Veg*anism

Djurens parti

Maia Leave a comment

Det finns ett nytt parti i Sverige! I många år har jag önskat att det fanns ett parti som var verkligt djurvänligt, fast det finns ett eller två som är riktigt miljövänliga och står för rättvisa. Jag tänkte ofta att Djurens rätt skulle ha kunnat bilda ett parti och nu har det (nästan) hänt.

Partiet är litet och alldeles nytt, men ändå röstade över 8000 personer på det. De har inte hunnit få ut valsedlar till alla distrikt. Där fick man skriva partiets namn (och vara väldigt noga med att skriva exakt rätt).

Deras partiprogram går mycket längre när det gäller djurskydd och djurens rättigheter än något annat parti.

Titta själv och se vad du tycker. Här hittar du partiets hemsida.

Vegproblem för vissa

Maia Leave a comment

För en tid sedan läste jag om en bloggare på DN som har problem med att bli vegetarian fullt ut. Varje gång personen dricker sig full kommer nämligen ett sug efter hamburgare från Burger King. Nästa morgon ångrar bloggaren sig. I alla fall var det så jag tolkade blogginlägget. Det fick mig att fundera på vad den här personen (eller någon med liknande problem) kan göra åt det här, om personen i fråga upplever det som ett problem.

Ett alternativ är faktiskt att konstatera att bättre än så här blir det inte. Man har kommit en bit på väg, men klarar inte att nå ända fram. Det kan ändå göra en stor skillnad för djuren, för ens egen hälsa och för miljön.

Annars kanske man kan fundera på om man tycker om någon annan skräpmat. McDonalds har t ex en vegetarisk burgare, som är jättegod (det tycker i alla fall jag, de få gånger jag har ätit den). Den är antagligen lite hälsosammare, och räddar i alla fall några djurliv men är kanske inte miljövänligare än ”kötthamburgare”. Det finns ju också annan skräpmat – pizza, chips, för att inte tala om sötare alternativ (fast det kanske inte just den här personen är sugen på) nämligen glass, choklad, söta kex mm.

Om skräpmatsuget är kopplat till alkohol, kanske man ska fundera på om man möjligtvis dricker lite för ofta. Om man drog ner på de tillfällena kanske också hamburgersuget minskade.

Aldrig mer Tofuline :(

Maia Leave a comment

Efter att ha hittat och ”rebloggat” ett inlägg på Tumblr om företag som säljer genmanipulerade produkter (eller som är i maskopi med Monsanto), har jag till min sorg insett att Tofulineglassen inte längre går att köpa. Hädanefter får jag nöja mig med Oatly. Men för att inte plågas alltför mycket, har jag också beställt en glassmaskin.

Alltså: om man vill undvika genmanipulerade produkter eller företag som samarbetar med ett av de mest ”onda” företagen i världen, så måste man tyvärr undvika Unileverägda Tofuline.

De har som vi tidigare nämnt här på Umrions trädgårdar slutat tillverka den enda riktigt goda veganmjukosten, så för vår del är det nödvändigt att experimentera med att göra egen, av sojayoghurt. Det går kanske också att göra av havreyoghurt, fast den är jag lite mindre förtjust i, i allmänhet.

Nu har vi testat glassmaskinen noga och fått fram ett par lyckade recept. Det bästa var en jordgubbsorbet som vi avnjöt igår. Den blev otroligt lyckad på alla sätt. Recept och foton kommer så småningom.

Nya veg*ansidor

Maia Leave a comment

Nyligen gick jag med i två nya veg*ansajter med chattrum. Jag tycker jättemycket om dem. Dessutom väntar jag otåligt på att en till ska starta. Det här är väl en kort ’recension’ av de här tre sajterna.

First Happy Cow. Det är i första hand en lista över veg*anska och veg*använliga restauranger och butiker runtom i världen. Jag har känt till den i flera år, men gick inte med själv förrän alldeles nyligen. Medlemmarna kan lägga ut recensioner av de här restaurangerna och butikerna. Det finns också en blogg, anslagstavla, privata meddelanden och ett väldigt trevligt chattrum.

Veganchatroom.uk är en liknande sida med chattrum, länkregister, anslagstavla mm. De flesta, men inte alla, är från Storbritannien. Man måste inte bli medlem för att få vara med i chattrummet, men det finns fördelar med att göra det. Till exempel kan man använda samma ID varje gång, så de andra som chattar kan känna igen en. Man får också en kort profilsida som andra kan gå in på och se vem du är och vad du står för.

Det är så länge sen som jag hade ett veggischattrum att gå till, så det är helt fantastiskt. För det mesta är det minst en annan person närvarande som man kan chatta med. Jag har väl inte direkt fått några nära vänner än, men för ögonblicket är det bara kul att ha kontakt med likasinnade.

Bleat, slutligen, ser väldigt lovande ut, fast jag har naturligtvis inte använt sidan än, för den har inte startat än.

Så här står det på sidan:

So, what’s all this talk about Bleat?

For vegans everywhere, something big is about to happen…

Say hello to Bleat.

If you’re a vegan trying to find vegan friendly restaurants, looking for the latest recipes or just interested in meeting other vegans, all you have to do is Bleat. If you’re a vegan concerned for the rights of animals, have questions about a raw-only diet or simply perplexed about pulses just Bleat. Even if you’re a non-vegan and you’re simply contemplating the idea of a vegan lifestyle – BLEAT!

What’s so great about Bleat?

There’s a lot to discover at Bleat, such as:

A vast comprehensive vegan resource
Interact with vegans from all across the globe
Advice on vegan friendly brands
Recipes, restaurant guides & reviews
Information on the welfare of animals

How do we sum Bleat up? Well, Bleat isn’t just a vegan social network and it’s certainly far from just a vegan directory. Simply put, it’s a whole new way to get the absolute most from your vegan lifestyle.

Go on, Bleat about it.

Det verkar bli ett bra tillskott till mina gamla favoriter, Livejournal (och Dreamwidth), Tumblr och sist men inte minst, Care2.

Dåligt, Unilever!

Maia Leave a comment

Det kommer väl inte som en överraskning för någon veg*an att unilever/tofuline har slutat tillverka den veganska mjukosten Creamy Spread. Unilever köpte upp tofuline och bestämde sig för att lägga ner produktionen av osten, för att den ”inte lönade sig” längre. De tänker heller inte komma med någon motsvarande produkt.

Jag misstänker att det kanske ligger något politiskt bakom, för som bekant luktar inte pengar, inte ens våra ”veganpengar”.

I vilket fall som helst är vi här på Umrions trädgårdar mycket besvikna. Creamy spread har inte använts bara som smörgåspålägg, utan som ingrediens i bakverk och maträtter.

Vi ska försöka lära oss att göra en god mjukost och om vi lyckas kommer receptet ut här på sidan. Kom gärna med kommentarer om du vet var man kan få tag i en bra veganskt mjukost.

Veganbesvikelser

Maia 3 Comments

På sista tiden har jag blivit ganska besviken på några veganer, eller snarare ett eller annat ställe där veganer samlas på nätet. De flesta där, särskilt de mer aktiva, är bara intresserade av allergier och överkänslighet. Det är ju deras sak förstås, men de kan bli ganska aggressiva när de tror att de blir ifrågasatta.

Jag bestämde mig för att hålla mig ifrån de där tråkiga ställena och bara hålla till där jag känner mig välkommen. Fast jag måste säga att det är sorgligt att vi veganer inte kan hålla ihop.

En annan sak som har varit en besvikelse är att flera veganer tjatar om att vi veganer inte alls har något gemensamt med varandra. Jag tycker att vi har det, även om vi kan ha olika anledningar till att vi blev veggisar.

Alltihop började när en tjej frågade om det var någon mer som skulle vilja flytta till en veganby eller något annat ställe nära andra veganer. Ett eget ”veganland”. Alla, utom jag och min syster, verkade se ner på hela idén och kritiserade den på alla möjliga sätt.

Jag tycker det är väldigt deprimerande och nedslående. Själv skulle jag i alla fall vilja ha fler vegankompisar, helst några som har delvis samma intressen som jag och att bo nära dem skulle vara ännu bättre.

Sprida sitt budskap

Maia Leave a comment

Inspirerad av den här artikeln på Vegan.com, har jag jobbat med att bli mer aktiv när det gäller att stödja djurrätt, mänskliga rättigheter, veganism och miljön, på så många sidor som möjligt. Jag har till och med gått med i nya sociala nätverk, för att kunna sprida mina åsikter till fler människor.

Tyvärr måste jag erkänna att jag tidigare inte känt mig särskilt hemma på Facebook, Twitter och andra sociala nätverk. Till exempel så är det här tredje eller fjärde gången jag går med i MySpace och så efter ett tag tagit bort mitt konto.

Jag har mina favoritställen på nätet, där jag känner att jag hör till, där jag trivs med att vara, där jag håller kontakt med mina kompisar och så vidare. Till en viss grad har jag nog blivit lite bättre på att använda mina gamla favoriter bättre för att sprida viktiga budskap.

Sedan jag läste den där artikeln jag nämner ovan, och den här, har jag insett att jag inte behöver ”tycka om” Facebook och Twitter eller någon av de andra sociala nätverken, men jag kan i alla fall utnyttja dem för att få ut mitt budskap.

Om du brinner för djuren, veganism eller någon annan viktig sak, eller för den delen något annat (i mitt fall till exempel, att skriva, läsa böcker, språk, historia mm) kan du också börja. Du kan använda sociala nätverk för att få ut ditt budskap, vad det än är. Det är vad de sociala nätverken är bra för, tycker jag.

Jag tänker inte försöka beskriva argumenten för det här sättet att sprida sitt budskap, när andra har gjort det så mycket bättre. Om du är intresserad, så kan du läsa de här två artiklarna.

Om du vill göra som jag, börja dela med dig av länkar till namninsamlingar, sidor med gratis donationer och annat, Ju mer du delar med dig, desto fler människor kan få information om viktiga frågor och problem.

Och medan du puffar för din sak, kanske du också hittar länkar till andra intressanta sidor, roliga bilder, matporr, omröstningar, quiz med mera. Det verkar faktiskt som jag inte har så mycket emot Twitter med flera, som jag trodde. Eller så har jag bara vant mig efter hand.

Quinoa – mjölmålla

Maia Leave a comment

Första matsorten är quinoa. Det kommer från Anderna i Sydamerika, och används ungefär som ris, bulgur, pasta och så vidare, men fast de förra är olika sorters spannmål eller gjorda av spannmål, är quinoa egentligen frön från mjölmållan, och det innebär att quinoa är ett pseudospannmål. Till skillnad från spannmålsprodukter har quinoa ett högt proteininnehåll. Quinoa finns i olika färger, vit, röd, svart och blå. Själv har jag aldrig sett blå quinoa, men det hoppas jag att jag kommer att få göra en dag.

Första gången jag smakade quinoa tyckte jag det var jätteäckligt. Det var i stort sett bara damm. Jag antar att det var en dålig sort, eller kanske hade bästföredatumet gått ut. En annan anledning kan vara att quinoa innehåller saponiner, ämnen som smakar bittert. Egentligen är det väldigt enkelt att bli av med saponinerna, bara man vet hur man ska göra. Man sköljer helt enkelt quinoan i först kallt vatten och sen kokande. När det är klart kan man antingen woka/sautera/bryna de torra fröna först, eller koka dem direkt, som ris.

Det finns andra produkter som innehåller quinoa, till exempel en blandning av quinoa och havregryn, som används precis som vanliga havregryn. Det ska dessutom finnas pasta som är gjord på quinoa, men tyvärr har jag aldrig kunnat få tag i det.