I jakttider:
”För några munsbitar kött, tar vi ifrån en själ allt solljus och det liv och den tid som den hade fötts till denna värld för att åtnjuta.”
Plutarchos (46-120 e Kr)
Plutarchos var en grekisk författare, forntidens mest berömde. Han var kejsar Trajanus nära vän. Shakespeares Julius Caesar bygger på Plutarchos Caesarbiografi. Plutarchos beskrivs som oerhört beläst.
Jag är hemfallen åt njutningar! Närmare bestämt tre gånger dagligen. Gamla människan! Att vara så begiven på njutningar! Borde veta bättre! Men nu är det som det är!
Låt mig berätta:
Det börjar redan vid 6-tiden på morgonen. I den tidiga morgonväkten är allt stilla och lugnt. De som börjar sina arbeten tidigt har redan gett sig iväg. Nur är det en liten frist innan nästa aktivitet börjar på gatan utanför.
Jag tar fram min tekanna, laddar den med ett mustigt te, kanske Assam, sätter på vatten och går ut och hämtar tidningen. Te är en vidunderlig dryck, rikt varierande synintryck och dessutom så olika smak. De alltmera populära påsteerna är numera mycket bra, men ”donandet” med kanna och sil tillför något ytterligare till njutningen. Nota bene, när man har tid. Sen: dricka te och läsa tidning, skönt!
På eftermiddagen, ett annat te: Earl Grey eller Darjeeling kanske. Duka lite trevligt, kanske ta brickan med ut i trädgården och dela bullen med getingar och sparvar.
Så kommer kvällsnjutningen! Formosa Oolong, ett mittemellante mellan grönt och svart. Det är gott och milt.
Japans teceremonier och Englands Five o’ Clock tea tjänar samma syfte. De skänker lugn och avstressning utan att skapa dästhet. Det var inte bara porslin och tutanego som Ostasiatiska kompaniet förde med sig till oss här i Norden. Teet betyder något mycket mera. Vem bryr sig i dag om tutanego? Men att dricka sitt te i en kopp från Kanton kan kanske förhöja njutningen.
Hur kan det vara möjligt att en gammal pensionär kan vara så glad i nallar? Ibland undrar jag vad andra människor tycker. Jag måste försöka reda ut det här. För det första är detta inget nytt påfund. Redan under min aktiva tid i yrket var jag nallesamlare fast i det fördolda. För det andra har jag upptäckt att detta inte är helt unikt, det finns flera än jag.
Jag föddes in i en rekorderlig familj. Allt var lugnt och bra, kärleksfulla föräldrar med ordnad ekonomi och egen villa med stor trädgård. Som barn var jag av den uppfattningen att de vuxna visste allt, kunde allt och hade alltid rätt. När jag blev stor skulle jag också veta allt och alltid ha rätt.
Så blev jag då stor, utbildade mig och fick egen familj. Men nu till haken: jag visste inte allt, kunde inte allt och hade ofta fel. Då är det skönt att vila ögonen på mina nallar, att kunna fly in i en okomplicerad värld där Nalle alltid fanns till hands.
Det är inte så att jag känner behov av att ha en nalle att krama i sängen, men just att vila ögonen på, att ge en klapp på ett nallehuvud, när jag går förbi hyllan där de sitter. De runda troskyldiga ögonen skänker tröst när vardagen blir för svår ibland.
Några dagar senare for vi upp till stugan, bl a för att kratta ihop det slagna gräset. Men först måste jag se hur långt knoppen kommit! Först såg jag den inte, men sedan upptäckte jag den. Den låg avslagen i gräset! Den lyste röd i toppen. Så förtvivlad man kan bli för en förlorad blomma! Jag gick in i stugan och satte den i vatten, men den öppnade sig aldrig.
Nästa vår var vi oroliga: Skulle det komma upp några blad? Allting hade ju slagits av. Men det kom både blad och knopp! Det var högtidligt när pionen slagit ut och vi såg den för första gången. Blomman var ganska mörkt röd. Blombladen var så många och så tunna. De glänste som siden. Vi betraktade den lilla överlevaren nästan andaktsfullt. Sedan första blomåret har den blommat varje år med fler blommor och fler blad, med undantag för ett år!
Det grundläggande:
Namn: Ingegerd, Nickname: Tossan, Ingja, Ilat, VioletPolaris, RoseHip
Plats: Viculus, Terra Nemorosa eller om du är petig – Sverige
Yrke: pensionerad särskollärare
Kort beskrivning:
Jag är en pensionerad särskollärare, konstnär och författare. Min familj består av två vuxna döttrar. Det är i alla fall vad som är kvar av den. Jag hade naturligtvis en mamma, en pappa, en man och så fastrar och mostrar, farbröder och fastrar och kusiner. De flesta av dem är borta nu. Jag har också ett antal adopterade ”barn” – en hund, några katter och några marsvin. (Jag har naturligtvis också haft flera andra ”adoptivbarn” som är borta nu).
Det här betyder inte att jag är ensam eller har tråkigt. Jag har flera vänner som jag brukar träffa regelbundet, och flera intressanta hobbies, och dessutom mitt skrivande och min konst och mitt hantverk.
Jag kallar min blogg för Tjat-Bloggen för att man som mamma och lärare lär sig att tjata mycket. Ta det inte för allvarligt bara. Jag gnäller och skäller också. Allvarligt talat, jag hoppas visserligen att skriva om en del saker som jag tycker är fel, men jag kommer antagligen också att skriva om mina hobbies och mina utflykter med mina olika grupper och föreningar.
Favoriter:
Hobbies: bokbinderi, origami, papperstillverkning, brickbandsvävning, trädgårdsskötsel, kompostering, krukväxter, vävning, sömnad, snickeri, släktforskning, skrivande, lyssna på musik
Färg: Gult
Mat: potatis, bulgur, quorn, brysselkål, spenat, palsternacka, frukt, speciellt druvor, apelsiner och andra söta frukter
Plats: mitt hem, bokbindarnas lokal, konditoriet där jag brukar träffa mina kompisar
Musik: klassisk musik
Böcker: facklitteratur, deckare
Film: Sju år i Tibet, Änglagård, Kundun
TV-program: nyheterna! program om språk, trädgård, antikviteter, inredning, naturen, vetenskap, arkeologi, historia och så några polisserier
Kändisar: tycker inte om kändisar egentligen
Författare:
Seriefigur: Ensamma mamman
Lite djupare:
Land du helst vill besöka: The Azores/Azorerna
Mest inflytelserika personen i ditt liv: mina föräldrar Nils och Sara
Viktigaste mål:
Det bästa du gjort: mina två döttrar
Högsta önskan: att få barnbarn
Vad du inte kan leva utan: min iPod Mini, min iPod Shuffle, min mobiltelefon, min iBook
Allt om bloggen:
När började du blogga: i stort sett nu, jag är nybörjare
Varför började du med den här bloggen: alla andra bloggar ju, så varför inte jag?
Hur fick du reda på det här med bloggande: av mina döttrar
Vad kan läsare och besökare vänta sig av din blogg: inte alltför djupsinniga resonemang
Favoritbloggar/bloggare: har inga ännu
Nu ska jag också försöka skriva blogg, precis som mina döttrar och alla andra. Hoppas att det ska bli intressant. Eftersom jag tycker om att fotografera, kommer det förhoppningsvis att bli en del foton, förutom skrivna inlägg.
Jag är en pensionerad speciallärare, utbildad på Slagsta, om det nu betyder något för någon. Nu när jag inte jobbar längre, är jag mer upptagen än någonsin. Jag binder böcker – är medlem i en grupp amatörbokbindare, här i min hemstad. Foto är ett annat av mina intressen. I övrigt tycker jag om origami, pappersslöjd, brickbandsvävning, snickeri, sömnad, knyppling, trädgårdsskötsel, kompostering, krukväxter, djur och mycket annat.
I den här bloggen kommer jag nog att skriva lite av varje, både som en vanlig dagbok, och lite mer om vad jag reagerar på av aktuella händelser. Kanske blir det något av en resedagbok ibland, eftersom jag ofta åker på kortare utflykter med mina olika föreningar och grupper.