| Huvudpersoner: | Julie, Adam, Nikolai, Jimmy |
| Beskrivning: | Julie märker att bröderna inte verkar må så bra. Hon försöker ta reda på vad som är fel och få dem på bättre humör |
Adam satt framåtböjd över skrivbordet inne på kontoret, med ansiktet i händerna. Han hade inte ens hört sin syster komma in. Julie såg oroligt på sin bror. Mådde han inte bra? Hon rynkade pannan. Det var inte första gången hon sett tecken på att Adam inte mådde särskilt bra. Hon visste att Adam och Maria hade problem i äktenskapet, mycket på grund av deras ofrivilliga barnlöshet, men kanske fanns det andra anledningar till hans tillstånd.
Tyst och försiktigt gick hon fram till skrivbordet, för att inte skaka om Adam för mycket. Mjukt lade hon handen på hans axel. Men hennes finkänslighet hjälpte inte. Adam hoppade till och såg riktigt förskräckt ut.
”Ta det lugnt, brorsan. Hur är det med dig egentligen?”
”Jag har bara lite huvudvärk och så är jag lite trött. Inget allvarligt. Vad vill du? Är det något problem?”
”Nej då, jag kom bara för att fråga om jag kan ta ledigt på torsdag. Jag tänkte åka ut och prata lite med mina gamla kompisar i teatergruppen.”
Adam sträckte sig automatiskt efter agendan som låg framför honom på skrivbordet. Han bläddrade igenom den och läste snabbt vad som stod antecknat för torsdagen. Efter att ha funderat lite nickade han.
”Jo, det ska nog gå bra.”
”Du kanske också borde ta lite ledigt någon dag, brorsan?”
”Hur skulle det gå till? Du ser ju själv hur mycket jag har att göra här. Förresten, om du ser Nikolai, kan du väl skicka hit honom. Jag behöver fråga honom om hans spritinköp. De här räkningarna är väl ändå onödigt stora?”
Julie tog pappersbunten ifrån sin bror och granskade den kritiskt.
”Du har rätt, det verkar dyrt, men å andra sidan, allt blir ju bara dyrare och dyrare. Be honom att visa upp intäkterna istället. Om vi tjänar tillräckligt, så går det väl ihop.”
”Jo, men det är just det. Hittills har han faktiskt gått över budgeten för det här kvartalet åtminstone. Fortsätter han så här kommer han att spräcka kalkylerna för hela året.”
”Det var inte bra, men vad tycker du han ska göra istället?”
”Kan han inte hitta en annan importör?”
”Vi får akta oss så vi inte får rykte om oss att vi köper östeuropeisk smuggelsprit. Du, jag ska ta och fråga runt lite, och höra ifall vi kan ta in direkt från Frankrike, Italien, Tyskland osv. Förresten, när jag var i USA drack jag vin från Nya Zeeland och ett par sorter från Chile och Argentina. De var väldigt fina. Och du vet väl själv att sydafrikanskt är riktigt bra. Om vi hittar en annan leverantör och börjar köpa lite ovanligare sorter, kanske vi kan jobba på att få ett rykte som trendsättare.”
”Det där låter bra, men jag lovade ju Nikolai att han skulle få ta mer ansvar.”
”Visst. Men han måste ju ändå lyssna på råd. Försök med det. Jag ska skicka hit honom när jag ser honom. Oroa dig inte nu, Adam. Hur är det med Maria förresten? Ska inte hon jobba nu? Jag såg henne inte därute vid receptionen.”
”Nej, hon kommer senare. Och hon – mår väl som vanligt. Efter det senaste missfallet -”
Adam skakade sorgset på huvudet.
”Ni har inte funderat på att adoptera?”
”Nej. Maria vill ha ett biologiskt barn. Kanske senare -”
”Jag bara tänkte att om hon fick ett barn att ta hand om, kanske hon lugnar ner sig lite. Det brukar ibland hjälpa. Flera kvinnor jag hört talas om fick biologiska barn efter de hade adopterat.”
”Jag tror inte -”
”Tänk på saken. Nu måste jag springa. Men Adam – lova att du tar det lite lugnare. Du ser inte ut att må bra.”
”Jodå, jag mår visst bra. Det är inget att oroa sig för. Glöm inte att säga till Nikolai nu.”
”Nejdå.”
Julie la ändå handen mot Adams panna och kinder, vilket först fick honom att dra sig undan, med en otålig blick i ögonen, men så slappnade han av och log lite.
Hon besvarade leendet och skyndade sig ut igen.
Eftersom Adam verkat så angelägen gick Julie direkt till baren fast hon annars hade tänkt prata lite med sin mamma. Nikolai var i full gång med att blanda drinkar igen. Det var tydligen hans favoritsysselsättning, trots allt prat om att ta mera ansvar. Julie antog att hon fick vara tacksam att hennes lillebror inte älskade att hälla i sig de där drinkarna också.
”Du, Adam ville prata med dig.”
Nikolai såg upp och hans glada leende försvann. Han visste att Adam inte var nöjd med honom, och dessutom tyckte han själv att han inte gjorde ett riktigt så bra jobb som han hoppats han skulle kunna göra. Vad som var felet visste han inte. Kanske var han bara inte tillräckligt bra. Sedan pappan dött, eller – vem som nu var hans pappa – den man som han känt som sin pappa, hade ingenting känts likadant som förr. Kanske höll han bara på att bli vuxen, eller så – det var något som fick honom att känna sig lite obehaglig till mods.
Inte för att han lyssnade på Johns prat om hotellet som någon sorts levande varelse som var upprörd över något. Ändå var det något obehagligt i luften, som han inte mindes att han känt som barn, när han sprungit omkring i hotellets korridorer. Eller – kanske ändå – ibland hade han varit rädd, mindes han. Adam och han hade kanske lyckats skrämma upp varandra, men hur som helst, om det var nytt eller gammalt, något kändes inte rätt.
Julie lade märke till lillebrors min och undrade om Nikolai hade något som bekymrade honom. Hon hade alltid trott att Nikolai var den mest sorglösa varelse som fanns. För honom var livet bara lek och nöjen. Eller var det bara att han äntligen började bli vuxen?
”Hur är det med dig?”
”Jo, det är väl bra. Jag måste väl gå till Adam nu. Ett ögonblick. Espen – kan du ta över här? Jag måste gå.”
Julie följde efter Nikolai när han skyndade sig iväg.
”Vänta nu lite. Är det säkert att allt är bra?”
”Visst. Det är bara lite mer stressigt än jag trodde, det här med att ta hand om alla inköpen.”
”Om du inte vill fortsätta längre, låter Adam dig säkert slippa.”
”Men jag vill försöka. Har han klagat på mig?”
”Nejdå. Det är bara det att allt har blivit så dyrt.”
”Jag ska försöka köpa in billigare sprit.”
”Bara det inte blir för dålig kvalitet. Det får du tänka på också.”
Nikolai såg fundersamt på sin syster. Julie såg också lite bekymrad ut. Han undrade vad det var. Hon var ju faktiskt minst lika kvalificerad som han att sköta ett hotell. Mer egentligen. Men mådde hon själv riktigt bra? Hur som helst, han hade inte tid att undra längre. Dags att stå till svars inför chefen. Ibland kunde Adam vara en riktigt slavdrivare. Fast egentligen var han ju väldigt schysst. När de varit små, hade de ju alltid hängt ihop. Men ibland hade de råkat illa ut. De hade förstås alltid stuckit näsan dit de inte hade att göra.
Än en gång, märkte Julie att Nikolai såg bekymrad ut. Hon undrade om något var fel och om han tänkte anförtro sig åt någon. Men nu hade hon själv inte tid längre att springa omkring och vara sina bröders barnsköterska. De var ju faktiskt vuxna själva och borde kunna klara sig utan hennes ständiga övervakning.
Ändå hade hon inte glömt sina intryck när hon så småningom var klar för dagen. Hon slog sig ner i sitt rum och funderade. Adam var väl hemma hos sig och Nikolai hade kanske gått ut någonstans för att festa, om han nu inte fortfarande var kvar i baren och jobbade. Men om de inte hunnit försvinna, kanske hon skulle använda en storasysters privilegium och tvinga småbröderna att sätta sig ner och tala ut.
Julie hade alltid varit impulsiv, även om den egenskapen inte längre var så framträdande. Hon flög upp igen och rusade ut genom dörren. Där höll hon nästan på att springa på vaktmästaren, deras gamle trotjänare John. Visserligen var han lite underlig, men det fanns ingen som var mer lojal än han.
”Hej, John. Vet du om Adam och Nikolai är kvar?”
”Ja, de är fortfarande här.”
Julie fick nästan ett intryck av att John inte alls sett dem på vanligt sätt, utan att han bara visste ändå, men hon tvingade sig till att ignorera sina infall.
”Tack. Då försöker jag få tag i dem innan de ger sig iväg.”
”Adam är inne på kontoret och Nikolai är i baren.”
”Jag trodde han skulle ha slutat för länge sen. Nikolai alltså.”
”Han har nog bara svårt att slita sig.”
”Det stämmer nog.”
Julie tog hissen ner och log och nickade automatiskt åt några hotellgäster som också var på väg ner, kanske för att gå ut och ha lite roligt. De märkte henne knappt, men det gjorde inget större intryck på Julie. Hennes tankar gällde helt och hållet bröderna och deras potentiella bekymmer.
Hon bestämde sig för att gå till baren först och tvinga med sig Nikolai in på kontoret. Mycket riktigt. Där satt Nikolai och ikväll hade han ett glas framför sig. Det var väl inte så att han drack? Nej, självklart inte. Det var nog inte drickandet i sig som tilltalade Nikolai, utan allt det andra runtom kring. Pratet, musiken, tjejerna.
”Hej, lillbrorsan. Är du fortfarande kvar här?”
”Ja, du vet -”
”Men nu räcker det väl ändå för ikväll?”
”Jo, men -”
”Vadå?”
”Inget. Vad ville du?”
”Jag tänkte att vi skulle gå in till Adam och prata lite.”
”Har han klagat på mig i alla fall?”
”Nej, sa jag ju. Jag vill bara prata lite med er. Kom nu.”
Nikolai svepte i sig resten av innehållet i glaset och ställde undan det bakom disken innan han följde med systern. Ingen idé att streta emot. När Julie ville något, då var det bara att ställa upp.
Adam satt kvar inne på kontoret i nästan samma ställning som när Julie senast sett honom. Den här gången var Maria faktiskt bakom disken där utanför och hon och Nikolai hade hälsat på henne. Julie hade inte vetat att Maria bytt till ett senare skift. Kanske var det för att Adam ändå jobbade till så sent på kvällen.
I vilket fall som helst tyckte Julie synd om Adam. Han såg verkligen väldigt stressad ut. Hon ställde sig bakom honom och började ge honom lite massage. Först ryckte han till och verkade inte alls tacksam, men så lät han henne hållas. Han var oerhört spänd. Kanske borde hon låta Maria ta hand om det, men då skulle hon själv behöva byta av svägerskan och det ville hon inte. Hon var för trött för att fjäska för hotellgäster ikväll. Men prata med bröderna skulle hon.
Det tog en lång stund innan hon märkte att Adam blev av med lite av spänningarna. Helt bra blev det inte, men nu hade hon gjort vad hon kunnat.
”Så där. Du jobbar alldeles för hårt.”
”Ja, du sa det. Vad vill ni förresten?”
”Jag ville prata med er två. Är allt verkligen okej med er? Ni verkar bekymrade. Kom inte med några undanflykter nu. Mig lurar ni inte. Är det det här med pappa?”
”Pappa? Du menar Erik Faber?”
”Ja, ja. Du vet mycket väl vem jag menar.”
”Det är väldigt synd om mamma.”
”Men hur tar ni det? Han valde faktiskt både ett sätt och en dag för – det han gjorde – som visar att han faktiskt struntade i oss allihop. Eller hur?”
”Du ska väl inte klaga. Du var ju hans favorit.”
”Men pojkar och deras pappor är ju något speciellt.”
”Hur då menar du?”
”Du vet vad jag menar.”
”Nej, inte alls. Han struntade i oss, som du sa.”
Adam stelnade till. Han fixerade Nikolai med en hotfull blick. Julie studerade sina bröder med nytt intresse. Vad var det här?
”Nikolai.”
”Jag skiter i det nu. Varför skulle vi skydda honom? Han brydde sig inte om oss alls. Det visade han ju. Julie kan lika gärna få veta.”
”Veta vad då?”
Tröttheten var som bortblåst nu.
”Ingenting.”
Adam kastade ur sig svaret så fort att Julie visste att han ljög.
”Nejdå. Något var det nog. Ut med det nu. Adam – Du vet att du inte kan hålla något hemligt för mig.”
Adam såg ut som han höll på att kvävas.
”Ta det lugnt nu. Nikolai kan berätta, eftersom det verkar som han vet det också.”
”Nej. Det var inget. Eller hur, Nikolai?”
Adams röst var fylld av ilska, men Julie lät sig inte skrämmas. Frågan var bara hur Nikolai kände det.
”Jo, det var det. Det vet du mycket väl, Adam. Varför skulle vi hålla tyst om det? Han kan inte vänta sig någon lojalitet från oss, efter vad han gjorde. Julie – han hade sex med -”
”Nikolai. Håll käften.”
Nu började Julie bli orolig. Vad gällde det här egentligen? Om pappan – eller snarare mammans make – hade varit otrogen, vad var det då som störde Adam så mycket? Hon var faktiskt rädd att han hade våldtagit någon, så upprörd som Adam lät.
”Nej, berätta nu.”
”Han hade sex med John.”
Julie stirrade. Kanske var det bara en gammal historia som killarna hittat på ändå. Det där lät så absurt att hon inte kunde sätta någon tilltro till det. Eller hade Adam och Nikolai fått se något som de missförstått? Hon kunde inte föreställa sig vad det var som de kunnat blanda ihop med något sånt, men om de varit väldigt små –
”Det där är väl ändå inte sant? Det är omöjligt.”
”Jo, det är visst sant. Vi -”
”För sista gången, Nikolai, nu håller du käften.”
Adam hade rest sig upp nu och gick emot sin yngre bror med en hotfull min i ansiktet. Julie la en hand på hans arm, men han skakade den av sig.
”Rör inte Nikolai, Adam. Varför är du så arg? Det var ju inte ditt fel.”
Ett tag verkade det inte som Adam hade hört ett ord Julie sa, men så skakade han lätt på sig och satte sig igen. Han stirrade envist ner i golvet.
”Nikolai, fortsätt.”
”Vi kom på dem, nere i källaren en gång, och en gång i ett tomt rum, som skulle repareras.”
Nikolai rynkade pannan, och tänkte efter.
”Och så en gång i ett förråd.”
”Vad gjorde de? När du säger att de hade sex -”
Adam gav ifrån sig ett plågat ljud, men nu verkade han inte arg längre.
”Sluta nu. Snälla Nikolai. Måste vi gå in på det där i detalj?”
Nu lät han bara vädjande, inte hotfull.
”Okej. Det spelar väl ingen roll egentligen, men -”
”Det var pappa – Erik – som var mannen, eller hur man ska säga i alla fall. Eller hur, Adam?”
Julie tyckte det där sista var onödigt, för Adams ansikte hade nu förlorat all färg och blicken i hans ögon var förtvivlad.
”Jo, men -”
”Adam – varför är det här så hemskt? Jag menar, visst var han ju otrogen mot mamma, men det är ju inget som rör er två.”
”Fattar du inte? Jag trodde ju att han var min pappa. Tänk om sånt där var ärftligt? Okej, jag vet väl att det inte är det, men då trodde jag att jag också kunde bli sån där.”
”Jaha. Då förstår jag. Men i alla fall -”
”Jag var rädd för att jag inte var riktigt -”
Julie skulle ha skrattat om hon inte märkt hur totalt förkrossad Adam var. Det slog henne att han kanske gift sig med Maria mest för att visa att han minsann inte var som sin pappa – eller mannen han trott var deras pappa. Hon insåg också att Nikolai kanske levde ett så utsvävande liv som han gjorde just för att bevisa något. Och så var ändå inte Erik Faber deras biologiska far. Alla deras farhågor hade varit i onödan.
Men det var en annan sak som förvånade henne mest. Hon hade nästan börjat berätta för Adam och Nikolai, men i sista sekunden hade hon hejdat sig. Det var inte rättvist att lämna ut en annan kvinna så där. Hon hade nämligen själv, inte som barn, men som tonåring, en gång kommit på John med mamman. Det där var ett mysterium som hon inte kunde förstå. Om John nu älskade Erik Faber, varför hade han då sex med Eriks fru, Alice – hennes mamma? Det gick liksom inte ihop. Eller – älskade han dem båda? Mycket egendomligt alltihop, men å andra sidan var ju John en märklig person.
Hon hade inte riktigt hört upp, så när hon märkte att hennes namn nämts, lystrade hon. Det var något om henne och – hörde hon rätt? Höll de på att diskutera det där?
”Vad sa du, Nikolai?”
”Jo, jag sa att Adam och jag brukade tjuvtitta på dig i duschen och när du bytte om och så.”
Än en gång tappade Adam koncepterna totalt, men den här gången blev han inte kritvit i ansiktet utan istället blodröd.
”Nikolai -”
Han lät totalt hjälplös. Julie kunde inte låta bli att skratta lite åt hans reaktion. Hennes lillebror var då verkligen oskyldig.
”Adam tyckte du var jättesexig.”
”Och det gjorde inte du?”
Nu började Adam i alla fall rycka upp sig lite. Men han såg fortfarande totalt knäckt ut.
Nikolai såg lite tillplattad ut, men han fann sig snart.
”Det var i alla fall jag som började dejta tjejer först. Kommer du ihåg det?”
Julie märkte att Adam hade fått nog nu så hon bestämde sig för att bryta in.
”Det räcker nu, Nikolai. Förresten, jag har vetat om det där hela tiden. Att ni smög omkring och tjuvtittade på mig.”
Det där var tydligen ett misstag. Nu såg Adam nästan svimningsfärdig ut och än en gång begravde han ansiktet i händerna. Vilket nervvrak han var. Julie kunde inte låta bli att tänka att det nog var Marias fel, till en viss del. Visserligen var Maria trevlig, men hon hade en ganska – omskakande – effekt på Adam.
”Visste du?”
Nikolai däremot var inte lika illa berörd.
”Javisst. På den tiden var jag ju rätt irriterad på er, och chockad, men det är ju många år sen nu, och nu tycker jag faktiskt att det är ganska gulligt. Till skillnad från den där gången jag smög på er när ni hade hittat de där porrtidningarna kvarglömda i ett av rummen. Det var visst du som lärde Adam hur man gör när man -”
Ett oartikulerat ljud visade att den här gången blev Nikolai lika ställd som sin storebror. Hade Julie sett det där? Han blev lång i ansiktet och hans breda leende försvann helt.
Tyvärr gjorde det inte Adam på bättre humör. Tanken att hans storasyster sett och hört på när – bara det var outhärdligt. Men att hon visste att han inte själv vetat hur man skulle göra – utan att hans lillebror fått förklara och visa, det var det värsta av allt ihop. Han trodde att han vuxit ifrån det här med att bli så oerhört generad, men tydligen inte. För ögonblicket kände han sig lika pinsamt berörd som då, när han varit fjorton år.
”Förlåt, Adam. Jag menade inte att göra dig så generad. Du behöver inte skämmas. Ungar gör sånt där. Jag var ungefär i den åldern när jag och Morten Mikkelsen började experimentera med sex, så jag fattar att ni var nyfikna. Ta det lugnt nu. Båda två. Det räcker väl för ikväll förresten. Jag hade faktiskt hoppats att kunna få er på lite bättre humör, men nu – Det var inte meningen.”
”Nej, det är okej. Jag skulle inte ha retat Adam så där. Förlåt, Adam. Och förlåt Julie för – det där vi gjorde. Jag visste att du skulle bli vansinnig, men när vi hittat på något så brukade vi liksom försöka överträffa varandra hela tiden. Vi gick för långt ibland, men -”
”Nej, det är okej, som jag sa. Glöm det. Jag har inte ens funderat på det där på minst tio år.”
”Okej, jag ska nog kila iväg då. Godnatt, syrran, godnatt, Adam.”
Julie tyckte det var lika bra att Nikolai gick sin väg. Hon hoppades kunna få Adam på lite bättre humör innan hon gick upp till sig. När Nikolai stängt dörren efter sig, satte sig Julie intill Adam och la en hand på hans axel.
”Du – ta det inte så hårt. Jag är ledsen att jag tog upp det där.”
”Men det var så – förödmjukande. Han kunde bara inte fatta att jag aldrig hade gjort det där förut. Nu fattar jag varför han lät så där konstigt ibland på kvällarna. Men jag hade ingen aning om vad det var.”
”Alla är inte så tidigt utvecklade som Nikolai. Det är helt normalt att man utvecklas i olika takt fattar du väl.”
”Jo, det är klart. Men han började faktiskt dejta före mig också.”
”Älskar du Maria?”
Adam såg upp. För ögonblicket var skammen nyss helt bortglömd.
”Varför frågar du det?”
”Jag bara undrade om det inte var så att du – gifte dig för att bevisa något.”
”Nej, jag älskar henne verkligen. Jag kan inte fatta att du inte ser det. Men – jag började faktiskt dejta när Nikolaj gjorde det bara för att bevisa något. Det fanns ingen tjej jag var intresserad av då. Och det var inte för att jag var kär i dig eller något sånt, faktiskt. Jag var bara mer intresserad av – annat. Böcker, cykeln, träningen.”
”Okej. Jag hoppas ni två blir väldigt lyckliga.”
”Tack.”
”Känns det lite bättre nu då? Strunta i det där med John och pappa. Det är inget som du behöver oroa dig för.”
”Nej, det är ju inte det. Men jag fattar det inte. Sen var han ju otrogen mot mamma med det där fruntimret.”
”Han föredrog väl kvinnor. Det där lär vi väl aldrig få förklarat ändå. Om du inte vill fråga John om det?”
Adam rös till.
”Nej, aldrig.”
”Det vill inte jag heller. Låt det gå.”
”Jag ska försöka.”
”Och det där andra också. Du har inte gjort något fel. Glöm inte det.”
”Okej. Julie?”
”Ja?”
”Tack.”
”För att jag inte tycker det där är något att bry sig om?”
”Nej, jag menar, ja, men jag menade för att du bryr dig och för att du kom hem igen. Allt det här hade bara varit för mycket, om inte du var här.”
”Jaså. Det gick inte så jättebra i USA som jag kanske låtsades. Jag kan lika gärna bo här. Och jag fattar att det har varit hårt. Jag ska försöka ta på mig mer jobb, så du slipper jobba ihjäl dig.”
”Det var inte så jag menade. Men nu när du är här kan vi ju dela ansvaret. Nikolai – som ju var så tidigt utvecklad – är ändå ganska omogen.”
”Man kan ju utvecklas olika fort på olika områden. Bara för att han var brådmogen när det gäller sex, betyder ju inte att han nödvändigtvis är ansvarsfull.”
Adam suckade.
”Nej, det är han verkligen inte. Men han försöker väl. Jag får försöka vara lite mer tolerant. Fy fan, vad trött jag är. Vad är klockan? Maria slutar väl snart. Vi måste åka hem. Sov gott, Julie.”
”Du också.”
På vägen upp till sig sa Julie godnatt till sin svägerska. Hon mötte John igen i korridoren utanför sitt rum och hon undrade sekundsnabbt om John kanske varit hos hennes mamma, men kom fram till att så kunde det väl ändå inte vara. Kanske hade John bara tröstat mamma när Erik hade vänstrat som värst. Men det var ändå konstigt, det där som killarna berättat. Om Erik och John. Väldigt egendomligt. Högt sa hon ingenting om sina funderingar.
”Godnatt, John.”
”Godnatt, Julie.”
Hon kunde ändå inte låta bli att tänka på stackars Adam. En sån otur för honom att lillebror var så väldigt tidigt utvecklad. Fast Adam hade ju alltid haft en tendens att skärra upp sig för allting. I varje fall hoppades hon att hennes bröder kanske mådde lite bättre nu. Det var något hon själv borde ta efter. Hennes tankar snuddade vid snyggingen i köket. Jimmy. Nu när hon träffat honom började hon själv känna sig lite mer uppåt.
SLUT