Människorätt

Vem i hela världen kan man lita på?

Maia Leave a comment

Vi veganer och djurrättsförespråkare är visst våra egna värsta fiender. Det är särskilt tråkigt med tanke på att motståndarsidan säkert skrattar halvt ihjäl sig för att vi inte kan hålla ihop. Hur ska vi kunna åstadkomma något när alla slåss inbördes? Jag blir så ledsen och besviken och börjar undra om det finns något att se fram emot, någon framtid som blir bättre än det som är nu. Finns det några som står på min sida och på de svagastes och mest hjälplösas sida, eller står jag (och några få till) ensamma i vår kamp för att skydda djuren?

För några veckor sen var det abolitionisterna jag tänkte på (som vill att sällskapsdjuren ska dö ut och att man inte ska skriva på namninsamlingar för djurens bästa) och nu är det Djurens parti. För den som inte vet, läs här.

Är detta sant?
Om det är det, vad kan vi göra åt det?
För som jag ser det har vi kommit för långt för att ge upp nu.

Så vad gör vi? Några förslag?

Till att börja med skulle jag vilja veta ännu mer. Det finns ju nämligen många som skulle vinna på och glädja sig åt att ett så (i teorin åtminstone) positivt och bra initiativ avslutades när det knappast börjat. Tyvärr är det bara alltför vanligt. Men – om det nu är sant måste man ju ta nya tag. Vi får inte sluta nu när det verkade gå så bra.

Själv tänker jag så här: är det en liten minoritet inom partiet det gäller kanske de kan röstas bort i vanlig demokratisk ordning. Annars kanske man kan bilda ett nytt parti. Namnet är inte inarbetat än. Flera personer röstade på snarlika alternativ som till exempel Djurpartiet. Slutligen kanske man kunde få ett närliggande parti (exempelvis Miljöpartiet eller Vänstern) att lyfta fram djurrättsfrågorna på likvärdig nivå som till exempel miljöfrågorna eller rättvisefrågorna (angående människor) och några pålitliga och ärliga djurrättsaktivister/-förespråkare kunde ta plats i något eller gärna båda partierna.

Begränsat intresse

Maia 2 Comments

i nästan ett år nu, har jag delat namninsamlingar på en wordpress.com-blogg. Den följs mest av amerikaner och det verkar som de helst gillar och delar amerikanska länkar och därnäst vad som helst, utom europeiska, eller i alla fall nordeuropeiska länkar. Jag tycker faktiskt att det är lite dåligt. Personligen skriver jag på alla namninsamlingar relaterade till djur och natur och rättvisefrågor som jag bara kan. Vad gör det för skillnad var djuren i fråga bor? De behöver ju hjälp i vilket fall som helst. De enda undantagen är mycket interna politiska och ekonomiska frågor från andra delar av världen. Jag vet ju faktiskt inget om de här andra ländernas interna angelägenheter. Nu vet jag ju att för amerikanerna verkar USA vara det enda som finns i deras värld. Men det är väl motsvarnade också för de flesta svenskar. Än en gång tycker jag det är dåligt. Om man har värderingar, då borde de väl gälla allt inom samma område, inte bara det som inträffar i vårt ”närområde”?

Lokala namninsamlingar?

Maia Leave a comment

i nästan ett år nu, har jag delat namninsamlingar på en wordpress.com-blogg. Den följs mest av amerikaner och det verkar som de helst gillar och delar amerikanska länkar och därnäst vad som helst, utom europeiska, eller i alla fall nordeuropeiska länkar. Jag tycker faktiskt att det är lite dåligt. Personligen skriver jag på alla namninsamlingar relaterade till djur och natur och rättvisefrågor som jag bara kan. Vad gör det för skillnad var djuren i fråga bor? De behöver ju hjälp i vilket fall som helst. De enda undantagen är mycket interna politiska och ekonomiska frågor från andra delar av världen. Jag vet ju faktiskt inget om de här andra ländernas interna angelägenheter. Nu vet jag ju att för amerikanerna verkar USA vara det enda som finns i deras värld. Men det är väl motsvarnade också för de flesta svenskar. Än en gång tycker jag det är dåligt. Om man har värderingar, då borde de väl gälla allt inom samma område, inte bara det som inträffar i vårt ”närområde”?

Sprida sitt budskap

Maia Leave a comment

Inspirerad av den här artikeln på Vegan.com, har jag jobbat med att bli mer aktiv när det gäller att stödja djurrätt, mänskliga rättigheter, veganism och miljön, på så många sidor som möjligt. Jag har till och med gått med i nya sociala nätverk, för att kunna sprida mina åsikter till fler människor.

Tyvärr måste jag erkänna att jag tidigare inte känt mig särskilt hemma på Facebook, Twitter och andra sociala nätverk. Till exempel så är det här tredje eller fjärde gången jag går med i MySpace och så efter ett tag tagit bort mitt konto.

Jag har mina favoritställen på nätet, där jag känner att jag hör till, där jag trivs med att vara, där jag håller kontakt med mina kompisar och så vidare. Till en viss grad har jag nog blivit lite bättre på att använda mina gamla favoriter bättre för att sprida viktiga budskap.

Sedan jag läste den där artikeln jag nämner ovan, och den här, har jag insett att jag inte behöver ”tycka om” Facebook och Twitter eller någon av de andra sociala nätverken, men jag kan i alla fall utnyttja dem för att få ut mitt budskap.

Om du brinner för djuren, veganism eller någon annan viktig sak, eller för den delen något annat (i mitt fall till exempel, att skriva, läsa böcker, språk, historia mm) kan du också börja. Du kan använda sociala nätverk för att få ut ditt budskap, vad det än är. Det är vad de sociala nätverken är bra för, tycker jag.

Jag tänker inte försöka beskriva argumenten för det här sättet att sprida sitt budskap, när andra har gjort det så mycket bättre. Om du är intresserad, så kan du läsa de här två artiklarna.

Om du vill göra som jag, börja dela med dig av länkar till namninsamlingar, sidor med gratis donationer och annat, Ju mer du delar med dig, desto fler människor kan få information om viktiga frågor och problem.

Och medan du puffar för din sak, kanske du också hittar länkar till andra intressanta sidor, roliga bilder, matporr, omröstningar, quiz med mera. Det verkar faktiskt som jag inte har så mycket emot Twitter med flera, som jag trodde. Eller så har jag bara vant mig efter hand.