Efter flera år syntes ett pionblad alldeles vid stammen av asken med flogrönnen! Vi rensade runt det lilla bladet, gödde jorden och lade på ny jord. År efter år kom det bara ett blad men så småningom blev det flera. Vi gladde oss varje år åt pionbladen.

Så en vår kom en knopp! Den visade rätt snart att det skulle bli en röd blomma. Tänk att pionplantan än en gång skulle skicka upp en blomma.

Hemma i stan gick vi och tänkte på den lilla knoppen och gladdes över ”undret”. En kväll ringde det i telefonen. En kollega meddelade med glad röst att han hade passat på att slå gräset vid vår stuga. Han var på besök hos sin bror som bodde i närheten. Han hade lånat broderns lie. Men du får kratta själv, tillade han. Jag tackade och värmdes av hans omtanke.