Det smakar urk

För ett tag sen dök det upp en fråga i mitt flöde på Facebook. En av mina vänner har en dotter som vill bli vegan. Nu hade de försökt att använda sojamjölk i kaffet, men det hade skurit sig. Hon undrade varför.

Jag som druckigt växtmjölk i många år och dessutom gör egen tänkte jag kunde hjälpa till. Visserligen förstod jag inte varför mjölken skurit sig. Det har aldrig hänt mig, men däremot så tipsade jag om Oatlys iKaffe. Den fungerar lika bra kall som varm, i kaffe eller i bakning. Jag erbjöd mig också att svara på frågor om övergången till veganism. Eftersom jag själv slutade med kött när jag var 13 år kanske jag skulle ha lite insikter som kunde vara till nytta.

Övriga bidrag till diskussionen var att sojamjölk smakade urk. Detta gillades av ”mamma”, som säkert höll med. Dessutom fick jag höra att det var bara en fas dottern gick igenom och inget att ta på allvar.

Varför är inte barns och ungdomars faser något att ta på allvar? Hör det inte ungdomen till att testa nya saker? Hur kan man veta att det är en fas? Själv fick jag höra samma sak när jag var 13 år, och det är ganska många år sen nu. Det var bara en fas som jag snart skulle gå vidare ifrån. Det kanske också var ett tecken på anorexia. De hade ju hört att de som led av detta ofta slutade med kött. Ingen tog mig på allvar, men det hindrade inte mig även om det var otrevligt att mattanterna i matsalen följde allt vad jag gjorde med blicken.

Nu tillbaka till det där att det smakar urk eller andra färgstarka beskrivningar. Det var ingen som tyckte att det var något konstigt inlägg i debatten. Det var ju så, var den samstämmiga synen. Om det nu hade varit så att jag gått in i en diskussion där mjölk eller kött varit på agendan och jag hade som enda inlägg sagt att usch det smakar urk, hur hade det uppfattats? Troligtvis som att jag var ett troll som kom in och störde deras matdiskussion.

Redan när jag var mycket liten tyckte jag att mjölk smakade urk även om jag inte sa något om det. Mjölk var något man skulle tycka om. Det var nyttigt och alla barn måste dricka det. Att jag fick ont i magen av det spelade ingen roll. Sa jag att jag inte tyckte om det var jag bortskämd och mina föräldrar kunde bli kallade till skolan för samtal. Efter det lärde jag mig att jag inte får klassificera det andra ser som mat utefter smak. Som minoritet är det inte ”tilltåtet”. Dessutom leder det inte någonstans. Fast tillhör du majoriteten så har du säkert en annan åsikt. Då kan du med lätthet döda en diskussion genom att leverera ett klassificerande urk.

Mer om alternativ till djurexploaterande produkter

Jag tyckte det var väldigt tråkigt att höra att djurexploaterarföretaget Arla vann i rätten mot Oatly. (Tyvärr verkar Oatly när det gäller palmoljan ha tagit ställning mot djuren också. Det ska jag återkomma till senare).

Eftersom jag inte bor i någon storstadsregion vet jag inte hur många som känner till alternativen – dvs företag som producerar produkter som inte exploaterar och förslavar oskyldiga djur.

Därför skulle jag vilja passa på att puffa för GoGreen och Planti. De tillverkar också produkter som är tillverkade för människor, det vill säga exempelvis mjölk, grädde, yoghurt, ost mm.

De är minst lika bra som Oatly, som ju också är väldigt bra, och de använder inte palmolja.

Nu ska jag komma till vad jag har emot palmolja. För det första: de flesta producenter av palmolja är inte certifierade. Det innebär att de oftast, men kanske inte alltid, för det vet inte jag säkert, förstör regnskog, det vill säga bland annat utrotar vilda djur som bor där. Tyvärr är det så att just nu är också de certifierade helt okontrollerade på grund av förhållandena i produktionsländerna. Alltså kan man idag inte veta om en produkt som innehåller palmolja är ”säker”.

När det gäller andra fettsorter som i det här fallet rapsolja och kokosolja gäller andra förutsättningar. Av någon anledning som jag inte kan gå in på i detalj är kokosolja inte alls lika miljöfarlig. Det har på något sätt att göra med hur den produceras och/eller växter.

Rapsolja odlas till exempel i Skåne och Västergötland, landskap där utrotningen av de vilda djuren pågick under 1600-talet och 1700-talet, såvitt jag vet. Alltså kommer inte vår konsumtion av rapsolja att bidra till att några djur utrotas. Där är det så att säga för sent. Vi kan inte vrida klockan tillbaka och att påstå att man kanske skulle avstå från att använda produkterna som odlas här på grund av att det ”kan uppstå andra problem” eller något i den stilen är naturligtvis nonsens.

Dessutom skulle jag vilja säga att jag av personliga skäl inte tycker om att Oatly enbart använder engelska i marknadsföringen och för övrigt också att alla de här tre företagen väljer att kalla sig för engelskklingande namn här i Sverige. Det gör inte att jag avstår från att köpa deras produkter men jag kan inte låta bli att nämna det här i alla fall.

Mjölken på väg att förlora sin status

Mjölken på väg att förlora sin status

2014 var ett tufft år för mjölken. Den fick både möta flera nedslående forskningsresultat om mjölkens hälsofarliga effekter och utklassades i en marknadsföringsfajt med havredrycksföretaget Oatly. Fria Tidningens Elin Schwartz söker svar på hur mjölken fick en sådan särställning och hur dryckens framtid ser ut.

Läs mer här.

Lite sojamjölk, kanske?

Jag hittade den här jättebra artikelnCare2. Den handlar om hur bra det är att byta från komjölk till ett veganalternativ (läs mer på Vegan i Fokus). Mest går artikeln in på djurplågeriet, men det finns definitivt en hälsaspekt också (för dig). Sojamjölk, till exempel, är kolesterolfri och laktosfri, vilket är väldigt bra för den som är laktosintolerant, som jag är. Det går bra att göra sojamjölken själv, hemma i köket.

Det finns andra alternativ, om du inte tycker om eller är allergisk mot sojamjölk. Själv har jag prövat rismjölk och havremjölk, men i vissa länder finns det hampamjölk och mandelmjölk att köpa i affärerna. (Mandelmjölk går också att göra hemma, fast jag tycker inte att den fungerar på samma sätt som de andra alternativen. Däremot är den god att ha till efterrätter ungefär som grädde eller vaniljsås.)

Mjölk är för övrigt bara början. Det finns också yoghurt, grädde, ost, glass och annat som tofu, sojaprotein (flera olika typer) och veteprotein (gluten/seitan). Har du inte redan prövat dem, så kan jag verkligen rekommendera alternativen. (Jag önskar bara att det gick att få tag i hampamjölk här).

Viktiga dagar

I oktober är det inte bara Vegetariska Världsdagen (1 oktober), det är också den internationella Djurens Dag (4 oktober). Det passar egentligen jättebra. Om man äter mindre kött (helst inget alls) dör det färre djur. Samma dag som Djurens Dag är det också Kanelbullens Dag. Det här går faktiskt att förena på ett trevligt sätt. Man kan nämligen baka kanelbullar utan några som helst djurprodukter.

Istället för den sedvanliga komjölken som är resultatet av uttnyttjande av kor, och som faktiskt kan ge upphov till både ledvärk, magproblem samt problem med upptaget av kalcium, kan man använda en annan typ av mjölk (ursäkta, EU: dryck). Du kanske tänker att det där kan väl inte stämma? Kalcium i mjölk är ju jättebra för benstommen. Eller? Tänk så här: varför finns det så mycket kalcium i mjölk? Kanske för att vätskan i fråga hämmar upptaget av just kalcium. Man kan alltså få benskörhet av att dricka mjölk.

Bra ersättningar för komjölk som finns tillgängliga här i Sverige är sojamjölk (fungerar självklart inte om man är sojaallergiker), havremjölk (ska man nog inte använda om man är glutenintolerant, men då kan man knappast äta kanelbullar alls) eller rismjölk.