Om det är någon som är medlem i Care2, kan ni väl notera min nyhet där. Bara ett litet förslag. 
Jag hittade den här artikeln för ett tag sedan, och tyckte den var fantastiskt intressant. Så underbart att man kan kommunicera med våra närmaste släktingar. Visserligen har jag länge kommunicerat med mina djurfamiljemedlemmar, men de här kan verkligen svara på ett sätt som man kan förstå. Fast det gör i och för sig flera av mina djurbebisar också.
Hur som helst handlar artikeln om hur de här aporna får lära sig symboler. Tidigare har man gjort fel när man försökt lära apor vårt språk. Man har försökt lära dem som vi lär oss ett ”andra” språk – t ex engelska. Det upptäckte de här forskarna när en bonobounge (dvärgchimpansunge) plötsligt visade sig kunna det som mamman lärt sig, utan att någon jobbat särskilt med honom. Duktig pojke!
Ett par saker till som jag fäste mig vid är att det som bonoboerna tycker är intressantast (utom deras specialintresse – se tidigare inlägg), är filmer som visar dem själva, andra primater och människor.
T ex den lille ungen som var så duktig – han har en favoritbok som handlar om en gorilla. Jättgulligt.
Men det är inte bara gulligt, det visar ju tydligt och klart att åtminstone primater (jag tycker förstås alla ”högre” djur) borde få vissa grundläggande rättigheter, som ett pågående rättsfall i Östterrike (tror jag det var) visar. Här försöker man få en chimpans att bli tillerkänd vissa rättigheter som ”person”.
Om man kan läsa böcker och se på film och fatta vad man ser och hör, då är man väl ändå en person?
En av våra hundar, en golden retriever, älskade hästar. Små hästar inne i tv:n alltså. Hon älskade att se på tv-program med hästar i. Det kanske var det där ljudet av deras hovar. En dag fick hon se riktiga hästar i en hage. Man kunde riktigt se hur det rörde sig inne i hjärnan på henne. Oj. Var de så stora? Inte lika kul.
En av de här bonoboerna visade sig orolig för en orangutang, som behövde få mat. Hon talade om det för en av människorna, så han skulle få hjälp. Medkänsla också. Det låter mer och mer som primaterna är väldigt nära släkt med oss (vissa av oss i alla fall). De av oss som har empati, alltså.
Det står mycket mer intressant i artikeln så läs den. Den är på engelska, men förhoppningsvis går det bra ändå.
Jag önskar bara att någon ville arbeta mer med mina speciella favoriter, gorillorna. Det tycker nog Kanzi (bonobopojken ovan) också.