Dålig musik

Nyligen har det varit mycket prat om Melodifestivalen (Eurovision Song Contest), och för att vara ärlig känner jag mig inte kvalificerad att kommentera varken själva tävlingen eller musiken. Jag tittar inte på tävlingen och bryr mig egentligen inte om vilken sång som vinner. Men det är ändå ett par relaterade frågor som stör mig.

Här i Sverige har vi ju haft en rätt intensiv debatt om sången som vi skickade till Belgrad. Var den bra? Var den dålig? Osv. Redan från början la sig några tunga namn inom musikbranschen i debatten och hävdade att det var det senare. Ok. Ni kanske har rätt. Men det som känns helt fel enligt mig, är lösningen som de föreslog. Skicka en sång som folk gillar bättre ute i Europa, eller snarare Östeuropa.

Om allt ni bryr er om är att vinna och tjäna pengar, så kanske det är en bra idé. Men personligen kan jag inte låta bli att tänka att vi svenskar har rätt att tycka om vilken musik vi vill. Om poängen är att bara vinna och tjäna pengar enligt ovan, så antar jag att det går att göra. Men om ni vill att vi, det svenska folket ska ha glädje av musiken ni har skapat så kanske det är dags att sluta vara med i Eurovision Song Contest.

Som sagt, jag bryr mig inte själv, varken om musiken eller tävlingen, men än en gång, som jag ser det, om ni vill sälja låten till oss, så borde vi få tycka om den. Om det går att få båda sakerna, så är det ju bra, men annars, glöm tävlingen.

*Vår* trädgård

Våra grannar har en diametralt motsatt syn på hur en trädgård ska se ut, jämfört med oss. Vi vill ha den grön och generös och – enligt andra – övervuxen.

Vad andra kallar för ogräs, tycker vi om och välkomnar. Några exempel:

Nässlor lockar nässelfjärilar. De är också näringsrika.
Maskrosor är vackra, glada små solar. De ska vara kvar.

Om du inte håller med, tänk på det här: Om du inte tycker om vår trädgård, håll dig borta och se åt ett annat håll. Vi lägger oss inte i hur du sköter din.

Vår trädgård ser ut som den gör för vi vill ha den så här. Så nu vet ni det.

Släck ljuset!

På lördag kväll, 28 mars, kl 20-21, ska vi släcka ljuset en timme. Det är organisationen EarthHour som ligger bakom den här demonstrationen. Hela världen ska delta, men enligt Svenska Dagbladet är intresset lågt i Sverige.

Vad är det med er egentligen? Bättre kan vi väl.

Jag och min familj ska i alla fall sitta i ”tystemörkret” som min mormorsmor brukade säga, nu på lördag kväll.

Nybakat bröd varje dag

Äntligen får jag färskt hembakat bröd varje dag. Vet du varför? Jo, för jag bakar själv. Varje dag. Det är lyckligtvis ett superenkelt recept.

Man bara rör ihop alltsammans i en bunke och så häller man upp det i en stekpanna av järn. Där får det jäsa under lagom stora lock. När det är klart sätter man in det i ugnen i ca 20 minuter (beror lite på din ugn), öppna sen ugnen och fortsätt grädda i två minuter till. Sen är det bara att hälla upp på ett metallgaller (ställ gärna gallret på något i stil med en ugnsfast form, så inte bordet/diskbänken blir alldeles blöt av hettan.

Man kan variera innehållet lite. Det ska vara totalt 5 dl mjöl, till största delen vete. Jag har prövat 4 dl vete + 1 dl kikärtsmjöl och 4 dl vete + 1 dl grovt rågmjöl, men man ska kunna använda 3 dl vete + 2 dl graham eller rågsikt också. Själv gillar jag solrosfrön så jag häller i en del tillsammans med de mer eller mindre blöta ingredienserna.

Jag gör alltid dubbel sats för vi är flera i familjen, men du kan lika gärna göra en vanlig sats.

Här kommer receptet:

1/2 pkt jäst
2 1/2 dl vatten
1 1/2 tsk salt
2 msk olivolja
(solrosfrön)
5 dl mjöl (den blandning du föredrar)
lite fett (bakmargarin eller matolja – en sort som är lämplig att upphettas, t ex olivolja)

Smula sönder jästen ner i en lagom stor bunke (2 1/2 l använder jag). Häll i vattnet. Rör ner saltet och olivoljan (och solrosfröna). Därefter tillsätter du mjölet lite i taget. Arbeta en stund med något kraftigt redskap (träsked eller gaffel, slickepott eller liknande). Häll ut degen/smeten i stekpannan (stekpannorna). Låt det jäsa – minst tjugo minuter till en halvtimme. Sätt in i ugnen. Låt brödet vara inne i ca 20 minuter – beroende på din ugn). Öppna luckan. Låt brödet stå kvar i ytterligare 2 minuter.

Häll ut brödet på ett metallgaller – med rätt sida upp, du får alltså vända det. Lägg en handduk över och låt kallna. Det behöver inte vara iskallt för att äta, bara om du ska spara det i plastpåse eller brödskrin, eller om du vill frysa det, men det är inte den bästa sorten att spara länge.

Grundkurs i engelska för dvärgchimpanser

Artikeln

Min nyhet

Om det är någon som är medlem i Care2, kan ni väl notera min nyhet där. Bara ett litet förslag. :)

Jag hittade den här artikeln för ett tag sedan, och tyckte den var fantastiskt intressant. Så underbart att man kan kommunicera med våra närmaste släktingar. Visserligen har jag länge kommunicerat med mina djurfamiljemedlemmar, men de här kan verkligen svara på ett sätt som man kan förstå. Fast det gör i och för sig flera av mina djurbebisar också.

Hur som helst handlar artikeln om hur de här aporna får lära sig symboler. Tidigare har man gjort fel när man försökt lära apor vårt språk. Man har försökt lära dem som vi lär oss ett ”andra” språk – t ex engelska. Det upptäckte de här forskarna när en bonobounge (dvärgchimpansunge) plötsligt visade sig kunna det som mamman lärt sig, utan att någon jobbat särskilt med honom. Duktig pojke!

Ett par saker till som jag fäste mig vid är att det som bonoboerna tycker är intressantast (utom deras specialintresse – se tidigare inlägg), är filmer som visar dem själva, andra primater och människor.

T ex den lille ungen som var så duktig – han har en favoritbok som handlar om en gorilla. Jättgulligt.

Men det är inte bara gulligt, det visar ju tydligt och klart att åtminstone primater (jag tycker förstås alla ”högre” djur) borde få vissa grundläggande rättigheter, som ett pågående rättsfall i Östterrike (tror jag det var) visar. Här försöker man få en chimpans att bli tillerkänd vissa rättigheter som ”person”.

Om man kan läsa böcker och se på film och fatta vad man ser och hör, då är man väl ändå en person?

En av våra hundar, en golden retriever, älskade hästar. Små hästar inne i tv:n alltså. Hon älskade att se på tv-program med hästar i. Det kanske var det där ljudet av deras hovar. En dag fick hon se riktiga hästar i en hage. Man kunde riktigt se hur det rörde sig inne i hjärnan på henne. Oj. Var de så stora? Inte lika kul.

En av de här bonoboerna visade sig orolig för en orangutang, som behövde få mat. Hon talade om det för en av människorna, så han skulle få hjälp. Medkänsla också. Det låter mer och mer som primaterna är väldigt nära släkt med oss (vissa av oss i alla fall). De av oss som har empati, alltså.

Det står mycket mer intressant i artikeln så läs den. Den är på engelska, men förhoppningsvis går det bra ändå.

Jag önskar bara att någon ville arbeta mer med mina speciella favoriter, gorillorna. Det tycker nog Kanzi (bonobopojken ovan) också.

Erotisk konst

Nyligen tog jag del av en diskussion i en onlinegrupp jag är med i. Ämnet för diskussionen var erotisk konst, drömmar och och det undermedvetna. För att vara fullkomligt uppriktig, sa mig inte det där med drömmar och det undermedvetna speciellt mycket, och den erotiska konsten – deprimerade mig faktiskt. Som heterosexuell kvinna, förstår jag inte hur halvnakna kvinnor kan anses vara erotiska. Kalla mig gammaldags eller vad du vill. Det ger mig faktiskt ingenting.

Borde det göra det? Föreställ dig följande: ett gäng heterosexuella män förväntas se på och njuta av konst som består av olika framställningar av den nakna manliga kroppen. Om de här männen tyckte att den ”erotiska” konsten var ointressant, oinspirerande och kanske totalt obegriplig, är det så konstigt egentligen?

Jag är medveten om att jag kanske saknar någon form av förståelse för eller förmåga att uppskatta konst och vad det är, men jag tror inte det. Om jag inte tycker om det är det inte konst. Så ser jag det i alla fall. Jag har aldrig lärt mig att ”uppskatta” vad som är trendigt och inne, snarare än ”bra” eller helt enkelt vad som tilltalar mig, som ”mottagare” av det budskap som konst väl ska föreställa.

Jag lyssnar inte på musik jag ”borde” tycka om och jag går inte på teatern och ser på pjäser jag anses vara tvungen att tycka om och jag läser verkligen inte böcker för att ”alla andra” påstår är bra. För mig måste uppskattning komma inifrån mig och vad jag anser är värt att uppskatta.

Punkt slut.

Så nästa gång någon vill få mig intresserad av ett konstverk, är det allt bäst att det innehåller något element jag uppfattar som artistiskt, antingen det är en naken eller halvnaken man, ett landskap eller något abstrakt. Annars är jag inte intresserad. Tyvärr. Sådan är jag, det får du acceptera.

Ett steg ner

Jag läste om en av alla klimatrapporter som kommit ut. Det var ingen trevlig läsning. Värst av allt var att det fortfarande inte går att få de stora, rika länderna med på åtgärderna för att rädda vår värld innan det är för sent.

De tänker fortfarande bara på att tjäna mer och mer pengar. Som en klok gammal indianhövding en gång sa: man kan inte äta pengar. Dessutom, tror de där pamparna att de kan ta rikedomen med sig när de dör?

Redan nu är det rätt så illa i de fattigare länderna. Se till exempel på hur det är i Jakarta just nu. Det är bara ett exempel. På somrarna blir det skogsbränder som leder till att röken ligger tjock över stora delar av Asien och Sydamerika. Bara en sån sak kan leda till att den globala uppvärmningen går fortare.

Översvämningar, jordskred, torka… När man knappast har så man klarar sig redan från början – hur ska man då klara sig när något sånt här händer?

Det påminner mig om en bild jag sett i en av mina historieböcker (jag har läst historia på universitetet och är jätteintresserad av ämnet). Den kommer från despressionen – alltså det sena 1920-talet eller början på 1930-talet.

Tre män står på en stege i en översvämmad källare – så ser det ut i alla fall. Överst på stegen står en överklassman, lite längre ner står medelklassmannen och längst ner arbetarmannen. Märk väl – det är bara männen. På den tiden räknades inte ens kvinnorna.

Överklassmannen säger: Nu tar vi allihop ett steg neråt. Antagligen anser han att man kan klara av den ekonomiska krisen på det sättet. Men – arbetaren har huvudet bara en liten bit ovanför vattnet. Vad händer om de alla tre tar ett steg neråt?

Om man tänker sig att överklassmannen är de rikaste länderna och arbetaren är de fattiga länderna är det exakt som det är idag. Överklassmannen tycker att det blir fint med lite mer solsken. Arbetarmannen håller redan idag på att dö av värmeslag, eller drunkna eller krossas av ett jordskred.

Dessutom, om vi – medelklassmannen – de medelrika länderna – hamnar ett steg ner, kommer vi då att vara i arbetarmannens situation? Huvudet alldeles ovanför vattenytan?

Så här vill vi inte att det ska bli!!! Det kanske är för sent att stoppa utvecklingen men vi skulle ändå kunna få den att sakta in. Om vi ska klara det är det nu vi måste börja. Idag. Tänk på det när du kör in din andra bil i garaget.

Sticka

Jag älskar att sticka. Mitt enda problem är att jag inte tycker lika mycket om det jag stickar som att hålla på med det. Jag kanske löser det så småningom. Hur som helst vill jag inte sluta. Det är så roligt. Konstigt, egentligen, för jag är inte så praktisk i övrigt.

Jag tror jag började sticka när jag var tio. Någon, antagligen mamma, lärde mig några år tidigare, men det var när jag var tio, som jag gjorde något färdigt för första gången. Det var en tröja. Jag vet inte om den finns kvar någonstans fortfarande, men jag kommer ihåg att jag fick komplimanger från lite oväntat håll för den. Bl a var det en kille i min klass som sa att han tyckte om den. Fast det kanske berodde på att han tyckte om mig, precis som jag tyckte om honom.

Pojkar och betyg

Jag läste nyligen att det har uppmärksammats att pojkar har sämre betyg i skolorna. Kris. Nu ska åtgärder vidtas så de små pojkarna på något sätt ska komma ikapp de läxläsande flickorna. De kanske kunde läsa läxorna? Jaså inte. Ska de kvoteras istället?

Jaha. Stackars små pojkar då. Det räcker alltså inte med att killarna får jobb lättare, bättre jobb och högre löner? De ska alltså ha bättre betyg också. Jo, jo. Ett jämställt samhälle ska vi ha. Var det så? När blir det då?

Inte i år i alla fall när kvinnor kan påstå på fullt allvar att jämställdheten har gått för långt. För långt? Jo, du läste rätt. Ok, snälla ni, nu ska vi ta och gå igenom vad jämställdhet betyder. Jämt=lika. Att befinna sig i ett likadant läge alltså. Tänk er nu en gungbräda. Den väger ner på ena sidan eller den andra. Men om den inte väger ner alls? Om den står helt rak? Vad blir det då? Rättvist kanske?

Dåså. Då kanske vi kan slippa ifrån den typen av yttranden i kvällstidningarna.