnade sig. Tack vare dig, Patrik.”
Han log blekt mot henne. Men han var tydligen inte färdig med sin berättelse för efter en stund fortsatte han.
”Malene – jag slog henne en gång. Då lovade jag mig själv att aldrig göra om det igen. Om jag gjorde det skulle jag inte vara bättre än de där männen i min mors liv eller henne själv. Men jag önskade så att hon skulle få ångra sig. Och så händer det här.”
”Det var ju inte ditt fel.”
Malene hoppades att skuggan av tvivlet i hennes röst inte skulle märkas.
”Jag vet. Men jag – tänkte ändå så illa om henne.”
”Det har jag också gjort. Mer än du tror. Hennes sätt att behandla dig fick mig att bli rasande.”
”Jag vet. Jag har väl aldrig riktigt tackat dig för din hjälp. Du har räddat mitt liv. Jag hade aldrig stått ut någon längre tid. Och om jag hade börjat – använda droger igen, skulle jag snart ha varit tillbaka i fängelset. Det hade jag inte stått ut med heller. Malene, det är fruktansvärt där inne. Den som inte är tillräckligt hård brukar gå under. Jag kan inte hamna där igen. Det klarar jag inte. Inte efter jag har fått leva så här.”
Malene visste inte om han menade arbetet på advokatbyrån, eller livet här hos henne, eller kanske både och. I vilket fall som helst kunde hon inte tro att Patrik dödat Laerke. Hans smärta när han berättade om sina känslor för Laerke var alltför tydlig. Om han dödat henne skulle han väl ändå inte kunna låta så där?
Malene visste att hon ansågs för naiv, och godtrogen, men hon var ändå advokat, och hur gärna hon än ville tro människor om gott, trodde hon ändå att hon var tillräckligt bra på att bedöma en persons trovärdighet. Hon kanske hade låtit lura sig någon gång i Walids fall, men annars trodde hon att hon hade en god uppfattning om vad som var sanning eller lögn. Patrik ljög inte.
”Vi ska väl försöka glömma det här i alla fall. Ingen av oss har något att förebrå oss. Och jag tror i alla fall att jag nu kan förlåta Laerke. Inget hände ju.”
”Jag önskar att jag kunde förlåta lika lätt. Du blev ju i alla fall svårt skadad. Men – hon är ju borta nu – hon hade det nog inte så lätt som hon ville påskina. Du har rätt, vi borde försöka lägga det bakom oss.”
”Ska vi – gå och lägga oss nu?”
Patriks spända ansiktsuttryck försvann igen, och den här gången lyckades han slappna av. Hans leende värmde Malene.
***
När Malene kom till rätten på morgonen, möttes hon av ett nytt vittne, som åklagaren hade introducerat i efterhand. Domaren godkände tillägget, och snart satt en ung kvinna som ganska mycket påminde om Laerke, i vittnesbåset. Hon såg kyligt omkring sig, medan hon väntade på att bli utfrågad.
Åklagarens blick var minst lika kylig. Hon reste sig upp och tog ögonkontakt med domaren.
”Jag måste be att få advokat Bork avstängd från fallet.”
Domarens i vanliga fall rätt så oberörda ansikte visade den här gången tydliga spår av förvåning.
”Med vilken motivering?”
”Malene Bork är själv misstänkt för mordet på offret. Dessutom har hon en nära relation till offrets f d pojkvän.”
Hon gick fram till domarens skrank och lämnade över en bunt papper.
Malene började protestera. Det här var något hon borde ha blivit informerad om tidigare. Men domaren bad henne vara tyst medan han läste igenom dessa nya fakta i målet.
Så verkade han fundera skarpt och efter en stunds tystnad hade han kommit fram till ett beslut.
”Vi tar en halvtimmes paus, medan advokat Bork blir utbytt och informerad om sina rättigheter.”
Lyckligtvis fick hon chans att ringa till advokatbyrån och begära att bli ersatt av någon annan. Till slut anlände Rebecca Neumann med andan i halsen. Hon såg inte alls nöjd ut med att ha slitits från ett annat viktigt fall, men ingen av männen hade varit tillgänglig.
Efter en mycket kort överläggning, tog Rebecca över. Malene själv fick finna sig i att bli förhörd av åklagarens assistent. Det kändes enormt förödmjukande. Hon kunde inte förstå alls var anklagelsen kunde grunda sig på. Ganska snart stod det klart att det byggde nästan helt på den unga kvinnans vittnesmål. Det var tydligen en väninna till Laerke, och Laerke hade uppenbarligen anförtrott sig till henne.
Malene själv skulle inte vittna än på ett tag, antagligen inte ens samma dag, men hon oroade sig redan för vad som skulle kunna hända om domaren ansåg att hon var tillräckligt misstänkt för att låta häkta henne. Vem skulle då ta hand om flickan? Och hur skulle det här påverka Patrik?
Hon blev åtminstone inte häktad eller på annat sätt frihetsberövad. Hennes goda rykte gjorde det omöjligt för åklagaren att få igenom ett häktningsbeslut. Men hon undrade vad Mikael skulle säga. När hon kom tillbaka till kontoret sökte hon genast upp honom.
Mikael iakttog henne med en blick som verkade tyda på en blandning av klentrogenhet och allvar.
”Vad är det fråga om egentligen, Malene? Det här låter helt absurt.”
”Det är det också. Jag har självklart inte haft något med mordet att göra.”
”Det trodde jag inte heller. Men hur kan den här kvinnan påstå det? Det står här att du ska ha hotat Laerke. Vad gäller det? Är det helt taget ur luften också?”
Malene tvekade, och Mikael såg uppmärksamt på henne. Hennes reaktion undgick honom inte. Hon insåg att hon måste berätta hela sanningen om Mikael skulle kunna hjälpa henne.
”Det – stämmer delvis. Jag hotade henne naturligtvis inte med våld – men jag sa till henne att jag skulle anmäla henne till polisen.”
”För vad?”
Malene kände sig fångad i en fälla. Nu blev hon tvungen att svika Patriks förtroende. En sådan fruktansvärd otur att Laerke varit så pratsam och att väninnan nu såg en chans att tjäna på saken, på ett eller annat sätt. Malene föreställde sig att hon kanske hotades av åtal för något, kanske droginnehav, eller kanske utpressning.
”Laerke var en utpressare. Hon hade vid flera tillfällen ägnat sig åt utpressning eller rena bedrägerier.”
”Det förvånar mig inte. Men vad hade det med dig att göra?”
”Laerke utpressade Patrik också.”
”Patrik Larsen? Vår hjälpreda här? Men vad -”
Mikael avbröt sig. Han hade faktiskt kort snuddat vid tanken att Malene kanske hade en känslomässig relation till Patrik, och nu verkade det som det trots allt var sant, hur otroligt det än lät. Kanske var det bara att hon var så oerhört varmhjärtad att hon försökte hjälpa alla som hon såg som behövande, men gick det här inte lite väl långt? Nej, han blev tvungen att dra slutsatsen att Malene och Patrik faktiskt var ett par.
Märkligt. Att Malene inte kunde välja partners bland hederliga människor. Men Patrik hade ju förstås varit laglydig en längre tid nu. Kanske var också Malenes förra pojkvän det numera.
”Ja, ja. Det där spelar kanske ingen roll. Vad hade hon utpressat Patrik med då? Och vad pressade hon ur honom? Han har väl inga större summor pengar?”
Mikael rynkade pannan. Han hoppades att Patrik inte hade några rånbyten liggande gömda någonstans. Det skulle ju ställa hela saken i en annan dager.
”Hon tvingade honom att hjälpa henne i sitt yrke.”
”Jaså, det där. Att han var hennes chaufför? Det trodde jag han gjorde frivilligt.”
”Det gjorde han också. En tid. Men så – hon påstod att en av kunderna absolut ville ha – ett par.”
Mikael som vanligtvis inte visade speciellt många känslor, såg nu en aning äcklad ut.
”Jaså. Och han ställde upp?”
”Se inte ut så där. Hon påstod att hon skulle förlora jobbet och att hennes arbetsgivare skulle göra det svårt för henne. Patrik tyckte synd om henne.”
”Dumt av honom. Men fortsätt.”
”Min klient – han var nämligen inblandad då också – brukade spela in – hemmavideor. Du förstår säkert vad jag menar.”
”Ja, det är klart. Så Laerke skaffade sig en kopia och använde den för att utpressa Patrik?”
”Hon hotade att skicka den till dig, så Patrik skulle förlora jobbet.”
Mikael öppnade munnen för att säga att det inte var fråga om något lagbrott och att han inte skulle ha avskedat Patrik för det, men så insåg han att det skulle han antagligen ha gjort. Firman fick inte associeras med något sådant. Och nu skulle den göra det ändå. Men i det här fallet förstod han ju att det knappast gick att lasta varken Patrik eller Malene för vad som hänt. En sådan obehaglig kvinna, den där Laerke.
”Jag lovar att jag inte ska avskeda Patrik nu. Vi får ta den här smällen. Men nu måste vi fokusera på att få dig frikänd. Du har alltså enbart hotat att gå till polisen? Då har de ju inget fall emot dig. Åklagaren vill bara sätta käppar i hjulet. Antagligen tar domaren illa upp för det och så blir det inte så mycket mer av det.”
”Nej, jag kan inte se att de har så mycket mer.”
”Är det säkert?”
”Ja, jag har inte gjort något olagligt. Det borde du väl förstå.”
”Naturligtvis.”
”Men – Laerke valde att tolka mitt förhållande till Patrik på sitt eget sätt.”
”Så då har du inget förhållande med honom?”
Malene rodnade.
”Jag -”
”Säg inget mer. Om de frågar dig rent ut måste du ju svara, men annars -”
”Det är bara det att han mer eller mindre har flyttat in hos mig. Efter det som hände – ”
Mikael suckade. Malene kunde verkligen trassla till det för sig.
”Ja, ja. Det är ju inte heller något brott. Ni är ju vuxna människor båda två. Finns det några kopior kvar av den där filmen?”
”Inte vad jag vet.”
”Jag ska inte fråga hur du fick tag i din klients film. Du får bara hoppas att inte domaren eller åklagaren undrar. Om det inte finns några fler kopior kan man ju avfärda vittnets påstående med att det är hörsägen. Kan hon inte producera en film, så går det ju inte ens att bevisa Patriks inblandning.”
”Min klient anklagade Patrik. Han tyckte väl att Patrik inte var tillräckligt entusiastisk.”
Malene lät rasande nu. Mikael ville verkligen inte veta något mer om hur Laerke och Patrik hade utfört sitt arbete, så han skyndade sig att försöka lugna Malene.
”Jag förstår. Du tror att vittnet kan nämna Patrik och att din klient kan tvingas vittna om det tillfället. Ja, det skulle ju vara ett problem. Men din klient vill väl knappast skylta med att han inte bara betalar kvinnliga prostituerade utan också män. Fast det kan vi ju inte räkna med.”
”Nej.”
”Det här är mycket allvarligt, men jag tror ändå att vi ska kunna avvärja hotet. Jag ska tala med åklagaren. Hur ser bevisningen ut mot din klient?”
”Jag tycker det ser ganska vattentätt ut, men -”
”Men vad då?”
”Jag tror faktiskt inte att han gjorde det.”
”Tror du att Patrik dödade henne?”
Malene ryckte till. Hon hade inte väntat sig att Mikael skulle vara så klarsynt.
”Nej, det är jag säker på att han inte gjort.”
”Vet du det, eller tror du bara? Tillbringade han natten hos dig, då mordet inträffade?”
”Ja, men han kom hem sent. Han var i sin lägenhet och ordnade upp en del.”
”Då får vi hoppas att någon såg honom. Någon som är trovärdig. Annars ligger han illa till. Och eventuellt du också. Om någon nu får för sig att driva ett fall mot dig, på allvar. Eller mot Patrik. Det här blir bara värre och värre.”
”Men du försvarar väl Patrik också, om det skulle bli nödvändigt?”
Mikael tvekade inte länge. Malene var uppenbarligen förälskad i Patrik. Han var väl tvungen att göra som hon ville. Dessutom var det ju han själv som anställt Patrik. Man kunde ju hävda att det var hans skyldighet i vilket fall som helst. Han hade ju vetat om Patriks kriminella förflutna.
”Ja, jag ska ordna det. Leo eller CC får försvara dig, så försvarar jag Patrik – ifall någon skulle få för sig att jag är jävig på grund av vår tidigare relation.”
”Tack. Jag uppskattar verkligen -”
”Ja, ja. Men snälla Malene, försök vara lite försiktig i vilka partners du väljer. Tänk på att du faktiskt är advokat. Ditt rykte kan bli lidande.”
”Om du tror att jag ska ta avstånd från Patrik bara för -”
”Nej, det gör du väl inte. Ge mig allt material du har om alltihop, så ordnar jag resten. Du får sitta här på kontoret tills det här är över.”
”Jag är ledsen.”
”Det är jag också. Men det ska nog ordna sig.”
Men det visade sig att Laerke pratat ingående med sin väninna. Hon visste allt om Patriks inblandning och fast det blev rätt tydligt att han bara motvilligt dragits in i Laerkes affärer, kunde det tyvärr peka på att han också kunde vara skyldig. Malenes s k hot gjordes stor affär av, men eftersom hon aldrig hotat med våld eller något annat utanför lagen, föll just den delen av anklagelserna, efter noggrann granskning från rättens sida.
Däremot försökte åklagaren hävda att det fanns möjlighet att Malene och Patrik tillsammans hade kunnat döda Laerke. Det gav inte Rebecca något annat val än att kräva att hennes klient frikändes. Men bevisen mot honom var såpass solida att det inte gick att bortse från dem. Rättegången verkade ha kommit in i en återvändsgränd.
När Patrik fick reda på att Malene var misstänkt för mordet blev han bestört. Hans egen inblandning gjorde honom mindre upprörd. Han var trots allt van vid att utsättas för anklagelser om brott. Men Malene, som bara velat hjälpa honom, skulle inte få trakasseras. Han förstod att om fallet mot henne stärktes fanns det risk för att hon skulle förlora sin advokatlegitimation och hon skulle aldrig få arbeta på en advokatbyrå igen.
Efter ett ögonblicks tvekan kom han fram till vad han behövde göra. Om han själv tog på sig skulden för mordet, skulle Malene frikännas helt. Det var han skyldig henne. Hur mycket han än fruktade fängelset, kunde han inte låta Malene få lida för att hon försökt hjälpa honom.
Han ringde upp Walid och bad honom att komma till lägenheten för att passa sin dotter. Walid skyndade dit, och fick höra vad Patrik hade för avsikt att göra. Han stirrade oförstående på honom.
”Malene har ju inte dödat någon. Det är inte möjligt.”
”Det har hon inte heller.”
”Har du gjort det?”
”Naturligtvis inte. Men Malene får inte råka illa ut för min skull.”
Walid iakttog Patrik med sina sammetsögon. Där fanns en sorgsen glimt, men också beundran. Han blev rörd över hur mycket den här dansken älskade hans Malene. Om han bara själv hade kunnat få ha kvar henne. Men det var ingen tvekan om att Patrik älskade henne. Han sträckte fram handen och tryckte Patriks. Patrik blinkade oförstående, men besvarade handslaget. Nu visste han i alla fall att barnet var i säkra händer.
Han gav sig iväg till polisstationen, i förhoppningen att han skulle hinna i tid, innan domen avkunnades.
Under tiden satt Walid och funderade på det oerhört romantiska och vackra i vad Patrik just stod i begrepp att göra. Det slog Walid att Malene skulle bli förtvivlad över att förlora mannen hon älskade. Utan honom skulle hon vara ensam igen. Visserligen hade hon ju honom, Walid, men han förstod att det inte fanns någon chans för dem längre. Malene litade inte på honom.
Hade hon inte nyligen frågat honom om han dödat Laerke? Om Malene kunde tro det, skulle inte rätten då uppfatta det som mycket sannolikt att en man som han själv skulle ha kunnat se det som sin skyldighet att hämnas oförrätten mot hans familj? Han visste tillräckligt om sin kultur för att kunna få det att låta trovärdigt.
Malene skulle inte behöva klara sig utan Patrik. Han skulle själv uppoffra sig för kvinnan han älskade.
Malene hade gett honom numret till barnvakten, med tanke på en eventuell nödsituation. Det var vad man kunde kalla detta, tänkte Walid. Han ringde upp flickan och bad henne att komma och ta hand om babyn. Hon lät sig övertalas och kom så snabbt att Walid förstod att hon gärna ville tjäna lite extra. Det skulle hon få göra hädanefter, trodde han. Nu när flickans far skulle tillbringa så många år i fängelse.
Så skyndade också han iväg till polisstationen för att erkänna mordet.
Vakthavande visste inte vad han skulle göra. Han hade hört att en högt uppsatt man snart skulle fällas för mordet på en prostituerad. Så fick han höra att en advokat var misstänkt. Knappt hade det ryktet spritt sig runt polisdistrikten, förrän en kriminellt belastad man som haft en relation till offret kom in och angav sig själv. Nu dök det upp ännu en man, med ett likaledes kriminellt förflutet, som för omväxlings skull hade haft en relation med advokaten som varit misstänkt. Det här var långt bortom en vanlig polismans horisont.
Han hade inget annat val än att låsa in den andre mördaren också. Det kanske skulle vara lämpligt att placera dem i samma cell. Kanske hade de agerat tillsammans.
Patrik flög upp från britsen han suttit på, och fick se Walid. Han bleknade. Hade något hänt barnet på den korta stund han varit borta? Men hans fångvaktare låste upp celldörren och Walid steg in och satte sig på den andra britsen. Så låstes dörren igen och vakten gick sin väg.
”Vad är det? Har det hänt barnet något?”
”Nej, naturligtvis inte. Barnvakten är hos henne.”
”Malene då?”
”Malene mår säkert bra.”
”Men vad gör du här då?”
”Jag har erkänt mordet på Laerke. Malene bad mig ju ta reda på information om henne. Dessutom – lät Laerke misshandla Malene och kidnappa min dotter. Det motivet räcker väl?”
”Gjorde du det?”
”Nej, men -”
”Varför erkänner du då?”
”Malene älskar dig. Hon ska inte behöva vara utan dig. Jag däremot – mig kommer hon inte att sakna. Och ingen kommer att tvivla på att det här är ett mord med kulturellt motiv. Jag är ju muslim. De kommer att tro mig.”
”Men – jag var ju Laerkes pojkvän och – de kommer att tro mig.”
”Ta tillbaka ditt erkännande. Säg att du var orolig för kvinnan du älskar.”
”Det kan jag inte göra. Det var ju mitt fel att Malene blev indragen i allt det här. Hon ville bara hjälpa mig.”
”Med vad då?”
Patrik satte sig ner igen. Det här ville han verkligen inte berätta för Walid.
”Laerke hade utpressat mig. Hon kunde ha fått mig att förlora jobbet.”
”Jaså. Men -”
Walid tystnade när han insåg att Patrik inte ville berätta mer. Han var verkligen inte förvånad att Laerke blivit mördad. Det måste ha funnits många personer med motiv. Någon av dem måste ha dödat henne. Kanske den man som Malene hade försvarat tills helt nyligen. Om han befanns skyldig kanske ingen av dem skulle behöva ta på sig skulden.
”Om vi har tur kanske den ursprungligen anklagade blir fälld. Då kanske vi båda två slipper -”
Nu öppnades en dörr längre bort. De vände sig båda två om för att se vem det var som kom in i korridoren mellan cellerna. Patrik kände igen Leo Zielinski från advokatbyrån. Antingen hade Mikael skickat honom, vilket var väldigt generöst av honom, eller så hade Malene själv lyckats få Zielinski till att ta sig an fallet.
”Hej på er, killar. Vad har ni ställt till med nu då?”
”Vad menar du? Det är jag som är skyldig.”
Patrik tänkte inte låta Walid ta på sig skulden. Han hade ju en liten dotter. Det här var inget som angick honom.
Walid tvekade inte heller.
”Lyssna inte på honom. Han försöker bara rädda Malene. Men han har inte gjort det. Det var jag.”
”Ni kan sluta nu. Malene uppskattar gesten, men ni lurar ingen. Ta och tänk igenom det här nu, noga. Ni borde veta bättre, båda två. Fängelset är ingen trevlig plats, det vet ni ju redan. Jag ska prata med åklagaren. Förresten håller Mikael Frank på att se närmare på fallet. Den som verkligen är skyldig kommer nog att åka fast.”
Leo såg faktiskt ganska road ut. Vilken uppvisning i ädelmod. Något liknande hade man nog inte sett det här millenniet. Riktigt rart. De måste båda två vara förälskade i Malene. Själv hade han aldrig varit attraherad av henne, men det var ju faktiskt en väldigt trevlig kvinna. Mycket snäll och vänlig. För snäll. Hon riskerade att råka illa ut. Och det som Mikael hade berättat tydde på att hon redan gjort det. Så gick det när välmenande amatörer försökte hantera kallhamrade proffs som Laerke. Om Malene hade bett honom om hjälp hade det hela säkert gått mycket smidigare.
”Jag är er advokat nu, så nu lyder ni mina råd, hör ni det? Nej, tyst nu. Det här blir dyrt nog ändå, så lyssna bara, prata inte. Nu säger ni inte ett ord till innan jag har ordnat upp det här. Har ni fattat? Inte ett ord till. Sitt här och ta det lugnt, så ska nog jag och Mikael se till att Malene klarar sig ur den här härvan. Ni också.”
Han skakade på huvudet. Det var nog fint att älska en kvinna så mycket att man var beredd att hamna i fängelse för henne, men själv skulle han aldrig göra något så idiotiskt. Man hjälpte väl henne mycket bättre om man gick till motoffensiv. Någon var skyldig till mordet. En gammaldags hederlig utredning skulle hitta denne någon. Slut på historien. Inga meningslösa gester eller överdrivet ädelmod. Det var uppenbart att Patrik aldrig skulle bli advokat.
***
Mikael hade för länge sedan slutat oroa sig för kostnaderna. Nu var han redan mitt uppe i fallet. Lika bra att göra ett bra jobb från början. Malene fick göra skäl för lönen nu. Han satte henne att gå igenom allt gammalt material och dessutom det nya som han fått från polisen bara för någon timme sedan. Någonstans i materielet måste det finnas bevis som pekade på den som verkligen var skyldig.
Malene hade inte trott att hennes klient var skyldig, trots att hon redan från början tyckt illa om honom. Trots hennes naivitet och hennes goda hjärta, hade Mikael förtroende för hennes förmåga att bedöma en persons trovärdighet. Alltså trodde han också att klienten faktiskt var oskyldig.
Att Malene skulle ha lyckats strypa en ung, vältränad kvinna som var både längre och starkare än hon var totalt absurd. Hon kanske hade kunnat döda henne om hon stått i begrepp att döda Malenes barn, men aldrig så här, som hämnd i efterhand. Det var helt otänkbart. Lika otänkbart var det faktiskt att Patrik skulle ha gjort det. Mikael kände honom ju och visste att han aldrig gjort sig skyldig till några våldsbrott. Och Walid –
Än en gång suckade Mikael. Där hade Malene verkligen gjort ett misstag, men i det här sammanhanget var åtminstone Walid inte aktuell. Han kanske hade motiv, men Mikael kände till hans typ. Svag, lättledd, men inte aggressiv eller psykopat. Ingen av Malenes osannolika kavaljerer kunde vara skyldiga. Det måste finnas någon annan.
Efter flera timmars intensivt arbete, lyckades Malene hitta något som pekade mot Laerkes mer eller mindre osynliga uppdragsgivare. Nu hade de behövt Patriks eller Walids kontakter. Vilka idioter som gått och erkänt sig skyldiga till mordet. Malene hade blivit upprörd och velat rusa iväg till arresten för att tala med dem, men Mikael hade lyckats hindra henne. Istället hade han blivit tvungen att skicka iväg Leo.
Det där fick han väl betala ur egen ficka, för han hade svårt att se att hans gamle vän frivilligt skulle arbeta gratis för att hjälpa två sådana jubelidioter. Han kanske skulle ha gift sig med Malene. Dyrare än så här hade det i alla fall inte blivit.
CC var fortfarande på sitt kontor, och Mikael gick ut till honom.
”Du har väl fortfarande kontakter hos polisen?”
”Det har väl du också? Men visst. Jag känner några som nog fortfarande skulle kunna ge mig information om det är det du vill ha.”
”Ja. Du känner till vad Malene har blivit indragen i?”
CC gjorde en grimas, och de två vännerna och kollegorna ägnade sig åt en sekunds tyst samförstånd. Fruntimmer.
”Ja. Gäller det mordet på Laerke?”
Mikael nickade.
”Det måste ha funnits massor som stod i kö. Hon hade visst utpressat flera olika personer och ägnat sig åt bedrägeri också?”
”Det stämmer. Men nu verkar det som hennes arbetsgivare hade fått nog. Kan du höra efter vad de säger ute på gatan?”
”Visst. Jag har ju inget val. Vi kan ju snart stå utan arbete allihop. Vi måste lösa det här så snart som möjligt. Sedan får vi väl anställa den där Walid, så han håller sig ifrån allt kriminellt. Nu när Laerke är död, ska vi väl inte få några fler problem med Patrik.”
”Det var en idé. Anställa Malenes pojkvänner så de håller sig i skinnet. Men vad ska vi ha Walid till då? Vi har ju inga lejon som vi behöver avliva eller flå. Och banker ska vi väl försöka avstå från att råna också.”
CC skrattade kort. Nej, Walids meriter var kanske inte så användbara, trots allt. Men han kunde ju alltid få hjälpa Patrik med att koka kaffe och ställa i ordning pärmar. Och bemanning hela arbetsdagen skulle ju vara en fördel. Man måste ju äta lunch någon gång. Till och med kontoristen.
”Han kanske kan samarbeta med Patrik.”
Mikael skakade på huvudet. Han var nog inte beredd att släppa in Walid på kontoret. Kunde man lita på honom över huvud taget? Men han fick kanske ändå överväga det. Om de sysselsatte honom skulle han ju förhoppningsvis inte begå fler brott, och då fick firmans rykte vara ifred.
”Vi får se. Var snäll och ordna det där med polisen nu. Om vi kan få ett utslag i rättegången i morgon, kanske vi allihop kan återgå till arbetet som vanligt. Vi har slösat bort tillräckligt mycket pengar redan.”
”Visst. Ett ögonblick bara, så ringer jag upp min kontakt.”
***
När de väl börjat granska Laerkes arbetsgivare – två män med kopplingar till svartklubbar runtom på alla större orter i Danmark – fanns bevisen.
Det visade sig att de gripits av panik när Malene grävt fram bevis mot Laerke. Utpressningen och bedrägerierna var hennes egen idé, och bara en bisyssla, ur deras synvinkel. När hon avslöjats som brottsling, hade de inte längre användning för henne, och de gjorde upp planer på att göra sig av med henne.
Det fanns användningsområden för en prostituerad som inte längre ansågs önskvärd, men de hade råkat i gräl över hur de bäst skulle kunna utnyttja situationen, och till slut hade en av deras torpeder fått i uppdrag att snabbt göra sig av med henne.
Den ene av männen var betydligt mindre kriminellt belastad än den andre, och genom att erbjuda honom några års färre straff, i utbyte mot ett vittnesmål mot hans affärspartner, kunde de få bevis mot dem båda. Malenes klient blev försatt på fri fot med omedelbar verkan, och misstankarna mot Malene, Patrik och Walid ogillades.
Då hade Patrik och Walid fått tillbringa en natt i arresten. Ingen av dem uppskattade upplevelsen, men det var Patrik som tog det hårdast. Han fick ångest av att sitta inlåst i ett så litet rum. Visserligen hade han inte behövt frukta sin cellkamrat, men minnena från tidigare perioder i arresten och häktet, för att inte tala om i fängelset, hade gjort honom närmast panikslagen.
Malene kom och mötte dem och omfamnade dem båda två i tur och ordning.
”Ni skulle inte ha gjort det. Vad var det som flög i er egentligen?”
Patrik undvek att möta Malenes blick. Han ville inte diskutera det här inför Walid, och han misstänkte att Walid inte heller ville prata om det. Åtminstone inte så här offentligt.
”Men det var väldigt gulligt av er. Jag kommer aldrig att glömma att ni var beredda att offra er för mig så här. Kom nu. Vi kan väl äta middag hemma hos mig.”
Walid kände sig överflödig och han började komma med ursäkter varför han inte borde komma med, men Malene ville inte höra talas om några invändningar.
”Patrik har väl inget emot det heller, eller hur?”
”Nej, då. Kom med du. Vi måste väl fira att vi är fria igen, eller hur?”
Walid tvekade, men så kom han att tänka på sin dotter. Han ville väldigt gärna se henne igen. Hon var verkligen en ljuspunkt i hans ganska trassliga liv.
Så de åt middag tillsammans, alla tre. Barnvakten hade bråttom hem, så hon gick direkt och la flickan, som somnade ganska snart, mätt och belåten.
Efter middagen ursäktade sig Walid och gick. Han förstod att Malene och Patrik ville vara ensamma. Det stämde, men inte riktigt av den anledning han utgått ifrån.
Malene märkte genast att Patrik var spänd och inte mådde bra. Hon anade orsaken, men förstod ändå inte till fullo.
”Hur är det, Patrik? Du verkar – ”
”Det är inget -”
”Det är klart att det är något. Kan du inte berätta vad det är?”
Han övervägde om han kunde förklara. Malene skulle bli orolig, men kanske var det ändå bäst att vara uppriktig. Hon kanske kunde hjälpa honom på något sätt. I alla fall var han skyldig henne att vara ärlig.
”Jo, du förstår – det kändes inte bra att sitta i en cell igen. Det påminde mig om – hur det var förr.”
”Åh, Patrik, naturligtvis. Du berättade ju om det förut. Jag är så ledsen. Du skulle inte ha -”
”Jag kunde ju inte låta dig åka dit, bara för att du försökt hjälpa mig. Men – just nu så – det här fick mig att känna mig som jag gjorde då. Och just nu så -”
Han fick tårar i ögonen. Inte en gång till. Han ville inte få ett återfall till. Det hade varit fruktansvärt att göra Malene och Mikael så besvikna den gången det hänt nyligen. Om han nu skulle falla för frestelsen igen –
”Jag skulle behöva något. Några piller eller – Men jag vill inte. Det bara känns så – Du kan nog inte förstå hur det känns. Hela kroppen bara skriker efter något. Vad som helst egentligen. Knark, alkohol, medicin.”
Malene såg på Patrik full av medlidande. Och det här gick han igenom för hennes skull. Hon funderade lite. Det fanns en flaska vin, och så hade hon ju naturligtvis några värktabletter. Men om hon lät Patrik lösa problemet på det sättet var väl risken stor att han fortsatte på samma sätt. Snart skulle han vara tillbaka i missbruket igen. Det fick inte hända.
”Jag är ledsen. Kom hit.”
Hon drog honom intill sig och höll hårt om honom, samtidigt som hon drog honom med sig in i sovrummet. De sträckte ut sig på sängen, och han begravde ansiktet mot hennes axel. Efter en stund, kände han hur han började slappna av lite. Begäret efter knarket släppte lite. Genom att fokusera på henne, hur det kändes att ligga pressad emot hennes kropp, hennes doft, hennes hår, hennes lugna andetag, lyckades han tvinga ner begäret till en hanterlig nivå.
Snart började de båda två slappna av, och det dröjde inte länge innan de dåsade till och somnade.
SLUT