Röd stuga, röd pion, del 3

Leave a comment

Några dagar senare for vi upp till stugan, bl a för att kratta ihop det slagna gräset. Men först måste jag se hur långt knoppen kommit! Först såg jag den inte, men sedan upptäckte jag den. Den låg avslagen i gräset! Den lyste röd i toppen. Så förtvivlad man kan bli för en förlorad blomma! Jag gick in i stugan och satte den i vatten, men den öppnade sig aldrig.

Nästa vår var vi oroliga: Skulle det komma upp några blad? Allting hade ju slagits av. Men det kom både blad och knopp! Det var högtidligt när pionen slagit ut och vi såg den för första gången. Blomman var ganska mörkt röd. Blombladen var så många och så tunna. De glänste som siden. Vi betraktade den lilla överlevaren nästan andaktsfullt. Sedan första blomåret har den blommat varje år med fler blommor och fler blad, med undantag för ett år!

Röd stuga, röd pion, del 2

Leave a comment

Efter flera år syntes ett pionblad alldeles vid stammen av asken med flogrönnen! Vi rensade runt det lilla bladet, gödde jorden och lade på ny jord. År efter år kom det bara ett blad men så småningom blev det flera. Vi gladde oss varje år åt pionbladen.

Så en vår kom en knopp! Den visade rätt snart att det skulle bli en röd blomma. Tänk att pionplantan än en gång skulle skicka upp en blomma.

Hemma i stan gick vi och tänkte på den lilla knoppen och gladdes över ”undret”. En kväll ringde det i telefonen. En kollega meddelade med glad röst att han hade passat på att slå gräset vid vår stuga. Han var på besök hos sin bror som bodde i närheten. Han hade lånat broderns lie. Men du får kratta själv, tillade han. Jag tackade och värmdes av hans omtanke.

Röd stuga, röd pion

1 Comment

För ganska så länge sen köpte vi i vår familj en gammal, röd stuga på landet. Den ligger i skogen vid slutet av en väg. När vi först såg vår stuga var det vinter. Det var kallt och mycket snö det året. Huset ligger på en kulle runtomkring orörda snöbackar och granar nedtyngda av snö.

Den gamle mannen, som blivit kvar när hustrun och deras dotter hade dött, var nu själv död sedan tio år. Dotterdottern sålde huset.

Huset på kullen var mjukt inbäddad i all snön. Det såg ut som om det sov. Kanske drömde det om gamla tider, eller väntade det på våren och att människor skulle komma till stugan. Huset och omgivningen andades frid. Huset vaktades av fyra stora askar, med tydliga spår av hamling i gamla tider.

När våren kom upptäckte vi att det i en av askarna växte en flogrönn. Pingstliljor blommade här och var. De hade lämnats kvar av sorken. Älg och rådjur hade haft daglegor i trädgården.

Varje vår upptäckte vi nya växter. Syrénbersån väcktes ur sin törnrosasömn. Den var lätt att föryngra. Äppleträden blommade och i backslänterna blommade smultron. Barnen såg fram emot att senare få plocka mogna bär. Vildhallonen hade vandrat in i trädgården till pollinerande insekters glädje och så småningom även till människornas.

Min bloggprofil

Leave a comment

Det grundläggande:

Namn: Ingegerd, Nickname: Tossan, Ingja, Ilat, VioletPolaris, RoseHip

Plats: Viculus, Terra Nemorosa eller om du är petig – Sverige

Yrke: pensionerad särskollärare

Kort beskrivning:

Jag är en pensionerad särskollärare, konstnär och författare. Min familj består av två vuxna döttrar. Det är i alla fall vad som är kvar av den. Jag hade naturligtvis en mamma, en pappa, en man och så fastrar och mostrar, farbröder och fastrar och kusiner. De flesta av dem är borta nu. Jag har också ett antal adopterade ”barn” – en hund, några katter och några marsvin. (Jag har naturligtvis också haft flera andra ”adoptivbarn” som är borta nu).

Det här betyder inte att jag är ensam eller har tråkigt. Jag har flera vänner som jag brukar träffa regelbundet, och flera intressanta hobbies, och dessutom mitt skrivande och min konst och mitt hantverk.

Jag kallar min blogg för Tjat-Bloggen för att man som mamma och lärare lär sig att tjata mycket. Ta det inte för allvarligt bara. Jag gnäller och skäller också. Allvarligt talat, jag hoppas visserligen att skriva om en del saker som jag tycker är fel, men jag kommer antagligen också att skriva om mina hobbies och mina utflykter med mina olika grupper och föreningar.

Favoriter:

Hobbies: bokbinderi, origami, papperstillverkning, brickbandsvävning, trädgårdsskötsel, kompostering, krukväxter, vävning, sömnad, snickeri, släktforskning, skrivande, lyssna på musik

Färg: Gult

Mat: potatis, bulgur, quorn, brysselkål, spenat, palsternacka, frukt, speciellt druvor, apelsiner och andra söta frukter

Plats: mitt hem, bokbindarnas lokal, konditoriet där jag brukar träffa mina kompisar

Musik: klassisk musik

Böcker: facklitteratur, deckare

Film: Sju år i Tibet, Änglagård, Kundun

TV-program: nyheterna! program om språk, trädgård, antikviteter, inredning, naturen, vetenskap, arkeologi, historia och så några polisserier

Kändisar: tycker inte om kändisar egentligen

Författare:

Seriefigur: Ensamma mamman

Lite djupare:

Land du helst vill besöka: The Azores/Azorerna

Mest inflytelserika personen i ditt liv: mina föräldrar Nils och Sara

Viktigaste mål:

Det bästa du gjort: mina två döttrar

Högsta önskan: att få barnbarn

Vad du inte kan leva utan: min iPod Mini, min iPod Shuffle, min mobiltelefon, min iBook

Allt om bloggen:

När började du blogga: i stort sett nu, jag är nybörjare

Varför började du med den här bloggen: alla andra bloggar ju, så varför inte jag?

Hur fick du reda på det här med bloggande: av mina döttrar

Vad kan läsare och besökare vänta sig av din blogg: inte alltför djupsinniga resonemang

Favoritbloggar/bloggare: har inga ännu

Välkommen till min nya blogg!

Leave a comment

Nu ska jag också försöka skriva blogg, precis som mina döttrar och alla andra. Hoppas att det ska bli intressant. Eftersom jag tycker om att fotografera, kommer det förhoppningsvis att bli en del foton, förutom skrivna inlägg.

Jag är en pensionerad speciallärare, utbildad på Slagsta, om det nu betyder något för någon. Nu när jag inte jobbar längre, är jag mer upptagen än någonsin. Jag binder böcker – är medlem i en grupp amatörbokbindare, här i min hemstad. Foto är ett annat av mina intressen. I övrigt tycker jag om origami, pappersslöjd, brickbandsvävning, snickeri, sömnad, knyppling, trädgårdsskötsel, kompostering, krukväxter, djur och mycket annat.

I den här bloggen kommer jag nog att skriva lite av varje, både som en vanlig dagbok, och lite mer om vad jag reagerar på av aktuella händelser. Kanske blir det något av en resedagbok ibland, eftersom jag ofta åker på kortare utflykter med mina olika föreningar och grupper.

Johannesnattsmagi

Leave a comment

Midsommarafton – bara ordet är associationsrikt. Dans kring midsommarstång, barnens ponnyridning, släktkalas. I tankarna binder jag en midsommarbukett, så som unga flickor gjorde i ett försök att se in i framtiden. Vem skulle de gifta sig med? Själv har jag lagt sådana tankar på hyllan för länge sedan. Jag är änka och tänker så förbli.

Varför band inte också gossarna en bukett att ha under kudden? Var det inte så viktigt för dem att veta vem de skulle gifta sig med? Var huvudsaken att det blev någon bara som servade i alla avseenden? Jag undrar…

Tillbaka till blombuketten. En mandelblomma måste finnas med, så underbar i sin vita dräkt. Smörblomman med sin robusta charm blir nästa blomma. Humleblomstret är oemotståndligt. Nejlikroten är ett svårt ogräs för ordentliga trädgårdsmänniskor. Det bryr sig nejlikroten inte om, den sträcker sin lilla gula blomma upp mot solen i alla fall. Daggkåpans blomma är verkligen vacker bara man bryr sig om att se efter. Den får också vara med. Röllekan får också plats i min bukett. Den är inte bara fin att se på, den luktar gott också. Min ljuvliga favorit harkålen måste ju få vara med. Till sist kersens vita spetsparasoll som pricken över i.

Men det blev ju åtta blommor! Det kan inte hjälpas. Så får det bli. För övrigt tänker inte plocka någon blomma. Min pappa sa alltid att blommor är vackrast där de står och förresten var det hela ju ett tankeexperiment och inget annat.

Jordfabriken

Leave a comment

Att ha en trädgårdskompost är att se skapelsen på nära håll. Man fylls av förundran när illaluktande sopor blir väldoftande mylla. Kaffesump, teblad, morotsskal, potatisskal och annat vegetabiliskt blir på kort tid lätt och fin jord.

En kompost luktar inte illa om man passar den en smula. Alla kvicka rödbruna kompostmaskar är roliga att iaktta. I ytterkanten av komposten träffar man också på den sävligare daggmasken. Den vill inte ha så varmt som kompostmasken.

Varmt blir det verkligen. I vinter när jag levererade nytt material till min kompost ångade det av kompostbehållaren. Det var skönt att ta i det varma innehållet.

Harry Martinsson skriver om den lille grå bonden i jordens mull. Det fanns en tid när man ”rensade bort” mask ur landen för att man trodde att maskarna skadade växternas rötter! Men redan Darwin förstod att sätta det rätta värdet på mask som Martinsson ju också gjorde senare.

Forna tiders folkskollärare fick undervisning i trädgårdsskötsel på seminarierna. Jag tror att det skulle vara bra om detta ämne återinfördes på lärarhögskolorna. Många elever skulle må bra av att få arbeta ”handgripligt”. Dessutom gagnar det inlärningen när teori och praktik samarbetar.