Ganska nyligen såg jag i tidningen att någon kanal skulle visa filmen Lilja 4ever. Jag har inte sett den. Den verkade så tragisk och jag har svårt för att se den typen av film. Jag gissar att nästan alla vuxna kvinnor och de flesta tonårstjejer som ser filmen blir fruktansvärt illa berörda av handlingen. Man får hoppas att de flesta vuxna män också känner det så.

Tyvärr verkar det inte vara så att tonårskillar reagerar som normal mänskliga varelser. Det är så att jag har en kompis som såg filmen för flera år sen då den gick på bio. Samtidigt som han satt där i biosalongen, fanns där ett gäng högstadiekillar. Varje gång Lilja blev våldtagen eller vad som nu hände i filmen (jag har medvetet avstått från att ta reda på närmare exakt vad som händer i filmen), jublade killarna.

Därför anser jag att om Lukas Moodyson hade velat nå fram till de flesta i publiken skulle huvudpersonen ha varit en kille som blev utnyttjad. Det hade kanske berört killarna också, för då hade det kommit närmare dem. Skrämt dem mer. Och det är nog vad som behövs. Så länge den typen av tragiska händelser drabbar ”de där andra” och inte ”oss/vi normala människor/killar”, då känns det nog rätt lugnt för en majoritet av killarna i biopubliken. Kul. Häftigt. Och så vidare.

Det är dags att de där killarna vaknar upp och inser att offer, det kan faktiskt vem som helst bli om man har otur. Förövare däremot, det är fortfarande oftast, men naturligtvis inte alltid, män.

Så nu efterlyser jag en film som motsvarar Lilja 4ever, men där våldet och förnedringen drabbar en kille. För sånt händer faktiskt också. Då äntligen kanske en del av biopubliken äntligen vaknar upp och inser vad det är fråga om. Inte cool underhållning, utan en väckarklocka. En vädjan till dem också att engagera sig och bry sig eller att i alla fall inte hoppa på utnyttjartåget själva, eller kanske stå bland åskådarna och applådera dem som vågar.