Perfektionen har slagit till igen!

Ingenting får rubba perfektionen. Det är den, som visar att man är något. Inte vem som helst minsann! När jag går ut med min hund på morgonpromenaden går jag förbi en tomt med en grandios häck. Tät och rak står den där och visar sin och ägarens betydelse. Just där häcken vinklar in mot angränsande gata växte en ”otillåten” vacker planta upp, en ålandsrot, stora djupgröna blad med gråluden baksida. Den växte fort och jag gladdes åt växtkraft och skönhet. Blomkropparna bildade en krona i toppen, väl en meter upp.

Så i lördags morse hördes ett främmande surr. Det blir nya surr varje år för att husägarna blir mer och mer motoriserade. Det nya surret visade sig komma från en ställning på hjul. Överst på ställningen stod en man med en surrande häcksax. Det var den höga häcken, som var hans mål. Surret höll på i timmar. När det var över var ålandsroten borta. Det hjälpte inte att den var så vacker och livskraftig. Vad kan en ålandsrot sätta emot en energisk motoriserad husägare? Jag sörjer ålandsroten.

Små tuffa, vilda blommor

Vägen hemifrån och till min matvaruaffär är kantad av villor med välansade trädgårdar. Överallt blommande buskar och örter. Det är tidigt på morgonen och doften från blommorna är bedövande. Min promenad tar tjugo minuter till en halvtimma. Jag hinner fundera över det jag ser. Trädgårdsvaruhusen har en lukrativ tid ännu så länge, nya, för oss främmande växter, större blommor, flera blommor, många färger. Visst tycker jag att alla växter är vackra på sitt sätt, men samtidigt hur orkar växten, hur mycket specialgödning måste till, orkar växten återkomma nästa år? Frågorna blir många.

Så ser jag ner mot trottoarkanten. Där lyser små vilda, modiga blommor. En del husägare låter dem stå kvar utanför grinden. Jag är så glad för det. Gula fibblor, groblad, gatkamomill, rölleka med vita blommor, alla i miniformat. Dessutom den underbara skogsalladen. Vad de har kämpat! Inte bara emot energiska husägare, utan också mot väldiga motoriserade sopborstar. Som skall ”göra staden vackrare”!

Det finns inga ängar i staden längre, bara raka gator och fina villaträdgårdar. När jag var barn fanns en liten hörntomt, som ännu var en äng. Ett dike gick tvärs över ängen. På våren fanns där grodyngel. Många sorters blommor och högt gräs, en fantastisk lekplats. Inget av detta finns idag. Däremot finns en trädgård (stengård) med enbart grovt grus och resta stenar i olika höjder.

Krukväxter på kollo

Lyckoklöver

Lyckoklöver

Det är så tomt i mina fönster. De flesta av mina krukväxter har flyttat ut på ”kollo”.  Inte så långt bort, bara utanför väggen nära trappan. Men ändå…

Så skönt det måste vara för dem att ha sluppit ut från trånga fönsterbrädor med värmeelement under. Där har de levt hela vintern. De som har planterats om nu i våras sträcker ut nya små rottrådar i den nya fräscha krukjorden. Det måste kännas skönt. Nästan som att vara helt fria. Regnvattnet är ”vilt”, inte vatten från vattenverket. Kvällen ger mörker och svalka.

Mina älsklingsblommor, lyckoklöver, blommar nu på kortare stjälkar och blommorna har djupnat i sin rosa färg. I mitten av de tre bladen glittrar ibland en vattendroppe som vore den en ädelsten. Även bladen har djupnat i sin färg.

Pelargonierna, som såg allt annat än glada ut, när jag klippte ner dem, har nu nya fräscha blad och har börjat blomma.

Ja, jag måste unna dem kollovistelsen, tänkte jag när jag gödselvattnade dem i morse.

Men en krukväxt har jag kvar inne – en ljusblåblommande St Paulia. Den trivs inte nedanför min trappa. Så nu skänker den mig tröst där den står i köksfönstret.

Internationell kompost

Idag, när jag skattade min kompost, för att ge mina växter extra näring, kom jag att tänka på att det mörka substratet, som luktade så gott, är helt universellt. I mina händer höll jag resultatet av te från Kina, Japan, Indien och Sri Lanka, kaffe från Sydamerika, bananer från Centralamerika och apelsiner från Sydeuropa. Allt har nu blandats i min kompost, oavsett var det en gång har vuxit. Vår tid med så mycket export och import resulterar i att hela jordens växtsubstrat homogeniseras, fascinerande tanke.