Nu kan jag inte hålla tyst längre. Det är ett par saker som retar mig så jag blir vansinnig. Tyvärr måste jag peka ut en ny och annars väldigt bra och trevlig vego-tidning, Vegmat, där detta förekommer väldigt ofta, men eftersom jag tycker det här är så viktigt, tänker jag göra det i alla fall. Som sagt, övervägande tycker jag om tidningen, och är jätteglad att den finns, precis som tidningen Vego, som jag faktiskt tycker ännu bättre om.

Så här är det:

Det finns inget ord på svenska som heter picklat! Puckat, kanske, även om det inte är ett ord som ingår i mitt aktiva ordförråd, men det som man nog menar med picklat är på svenska INLAGT!!!!!!. Man gör en inläggning, man lägger in, den här grönsaksblandningen är inlagd. Okej? Dessutom blandar man inte in engelska ord i svenska meningar, i alla fall tycker inte jag man får göra det. Om man gör det, bidrar man till att sabotera sitt eget språk och det tycker jag inte man borde göra. Detta är något som Djurens rätts sida och blogg ofta gör sig skyldiga till. Jag vet, jag älskar Djurens rätt i övrigt, men den här kodväxlingen retar ihjäl mig.

En annan sak som också retar mig är hur många som utan att på något sätt reflektera lägger ut översatta (och bara delvis ibland också) recept från Nordamerika. Där puffar man glatt för sötpotatis, majsstärkelse, agavesirap och lönnsirap. Nu är det så här att vi i Europa vanligtvis inte odlar de här amerikanska sorterna. Vi har andra varianter som för oss naturligtvis är mer närliggande och framför allt miljövänliga, med tanke på de kortare transporterna. Så låt mig föreslå potatis eller jordärtskockor (som visserligen ursprungligen kom från Amerika men nu odlas här i Europa), potatismjöl och ”vanlig” sirap (gjord på sockerbetor som tyvärr numera odlas i Danmark, inte i Sverige, som förr.)

Dessutom, måste varje recept innehålla minst tjugo olika ingredienser? Kan man över huvud taget urskilja smaken på alla de här olika komponenterna? Och varför tre-fyra olika örtkryddor i samma recept? Jag skulle inte kunna känna skillnaden om man blandar så.

Slutligen – det här är bara ett antal personliga preferenser, och inte något jag kräver att andra ska ta hänsyn till, men eftersom jag ändå är igång och gnäller, så tar jag dem samtidigt.

1. Jag hatar dadlar och äter inte fikon heller (de innehåller döda insekter). Ändå är åtminstone 90 % av alla dessertrecept fulla av dadlar i stället för exempelvis stevia som sötningsmedel. Bläh!

2. Jag tycker inte om och dessutom tål jag inte vitlök (får röda utslag som gör ont). Ändå är minst 90 % av alla recept fulla av vitlök.

3. Jag hatar också ingefära, kummin, kardemumma, rosmarin, dill och persilja. Ingefära är nästan lika vanligt i recept som vitlök. Otur för mig.

4. Jag blir rasande av att se alla dessa glutenfria recept. Visst, för de 1.5 % av Sveriges befolkning som verkligen är glutenintoleranta, är förstås de här recepten användbara. Men för alla andra? Och hur många av de 1.5 % är veganer? Det kan man undra. Bara för att 1.5 % i Sverige är glutenintoleranta, betyder det inte att alla andra måste sluta med gluten. Man får självklart om man vill, det säger jag inget om, men om man inte är intolerant och inte vill sluta med gluten, så varför är alla och jag menar i stort sett alla recept glutenfria, bara för att de också är veganska?

Ursäkta gnället, men det här måste bara ut. Jag har lidit länge nog nu.