| Huvudpersoner: | Henrik Sabroe, Saga Norén |
| Beskrivning: | Det är en av de där kvällarna när Henrik behöver glömma. Men allt går inte enligt planerna. Ibland förstår Saga inte. |
Medan Saga blev utredd för mordet på sin mamma och hon hjälpte Henrik att utreda hans döttrars försvinnande, hade de bestämt sig för att inte ha sex med varandra. Det fungerade bra för Saga, för hon påverkades så av fallet. Tyvärr kände Henrik inte likadant. Han behövde fortfarande sex för att kunna glömma. Särskilt nu när han inte kunde ta droger längre, efter Saga kom på honom med det och blev besviken. Han ville verkligen inte göra henne besviken.
Det innebar att han fortfarande måste gå ut för att ragga upp någon. Och de kvällarna kunde inte han och Saga vara tillsammans. Oftast var hennes sällskap tillräckligt. De jobbade bra tillsammans. Han hade börjat känna sig bekväm med att hon fanns där, men det räckte inte alltid. Ibland måste han ge sig iväg ut och hitta någon som kunde hjälpa honom glömma, när nu inte Saga gjorde det längre. Det var ju inte så att han inte kunde förstå. Han respekterade hennes beslut och skulle aldrig försöka övertala henne att göra något hon inte ville. Fast det innebar att det måste bli någon annan. Bara de kvällar då det inte räckte med att arbeta tillsammans. När det inte räckte med att sova intill varandra. När han behövde något mer.
Han lämnade Saga böjd över bordet med näsan i en av de tjockare mapparna. Hon förstod nog vart han var på väg – eller kanske inte. Han tvekade att berätta vart han skulle, ifall hon skulle försöka erbjuda honom sex i alla fall, för det var inte vad han var ute efter. Han respekterade hennes regler.
Han hade redan bestämt sig för vart han skulle gå. Det var en bar i centrala Köpenhamn som han gick till ibland. Aldrig samma bar för många gånger bara. Han brukade också försöka med nya barer ibland. Den här var i alla fall bra. Han tyckte om musiken, drinkarna och kvinnorna som kom dit.
Han satte sig framme vid baren och beställde ett glas. Då och då kände han fortfarande begäret efter drogerna, men han kunde hantera det och alkoholen hjälpte. Han började slappna av. Dags att se sig omkring. Se vad som fanns tillgängligt. Vid ett bord inte långt från baren satt en hel grupp kvinnor som var ute tillsammans. De skrattade. Drack vin. Spanade efter män att dansa med. Kanske något mer. Han försökte fånga någons blick, men lyckades inte. Vid baren var det mest män men längst ute på hörnet satt en kvinna. Än en gång försökte han fånga hennes blick, men misslyckades. Det verkade som hon mest var här för spriten. Hon såg till att få sitt glas påfyllt gång på gång och hon verkade kunna klara av spriten väldigt bra.
Allt eftersom timmarna gick, höll han ett öga på kvinnorna som kom och gick men hade inte särskilt mycket tur. Han fick beställa ett glas åt en av dem, men efter en stund kom en väninna till henne in och hon gick sin väg utan att se sig om. Vid det här laget kände han till typen. Hon hade en pojkvän. Letade inte efter något mer än att ha lite kul. Ta ett par glas. Kanske dansa lite. Inget mer.
Skulle han behöva gå härifrån ensam ikväll? Nej, inte ikväll. Han började känna sig stressad. Om han inte fick tag i en kvinna, skulle han behöva lite av de där drogerna i alla fall. Han kunde inte klara en sån här kväll ensam. Det var vädret, trodde han. Exakt samma väder som den kvällen Alice och flickorna försvann.
Plötsligt kändes det som om han var iakttagen. Han kände någons blick röra sig över honom. Han vände sig om och försökte ta reda på vem det var. Någon som hade kommit in sent? Kvinnan där borta – nej. Hon ville bara ha ett glas till. Bartendern fyllde på hennes glas och det verkade räcka för henne. Den där gruppen med kvinnor vid bordet hade gått. Allihop hade hittat någon att följa med hem. Så vem var det?
Där borta. Inte en kvinna. En man. Han fylldes med blandade känslor. Som vanligt var hans första impuls att dra sig undan. Men så intalade han sig själv att det här nog var hans enda chans ikväll. Det brukade han i alla fall säga till sig själv de få gånger han gjort det här tidigare. Så han vände sig om och log mot killen. Höjde glaset lite. Han var i samma ålder. Ingen konstig typ. Bara en vanlig kille. Det skulle nog gå bra. Han väntade lite innan han bestämde sig, men han visste egentligen att han skulle göra det. Killen verkade också förstå det. Han kom närmare och satte sig intill honom på en plats som just blivit ledig. De beställde ett glas till men snart gav de sig iväg tillsammans.
En stund senare satt de i en taxi på väg hem till killen. Henrik visste inte vad den andre hette och han visste inte vad Henrik hette, vilket var exakt som det skulle vara. Snart skulle han ha glömt bort var killen bodde också, men inte hur glömska kändes.
Lägenheten låg på första våningen och så fort de kom in tryckte sig killen inpå Henrik. Han kände en skicklig, självsäker hand som letade sig ner i jeansen och det var bra. Exakt vad han behövde. Det där första ögonblicket av motvilja och tvekan var över. En liten stund senare kom han ihåg att göra sin del. Hans egen hand letade sig ner i killens jeans. Ett ögonblick verkade det som killen tänkte kyssa honom, men något i Henriks avvisande reaktion verkade gå fram, så det blev inte så.
Lite senare upptäckte Henrik att något hade ändrat sig. Han hade slutit ögonen men öppnade dem igen och såg att killen nu stod på knä på golvet. Ville han det här? De flesta kvinnor gjorde det inte, men det var bra. Jättebra, faktiskt. Det fick honom att glömma allt annat. Det var över alldeles för snart, men det var okej. Han hade fått vad han kommit hit för. En kort stund senare var Henrik på väg ut därifrån, utan ett ord. Ibland var det så enkelt. En snabb, lättvindig kontakt, omedelbar glömska och så – kunde han gå vidare.
Ibland var det någon kvinna som var ute efter ett förhållande och han blev tvungen att göra henne besviken. Ibland klarade han inte ens av att vara ärlig mot dem. Då lät han bara bli att höra av sig igen. De blev besvikna och han kunde förstå det, men han hade inte mer att ge. Det skulle han kanske aldrig ha. Männen hade varit – åtminstone så här långt – mer affärsmässiga. Inget tjatande om telefonnummer och mer kontakt. Exakt det som behövdes, men inte mer.
I taxin på väg hem mådde han jättebra. Det här var exakt vad han behövde. Nu var hans huvud inte längre fyllt av minnen. Han kände sig avslappnad och kunde gå vidare ett tag till, till och med utan drogerna. Det var nästan synd att han inte kunde tillbringa natten med Saga.
Taxin släppte av honom på gatan utanför hans hus. Han betalade föraren och skulle just leta reda på sina nycklar i fickan när något fick honom att se sig omkring. Något utöver det vanliga. Kanske var det hans instinkt som polis. Var det där – jo, ingen på den här gatan körde en sån bil. Det var Saga. Henrik kände hur strupen snörde ihop sig. Hade hon hittat något? Var det något som var fel? Dörren till Porschen öppnades och Saga gick över gatan. Henrik väntade på trappan för att släppa in henne.
Vad var det som var fel? Känslan av välbefinnande försvann. Vad var det hon skulle berätta för honom? Han behövde inte vänta länge.
Innan hon ens hunnit hänga av sig kappan vände hon sig om och han fångades av den där intensiva blicken igen.
”Du hade sex med en man ikväll.”
Va? Var det bara det hon kommit för att säga? Fast han var fullt medveten om varför han gjorde det han gjorde och han skämdes inte, kändes det ändå lite väl mycket så här sent på kvällen. Fast nu när han tänkte efter var han faktiskt lite generad. Just den här hemligheten hade han inte tänkt dela med sig av till henne. Så typiskt av Saga att bara ge sig på ämnet rakt på sak utan någon som helst introduktion.
”Ja.”
Ärlighet kändes ändå som det bästa valet. Vad kunde han annars säga? Hon måste ha sett honom, annars skulle hon inte ha sagt det hon sa.
”Ni kysstes inte.”
”Nej.”
Vart ville hon komma med det här? Det skulle han visst få veta direkt.
”Jag förstår inte. Varför med en man?”
Han kanske ändå borde försöka förklara. Det här var inget han skämdes för men hon frågade ju faktiskt och som han mycket väl visste, kunde man inte säga till Saga att hålla käften och sköta sig själv. Det slutade väl ändå med att han skulle behöva förklara.
”Varför inte? Ikväll kunde jag inte få tag i någon kvinna.”
”Nähä? Men varför följde du med en man då?”
”Saga, vi kom ju överens om att medan du blev utredd och du hjälpte mig med att hitta flickorna, skulle vi inte ha sex med varandra.”
”Ja, det stämmer. Jag kan inte ha sex nu med allt det här som hänt.”
”Det är okej, men det måste jag. Jag behöver det. Det kanske är annorlunda med män. Vi kanske behöver det mer än ni gör.”
”Men det är inte logiskt.”
Logiskt? Sex med män? Som om sex med kvinnor var det.
”Logiskt? Saga, du har väl inte sex med män för att bli gravid, eller hur? ”
”Nej, jag sa ju att jag inte skulle vara bra på att ta hand om ett barn. Det är inte – jag är inte någon lämplig person för det.”
”Ja, jag minns att du sa det. Men det är väl inte logiskt heller, eller hur?”
Sagas ögon rörde sig fram och tillbaka under ögonlocken som han lagt märke till att hon gjorde när hon inte förstod och försökte resonera sig fram till något. Det var tydligt att hon höll på att fundera och ta till sig det han just sagt.
”Sex är sex, Saga. Det hjälper mig att glömma ett tag. Du är väl inte svartsjuk?”
Det var tydligt att ordet inte betydde särskilt mycket för henne, så det hjälpte inte. Han skulle behöva försöka igen.
”Varför är det svårare för dig att acceptera att jag har sex med män än med kvinnor?”
”Därför att -”
Så tystnade hon och efter en stunds funderande till nickade hon.
”Nej, du har rätt. Det är väl samma sak. Vill du ha sex med mig?”
”Va? Nu direkt?”
Knappast nu, direkt efter det där. Och inte här. Allt han ville just nu var att få duscha. Särskilt nu när Saga stod där och stirrade så intensivt på honom. Förresten – han kanske höll på att bli gammal men det behovet var uppfyllt för kvällen, så han skulle ändå inte ha nytta av mer nu. Inte ikväll.
”Nej. Vill du att vi ska ha sex i stället? Så du kan glömma?”
”Gärna, men du sa ju att du inte orkar med det just nu och jag accepterar det. Fast det betyder ju att jag måste ha sex med någon annan. Saga, ibland kanske det är en man. Är det så svårt att förstå?”
”Nej, kanske inte. Glöm det.”
Äntligen.
”Okej. Saga, du får gärna sova över här. Jag tänker bara gå och duscha först. Ta en öl eller något att äta eller vad du vill och så kan vi sova sen.”
”Okej. Visst. Duscha du. Jag stannar väl då. Du, jag hittade något i en av mapparna du gav mig. Jag tänkte -”
Som alltid när de hade ”hittat” något, fylldes Henrik med blandade känslor. Ibland hoppades han så att det verkligen ska leda någonstans, men ibland brukade han bli trött på alla besvikelser och falska ledtrådar som bara rann ut i sanden. Han trodde inte att det skulle vara någonting nu heller.
”Något konkret?”
”Nej, bara något jag tänkte kolla upp.”
”Kan vi göra det i morgon? Jag är trött.”
”Ja, vi kan göra det i morgon.”
”Bra.”
Det kändes fortfarande obehagligt att Saga hade sett honom med den där killen. Om det hade varit någon annan än Saga skulle han ha konfronterat henne. Frågat varför hon spionerade på honom. Med det skulle inte fungera med Saga. Han trodde inte att hon ens skulle förstå begreppet ”spionera” eller – varför det kändes så jobbigt för honom just nu. Att han faktiskt kände sig lite generad, fast han aldrig kände det så längre. Ingen annan än Saga skulle ha gått in på detaljerna så här. Han var nästan rädd att hon skulle börja prata om oralsex eller något annat lika intimt eller genant. Men Saga tyckte nog att oralsex var ”ologiskt”, så det kanske han slapp höra.
När han var klar med att duscha låg Saga redan i sängen och verkade helt inställd på att sova. Bra. Det var han också. Ett ögonblick tillät han sig att känna sig bekväm med att hon var där, att njuta av att hon låg där intill honom, vilket innebar att han inte var ensam längre, nu när inte Alice låg där intill honom längre. Han hade i och för sig alltid vetat att hon inte gjort det sen hon och flickorna försvann, men det hade känts så verkligt. Men med Saga här kunde han sova utan drogerna.
Om hon bara kunde förstå att han behövde det där sexet. Ibland blev det bara för mycket för honom och det var då han behövde glömma. Han skulle inte låta Saga förstöra det för honom. Om det var vad som krävdes, skulle han fortsätta att sex med män också. Han tänkte inte ens börja fundera på om det innebar att han var bisexuell. Det spelade ingen roll. Bara han fick det han behövde var han nöjd. Det dröjde inte länge innan Saga somnade och Henrik kände att snart skulle han också kunna sova.
SLUT
© Tonica