Beskrivning: En tjej och hennes pojkvän träffar en snygg kille på tåget och det visar sig att det här med att ta sista tåget hem medför en bonus för dem.

———————-

Min pojkvän och jag gick på det sista tåget hemåt. Klockan var omkring nio på kvällen och vi verkade vara de enda som var med tåget. Det var bara en vagn så det var lätt att se att den var tom, förutom oss. Inte så långt efter vi hade skannat våra kort och satt oss ner, kom en ung, snygg konduktör förbi.

Han var faktiskt riktigt snygg, men inte bara det, han verkade vara trevlig också. Väldigt vänligt och hjälpsam som de flesta av de här killarna verkar vara. Tjejerna också, i rättvisans namn, men av någon anledning brukar jag inte kolla så noga, särskilt inte deras utseende. Det är väl inget brott?

Till min förvåning, satte sig killen ner och började prata med oss. Det var verkligen trevligt. Jag menar, bara det att de gör sitt jobb och ler artigt är väl i stort sett vad man kan begära, eller hur? Men den här killen gick ett steg längre. Jag log och fortsatte konversationen, och det gjorde min pojkvän också.

Efter en stund blev jag medveten om att jag kände mig lite attraherad av killen. I de flesta fall när det händer, brukar jag bara ignorera det och så glömmer jag snart bort det. Jag har det så bra med min kille att jag aldrig saknar något, om du förstår hur jag menar. Han är en helt fantastisk kille, väldigt snygg och vi kommer jättebra överens också. Jag har absolut inget att klaga på, inget saknas. Vi har bara varit ihop i omkring två år så kanske kommer vi att tröttna på varandra så småningom, hur svårt det än är att tänka sig det nu, men jag tror faktiskt inte det.

Hur som helst, plötsligt insåg jag att tågkillen såg på mig på samma sätt, som om han också kände sig attraherad. Ojsan. Jag sneglade lite urskuldande på min kille för att visa att det här inte var avsiktligt och att inte tänkte göra något åt det. Till min förvåning såg det ut som han log lite utmanande som om han också tyckte om situationen. Jag rynkade pannan. Föreslog han verkligen att jag skulle – liksom – sätta igång något med tågkillen? Jag var inte säker på hur jag kände inför det. Det var inget vi hade gjort tidigare och inte ens pratat om. Visst hade jag alltid haft den där fantasin om att ha mer än en kille, men – jag trodde ju aldrig att det skulle bli verklighet. Som jag sa förut, är jag 100 % nöjd med min kille och letar aldrig efter något utanför vårt förhållande och det kanske verkar naivt av mig, men jag tror inte han letar heller.

Jag vet också att han är helt heterosexuell. Inte för att jag är en av där gammaldags tjejerna som inte tål att en kille har några procent. Tvärtom faktiskt. Om jag fick reda på det skulle jag tycka det var intressant. Tilltalande. Lite inspirerande.

Eftersom det verkade som min pojkvän var okej med det, bestämde jag mig för att sätta igång. Jag log lite mer intensivt mot tågkillen och han återgäldade leendet lika intensivt. Så långt gick det ju bra. Han flyttade sig till sätet intill oss – det här var en av de där vagnarna med tre säten i rad. Det gjorde att han hamnade intill min kille, inte mig, eftersom jag satt vid fönstret.

På ett sätt gillade jag det. Det fick mig att känna mig lite lugnare inför det hela. Med en ny kille sittande alldeles intill mig skulle jag nog känna mig lite överväldigad. Jag är faktiskt lite blyg och att lära känna någon på det är sättet var nästan lite – för spännande. Så jag bara log och lutade mig mot min kille, för att komma lite närmare. Han la armen om mig, men förutom det gjorde vi ingenting, bara väntade för att se hur det här skulle gå.

Vår resa skulle ta nästan en timme och vi hade bara varit på tåget i ungefär en kvart. Så vi hade fortfarande gott om tid. Och vår station var ju ändstationen. Om ingen mer gick på – och vid den här tiden verkade det inte troligt, så skulle vi ha tåget för oss själva. Så länge bara inte föraren kom för att ta sig en titt, och han eller hon behövde ju köra tåget, så det var ingen risk för det.

Till min förvåning, lutade sig tågkillen över och kysste min kille på kinden. Det verkade överraska min kille också, men han återgäldade kyssen lika tveksamt. Så sträckte sig tågkillen över min kille och rörde lite vid mig. Lovande. Nu flyttade sig tågkillen närmare och satt mer eller mindre och lutade sig över min kille. De turades om att kyssa mig och så varandra – ordentliga kyssar nu – och så mig igen. Det var verkligen upphetsande. Att se min kille på det sättet. Väldigt sexigt.

Efter det gick allt ganska fort. Jag, som var den blyga, behöll alla kläderna på, men lät killarna komma in under min topp. Helt ovanför midjan alltså. Fanns ju ingen anledning att gå för långt med en helt främmande kille. Det kunde räcka med att gå längre när jag och min kille kom hem. De var lite mindre blyga. Tågkillens uniformsjacka och skjorta hade han knäppt upp nu och det hade min kille gjort med sin skjorta också. De rörde vid varandra där också, men än en gång, inte nedanför midjan. Helt okej för mig. Jag var bekväm med det.

Så började de smeka varandra i skrevet. Min kille vet att jag inte tycker så mycket om att bli vidrörd alltför intimt ute bland främmande, så han lät händerna stanna kvar där jag ville ha dem och den andre killen följde efter hans exempel. Det var ganska stimulerande, till och med utan de allra mest intima beröringarna. Jag var totalt häpen att min kille gick så långt. Han är helt heterosexuell, som jag sa.

De glömde i alla fall inte bort mig och jag fick långa, utdragna kyssar och rejält skickliga beröringar också, så jag hade då inget att klaga på. Till slut kom de så långt att efter två långa, djupa suckar tog föreställningen slut. De avslutade med en riktigt sexig kyss, och så släppte de taget och drog sig tillbaka. Tågkillen skyndade sig att rätta till sina kläder och det gjorde min kille också. Jag sneglade ner på min topp och ordnade till den också. Snart var det så att ingen som råkat komma in skulle ha sett något utöver det vanliga. Bara vi tre visste vad som hänt. Jag kände mig fortfarande lite uppe i varv men samtidigt nöjd. Wow. Jag kunde knappast vänta tills jag och min kille kom hem igen och kunde – prata om det privat.

Tågkillen reste sig upp och såg lite ångerfull ut, men så antydde han en honnör, log lite snett och gick sin väg. Synd. Jag skulle gärna ha träffat honom igen någon gång. Fast jag och min kille åker med det här tåget ganska ofta. Kanske skulle vi ha tur igen någon gång.

SLUT

© Arkivarien