Ett steg ner

Jag läste om en av alla klimatrapporter som kommit ut. Det var ingen trevlig läsning. Värst av allt var att det fortfarande inte går att få de stora, rika länderna med på åtgärderna för att rädda vår värld innan det är för sent.

De tänker fortfarande bara på att tjäna mer och mer pengar. Som en klok gammal indianhövding en gång sa: man kan inte äta pengar. Dessutom, tror de där pamparna att de kan ta rikedomen med sig när de dör?

Redan nu är det rätt så illa i de fattigare länderna. Se till exempel på hur det är i Jakarta just nu. Det är bara ett exempel. På somrarna blir det skogsbränder som leder till att röken ligger tjock över stora delar av Asien och Sydamerika. Bara en sån sak kan leda till att den globala uppvärmningen går fortare.

Översvämningar, jordskred, torka… När man knappast har så man klarar sig redan från början – hur ska man då klara sig när något sånt här händer?

Det påminner mig om en bild jag sett i en av mina historieböcker (jag har läst historia på universitetet och är jätteintresserad av ämnet). Den kommer från despressionen – alltså det sena 1920-talet eller början på 1930-talet.

Tre män står på en stege i en översvämmad källare – så ser det ut i alla fall. Överst på stegen står en överklassman, lite längre ner står medelklassmannen och längst ner arbetarmannen. Märk väl – det är bara männen. På den tiden räknades inte ens kvinnorna.

Överklassmannen säger: Nu tar vi allihop ett steg neråt. Antagligen anser han att man kan klara av den ekonomiska krisen på det sättet. Men – arbetaren har huvudet bara en liten bit ovanför vattnet. Vad händer om de alla tre tar ett steg neråt?

Om man tänker sig att överklassmannen är de rikaste länderna och arbetaren är de fattiga länderna är det exakt som det är idag. Överklassmannen tycker att det blir fint med lite mer solsken. Arbetarmannen håller redan idag på att dö av värmeslag, eller drunkna eller krossas av ett jordskred.

Dessutom, om vi – medelklassmannen – de medelrika länderna – hamnar ett steg ner, kommer vi då att vara i arbetarmannens situation? Huvudet alldeles ovanför vattenytan?

Så här vill vi inte att det ska bli!!! Det kanske är för sent att stoppa utvecklingen men vi skulle ändå kunna få den att sakta in. Om vi ska klara det är det nu vi måste börja. Idag. Tänk på det när du kör in din andra bil i garaget.

Sticka

Jag älskar att sticka. Mitt enda problem är att jag inte tycker lika mycket om det jag stickar som att hålla på med det. Jag kanske löser det så småningom. Hur som helst vill jag inte sluta. Det är så roligt. Konstigt, egentligen, för jag är inte så praktisk i övrigt.

Jag tror jag började sticka när jag var tio. Någon, antagligen mamma, lärde mig några år tidigare, men det var när jag var tio, som jag gjorde något färdigt för första gången. Det var en tröja. Jag vet inte om den finns kvar någonstans fortfarande, men jag kommer ihåg att jag fick komplimanger från lite oväntat håll för den. Bl a var det en kille i min klass som sa att han tyckte om den. Fast det kanske berodde på att han tyckte om mig, precis som jag tyckte om honom.

Pojkar och betyg

Jag läste nyligen att det har uppmärksammats att pojkar har sämre betyg i skolorna. Kris. Nu ska åtgärder vidtas så de små pojkarna på något sätt ska komma ikapp de läxläsande flickorna. De kanske kunde läsa läxorna? Jaså inte. Ska de kvoteras istället?

Jaha. Stackars små pojkar då. Det räcker alltså inte med att killarna får jobb lättare, bättre jobb och högre löner? De ska alltså ha bättre betyg också. Jo, jo. Ett jämställt samhälle ska vi ha. Var det så? När blir det då?

Inte i år i alla fall när kvinnor kan påstå på fullt allvar att jämställdheten har gått för långt. För långt? Jo, du läste rätt. Ok, snälla ni, nu ska vi ta och gå igenom vad jämställdhet betyder. Jämt=lika. Att befinna sig i ett likadant läge alltså. Tänk er nu en gungbräda. Den väger ner på ena sidan eller den andra. Men om den inte väger ner alls? Om den står helt rak? Vad blir det då? Rättvist kanske?

Dåså. Då kanske vi kan slippa ifrån den typen av yttranden i kvällstidningarna.

Fildelarna och rättssamhället

Det här inlägget skrev jag för rätt länge sen, men frågan är ju fortfarande aktuell:

Skönt att veta att det svenska rättsamhället fungerar. Du måste vara stolt över dig själv, Thomas Bodström!

Nu kan vi svenska medborgare sova lugnt i våra sängar. De stora skiv-och filmbolagens intressen är ju tillgodosedda. Vem vill slösa dyrbara resurser på att sätta dit pedofiler, våldtäktsmän, mördare, kvinnomisshandlare eller djurplågare? Nej, lägg pengarna på att jaga de livsfarliga fildelarna istället.

Och varför bry sig om de där fejkande ”apatiska” flyktingbarnen? Enklast bara att skylla på deras hänsynslösa föräldrar som gärna misshandlar och utnyttjar barnen sexuellt bara så de ska kunna stanna i Sverige och snylta på vårt fina välfärdsamhälle.

Nu har ju samhället visat att de tar brottsvågen på allvar. De hemska fildelarna sitter snart bakom lås och bom, och så kan vi äntligen få det trygga, harmoniska samhälle vi alla förtjänar – speciellt i valtider, inte sant?

Tack, Thomas Bodström, och ni andra. Som sagt, nu känns det genast bättre.

Kärlek, inte krig… eller?

Jag läste en artikel om Bonobochimpanserna. Om du inte känner till dem så är de en underart av chimpans. I vilket fall som helst är de primater – människoapor. Deras samhälle, om du tillåter uttrycket, bygger på sex. De har inte så mycket aggression och våld inom arten. Just det är helt ok för mig.

Dessutom läste jag nyligen en spalt i SvD där författaren jublade över ett par gaypingviner på ett zoo och Bonoboerna. Det som gjorde honom så glad var att det ger den kristna högern huvudvärk. Lite konstigt med tanke på vilken tidning han jobbar på… Det är också helt ok för mig. Låt de trånga sinnena vidgas, antingen det gör ont eller inte.

Men det jag inte gillar med Bonoboernas samhälle är något annat som också stod i artikeln. Mer eller mindre ordagrant sa författaren så här: ”Priset som honorna får betala för deras fredliga samhälle är att de alltid måste vara tillgängliga för sex.” Med andra ord, de måste alltid ställa upp med sex – till hanarna får man anta. Är det verkligen så ett samhälle borde vara? Eftersom många använder Bonoboerna som någon sorts positiv förebild för oss homo sapiens också, är det något som vi borde ta efter? Måste vi lugna ner ”odjuret” (ta det inte bokstavligt, killar, jag älskar er, det är bara ett uttryck) genom att ställa upp? Kom igen, det är ju deprimerande.

Artikeln om gaypingvinerna osv, nämnde också att i en art floddelfiner (hoppas jag fattade det rätt, vetenskap är inte min grej egentligen) brukar hanarna para sig med varandra i andningshålen (näsan?) (Oj! Om det är sant, hur kan de då andas? Riskerar de inte att drunkna?). Så kanske hade författaren till den där spalten också fattat fel. Men han nämnde i alla fall också att de (floddelfinhanarna) också parar sig med hajar och jättesköldpaddor. Också här, verkade författaren se det som något positivt. Va? Tycker den där författaren att det är ok att människor har sex med djur också? Eller är det bara ok när båda parter är överens? Det kanske det är också, mellan olika djurarter alltså. Men så är det verkligen INTE när så kallade människor har sex med så kallade djur. Och hur som helst, vill vi att vårt samhälle ska vara så? Det tror jag inte.

Nu läste jag en artikel till häromdagen, den här gången om mänsklig homosexualitet. Väldigt intressant faktiskt. Forskarna hade studerat tvillingar – enäggstvillingar antar jag, fast det minns jag inte om artikeln nämnde. En del av dem hade olika sexuell läggning fast de annars var i stort sett identiska. Det stod mycket mer i den där artikeln, men det som fick min uppmärksamhet var framför allt det här: bögar och heterosexuella killar är olika, men inte när det gäller sex. Vad kan nu det betyda? Jo, jag fattade det som att de har olika intressen, hobbies, frisyrer, mode osv, men är väldigt lika när det gäller att leta efter en partner. Enda skillnaden var att bögarna oftast hade mer tur. Antagligen för att andra killar är lika angelägna om att ha sex som de är.

Med tanke på allt det här jag läste fick jag en idé. Vi borde allihop vara mer toleranta mot homosexuella och bisexuella relationer, bara båda parter (eller flera) är överens. Vuxna människor osv. Varför det då? Jo, fast jag inte påstår att vi tjejer inte gillar sex, så är det vanligtvis så att killar vill ha mer och oftare än vi tjejer. Och i vilket fall som helst på ett annat sätt (mer rakt på, mindre relation). Så skulle inte vårt samhälle kunna lära sig att acceptera sex mellan unga killar, som senare i livet faktiskt träffar en tjej och bildar familj? För att bespara oss tjejer tvånget att ”ställa upp” eller tvingas acceptera våld och krig. För om du tänker efter, låter inte det rätt mycket som utpressning?