Jag är hemfallen åt njutningar! Närmare bestämt tre gånger dagligen. Gamla människan! Att vara så begiven på njutningar! Borde veta bättre! Men nu är det som det är!

Låt mig berätta:

Det börjar redan vid 6-tiden på morgonen. I den tidiga morgonväkten är allt stilla och lugnt. De som börjar sina arbeten tidigt har redan gett sig iväg. Nur är det en liten frist innan nästa aktivitet börjar på gatan utanför.

Jag tar fram min tekanna, laddar den med ett mustigt te, kanske Assam, sätter på vatten och går ut och hämtar tidningen. Te är en vidunderlig dryck, rikt varierande synintryck och dessutom så olika smak. De alltmera populära påsteerna är numera mycket bra, men ”donandet” med kanna och sil tillför något ytterligare till njutningen. Nota bene, när man har tid. Sen: dricka te och läsa tidning, skönt!

På eftermiddagen, ett annat te: Earl Grey eller Darjeeling kanske. Duka lite trevligt, kanske ta brickan med ut i trädgården och dela bullen med getingar och sparvar.

Så kommer kvällsnjutningen! Formosa Oolong, ett mittemellante mellan grönt och svart. Det är gott och milt.

Japans teceremonier och Englands Five o’ Clock tea tjänar samma syfte. De skänker lugn och avstressning utan att skapa dästhet. Det var inte bara porslin och tutanego som Ostasiatiska kompaniet förde med sig till oss här i Norden. Teet betyder något mycket mera. Vem bryr sig i dag om tutanego? Men att dricka sitt te i en kopp från Kanton kan kanske förhöja njutningen.