Glöm inte Tibet!

Som alla säkert läst att sen en tid tillbaka, pågår protester mot den kinesiska ockupationsmakten i Tibet. Flera personer har blivit dödade.

Om du inte känner till situationen i Tibet eller inte ens vet vad Tibet är, så föreslår jag att du tar reda på lite mer. ’

Frågor och svar om Tibet, från SvD
Students for a Free Tibet
TibetInfoNet

När jag var liten, visste jag inte heller att Tibet fanns, tills jag läste en tecknad seriebok om Tintin som besökte just det mystiska landet. Det var faktiskt anledningen till att blev så intresserad av Tibet.

Dessutom älskar jag lhasa apso, som är en tibetansk hundras.

Amerikanen Eliot Pattison skriver fascinerande deckare om Tibet.

Här hittar du lite tibetansk musik.

Prostitution (igen)

Jag läste nyligen en artikel på Guardian Unlimiteds webbsida (Guardian är en engelsk dagstidning). Artikeln är det inte mycket att säga om, även om jag har läst en betydligt intressantare i samma ämne, som var skriven inte av en journalist utan av en fd prostituerad kvinna. Hon om någon borde väl ha lite insikter i hur det är att ha ”världens äldsta yrke”.

Det som gjorde mig rent ut sagt rasande, var att i stort sett alla som kommenterade artikeln var män och dessa män var helhjärtat för (kvinnlig) prostitution. Vilken överraskning.

Jag ska inte argumentera för eller emot. Prostitution är för övrigt redan olagligt här i Sverige, så vitt jag förstår. Jag vet heller inte hur bra förbudet fungerar, så det ska jag inte heller uttala mig om.

Vad jag ska våga mig på att påstå är följande: om det nu skulle vara så fantastiskt bra med prostitution (för kvinnor) då vill jag föreslå att sexköparna går ut öppet med det. Kanske ett kort som de fäster på kavajen där det står ”Glad sexköpare” ”Nöjd sexköpare” eller ”Jag betalar för det!”

Det skulle vara bra, så att alla andra kan göra ett medvetet val om vi vill ha med dessa personer att göra eller inte.

Manliga prostituerade

Nyligen läste jag en ganska intressant artikel på BBCs nyhetssajt. Den handlar om manliga prosituerade i Indien (eller gigolos som artikelförfattaren kallar dem).

Männen som blir intervujade berättar öppet om sitt yrke, och vad de får göra för kunderna. De berättar också att deras manliga vänner ofta är avundsjuka på dem, för de tror att det är ett enkelt och behagligt jobb.

Men, betonar de prostituerade männen, det är inte alls så enkelt och lättsamt som många tror. Kvinnorna – för de vänder sig helst till kvinnliga kunder – kräver ofta sexuella tjänster som chockerar de här männen med bakgrund i medelklassen. Många vill trycka brinnande cigaretter mot huden på de prostituerade. Därför tar man ofta extra betalt för detta.

Det blir vanligare och vanligare att medelklasskvinnor betalar för sex. Tidigare var det enbart bland överklassens kvinnor som det fanns efterfrågan på den här typen av tjänster.

Männen kommer i många fall från ”respektabla” yrken men har blivit arbetslösa och hamnar i prostitution mest av en slump. Deras åldrar är från övre tonåren till ca fyrtio. De yngsta har ofta hoppat av skolan och hamnat på massageinstitut.

Vad som upplevs som värst, är att inkomsterna från sex med kvinnor oftast inte räcker till. Manliga kunder är ofta en nödvändighet för att klara uppehället.

Min spontana reaktion var först: vad kul. Missförstå mig inte. Jag är inte för prostitution, men jag tycker att det är tröttsamt och sorgligt att kvinnor alltid ses som objekt och handelsvara.

Dessutom tror jag att innan mannen i allmänhet kan inse problemets fulla vidd, måste han lära sig att sexsäljare inte alltid är kvinnor. Många män i lämplig ålder kan – rent hypotetiskt – vara potentiella sexsäljare. Först då kanske de kan börja förstå kvinnornas situation.

Naturligtvis haltar jämförelsen. Majoriteten av kvinnor (och flickor) i prostitution har aldrig valt själva. De har sålts av sina föräldrar, rövats bort eller drivits in i yrket på grund av missbruk eller extrem fattigdom.

Majoriteten av män som säljer sina kroppar gör det mer eller mindre frivilligt. De riskerar heller inte i lika hög grad misshandel, rån, våldtäkt etc, eftersom de är fysiskt mer jämstarka med sina kunder.

Ändå kanske det här är en början. En dag kanske vi kan slippa den här smutslga hanteringen helt. Det är i alla fall min förhoppning.

Diskriminering av flickor

BBC News Asia

Relativt nyligen läste jag att en svensk kvinna i något sammanhang hade skrivit att det inte är sant att tredje världen/u-länderna diskriminerar mot flickor. Anledningen till att så många adoptivbarn i västvärlden är flickor är i stället att vi så gärna vill ha döttrar. Med andra ord, ingen diskriminering mot flickor i u-länderna, men däremot diskriminering mot pojkar här.

Kvinnan verkade inte alls ha något vetenskapligt material att bygga sitt påstående på. Det såg ut att vara hennes åsikt, inget annat.

Men nu, i dag, läste jag på BBC News Asia, om en rapport som kommit nyligen. Den bekräftade det jag alltid misstänkt, nämligen att vissa barn föds diskriminerade, bara på grund av sitt kön. Andra får inte födas alls. En del tror att så många som 100 miljoner flickor har dödats innan de ens föddes, valts bort bara för att de var flickor, inget annat.

För de som faktiskt får födas pågår diskrimineringen konstant under resten av det liv de ändå får. Vad jag har läst på andra ställen är att dessa flickor när de växt upp dras in i diskrimineringen av andra flickor, så att de själva hjälper till att döda oönskade döttrar och barnbarn.

Mitt förslag är att folk i de där länderna ska få välja, med hjälp av IVF-teknik. De ska få plocka ut ett till två friska pojkembryon och låta dem födas, men i så fall inte få lägga sig i vad som händer med övriga embryon. Friska flickembryon kan så ”adopteras bort” till par och kvinnor som vill ha ett barn till. Kanske kvinnor som lider av någon typ av fertilitetsproblem, eller som faktiskt vill göra en insats för att rädda dessa oönskade barn.

Jag skulle själv gärna adoptera ett flickembryo från Indien eller Kina om jag fick erbjudande om det.

Om så de där omhuldade pojkarna som blir kvar i sina hemländer inte kan hoppas på att få gifta sig när de blir vuxna, så får ju faktiskt föräldrarna skylla sig själva. Pojkarna kanske kan vänja sig vid att ”gifta sig” med andra pojkar? Hur som helst, man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar.

Slipper man ”slösa” resurser på att föda upp oönskade flickor får man inse att ingen annan tänker göra det heller, så att ens älskade, bortskämda, överviktiga son kan få gifta sig. Det ena följer på det andra.

Det här kanske låter hårt, men det är, tycker jag, betydligt mer humant än vad som försiggår nu. Man dödar ju faktiskt barn. I framtiden skulle man ju kunna undvika det, även om en hel generation, kanske fler, män blir utan kvinnligt sällskap.

Fildelarna och rättssamhället

Det här inlägget skrev jag för rätt länge sen, men frågan är ju fortfarande aktuell:

Skönt att veta att det svenska rättsamhället fungerar. Du måste vara stolt över dig själv, Thomas Bodström!

Nu kan vi svenska medborgare sova lugnt i våra sängar. De stora skiv-och filmbolagens intressen är ju tillgodosedda. Vem vill slösa dyrbara resurser på att sätta dit pedofiler, våldtäktsmän, mördare, kvinnomisshandlare eller djurplågare? Nej, lägg pengarna på att jaga de livsfarliga fildelarna istället.

Och varför bry sig om de där fejkande ”apatiska” flyktingbarnen? Enklast bara att skylla på deras hänsynslösa föräldrar som gärna misshandlar och utnyttjar barnen sexuellt bara så de ska kunna stanna i Sverige och snylta på vårt fina välfärdsamhälle.

Nu har ju samhället visat att de tar brottsvågen på allvar. De hemska fildelarna sitter snart bakom lås och bom, och så kan vi äntligen få det trygga, harmoniska samhälle vi alla förtjänar – speciellt i valtider, inte sant?

Tack, Thomas Bodström, och ni andra. Som sagt, nu känns det genast bättre.

Kärlek, inte krig… eller?

Jag läste en artikel om Bonobochimpanserna. Om du inte känner till dem så är de en underart av chimpans. I vilket fall som helst är de primater – människoapor. Deras samhälle, om du tillåter uttrycket, bygger på sex. De har inte så mycket aggression och våld inom arten. Just det är helt ok för mig.

Dessutom läste jag nyligen en spalt i SvD där författaren jublade över ett par gaypingviner på ett zoo och Bonoboerna. Det som gjorde honom så glad var att det ger den kristna högern huvudvärk. Lite konstigt med tanke på vilken tidning han jobbar på… Det är också helt ok för mig. Låt de trånga sinnena vidgas, antingen det gör ont eller inte.

Men det jag inte gillar med Bonoboernas samhälle är något annat som också stod i artikeln. Mer eller mindre ordagrant sa författaren så här: ”Priset som honorna får betala för deras fredliga samhälle är att de alltid måste vara tillgängliga för sex.” Med andra ord, de måste alltid ställa upp med sex – till hanarna får man anta. Är det verkligen så ett samhälle borde vara? Eftersom många använder Bonoboerna som någon sorts positiv förebild för oss homo sapiens också, är det något som vi borde ta efter? Måste vi lugna ner ”odjuret” (ta det inte bokstavligt, killar, jag älskar er, det är bara ett uttryck) genom att ställa upp? Kom igen, det är ju deprimerande.

Artikeln om gaypingvinerna osv, nämnde också att i en art floddelfiner (hoppas jag fattade det rätt, vetenskap är inte min grej egentligen) brukar hanarna para sig med varandra i andningshålen (näsan?) (Oj! Om det är sant, hur kan de då andas? Riskerar de inte att drunkna?). Så kanske hade författaren till den där spalten också fattat fel. Men han nämnde i alla fall också att de (floddelfinhanarna) också parar sig med hajar och jättesköldpaddor. Också här, verkade författaren se det som något positivt. Va? Tycker den där författaren att det är ok att människor har sex med djur också? Eller är det bara ok när båda parter är överens? Det kanske det är också, mellan olika djurarter alltså. Men så är det verkligen INTE när så kallade människor har sex med så kallade djur. Och hur som helst, vill vi att vårt samhälle ska vara så? Det tror jag inte.

Nu läste jag en artikel till häromdagen, den här gången om mänsklig homosexualitet. Väldigt intressant faktiskt. Forskarna hade studerat tvillingar – enäggstvillingar antar jag, fast det minns jag inte om artikeln nämnde. En del av dem hade olika sexuell läggning fast de annars var i stort sett identiska. Det stod mycket mer i den där artikeln, men det som fick min uppmärksamhet var framför allt det här: bögar och heterosexuella killar är olika, men inte när det gäller sex. Vad kan nu det betyda? Jo, jag fattade det som att de har olika intressen, hobbies, frisyrer, mode osv, men är väldigt lika när det gäller att leta efter en partner. Enda skillnaden var att bögarna oftast hade mer tur. Antagligen för att andra killar är lika angelägna om att ha sex som de är.

Med tanke på allt det här jag läste fick jag en idé. Vi borde allihop vara mer toleranta mot homosexuella och bisexuella relationer, bara båda parter (eller flera) är överens. Vuxna människor osv. Varför det då? Jo, fast jag inte påstår att vi tjejer inte gillar sex, så är det vanligtvis så att killar vill ha mer och oftare än vi tjejer. Och i vilket fall som helst på ett annat sätt (mer rakt på, mindre relation). Så skulle inte vårt samhälle kunna lära sig att acceptera sex mellan unga killar, som senare i livet faktiskt träffar en tjej och bildar familj? För att bespara oss tjejer tvånget att ”ställa upp” eller tvingas acceptera våld och krig. För om du tänker efter, låter inte det rätt mycket som utpressning?