Fredrika Bremer

Fredrika Bremer

Idag läste jag en intressant artikel om Fredrika Bremer. Tyvärr var det på Svenska Dagbladet och eftersom man bara får läsa ett mycket lågt antal artiklar innan man måste betala – och det tänker jag faktiskt inte göra – så väljer jag att i stället länka till Wikipedias artikel. Jag hade ingen aning om att Fredrika Bremer också kämpade för djuren. Väldigt trevlig överraskning. Fredrika Bremer är ett bra exempel på hur etablissemanget valde att ignorera en framstående litterär person för att hon var kvinna och hade ett som de flesta beskrev som ”alldagligt utseende”. Hedvig Charlotta Nordenflycht utsattes också för den typen av förminskning. ”Hon var för tjock”, verkade vara det värsta felet med henne, enligt hennes manliga kollegor. Hur många av de samtida männen hade vad man kunde beskriva som ”ofördelaktigt utseende”? Hur många av dem förbisågs på grund av det?

Valet och djuren

I morgon, söndag, är det val till riksdagen, landsting/regioner och kommuner, det lär väl inte ha undgått någon.

Vi här på Umrions trädgårdar ska nu våga oss på att rekommendera vad man kan rösta på om man vill djurens och naturens bästa.

Listan är väldigt kort.

Av riksdagspartierna är det främst två partier som mer än andra tillgodoser djurens intressen: Miljöpartiet De Gröna och Vänstern. Det finns även andra, mindre partier, som i de flesta fall är väldigt nya. De som jag känner till är Djurens parti, Gröna partiet och Enhet. Dit kan man också räkna Feministiskt Initiativ. Som man ser på namnet är det det förstnämnda som helt är inriktat på djurens intressen i första hand (de säger att de också är för bevarande av naturen, för det som är bra för naturen är också bra för djuren – och för övrigt också människorna).

Tyvärr har det framkommit en del negativa uppgifter om Djurens parti på internet. När det gäller detta vill jag bara säga att om de här uppgifterna är sanna och vi vet inte säkert något om det, så kan man fråga sig inom vilket parti det inte har förekommit något bråk, någon maktkamp eller rentav oegentligheter. Man kan antagligen säga att inget parti är oskyldigt ur den synvinkeln. Alltså vill vi här på Umrions trädgårdar inte alls avråda från att rösta på Djurens parti. Tvärtom. Det är helt klart ett parti som ställer upp för djuren.

Till slut en liten personlig anmärkning som inte har med djur eller natur att göra. Vi här på Umrions trädgårdar är mindre förtjusta i Vänstern och Feministiskt Initiativ, därför att de två har ingått i en ohelig allians med KD och bestämt sig för att gå till attack mot de ofrivillgt barnlösa, genom att sätta sig emot surrogatmödraskap. Det som eventuellt är aktuellt för svensk räkning är sk idellt surrogatmödraskap, där en kvinna av enbart välmening, och utan ekonomisk ersättning (förutom hennes sjukvårdskostnader) ställer upp och hjälper en annan kvinna att få barn. Alltså, för att vara väldigt exakt,  det gäller alltså inte alls kvinnor i något fattigare land som mot ekonomisk ersättning blir surrogatmödrar. Vi uppskattar inte alls denna nedlåtande, patriarkaliska mentalitet gentemot vuxna, normalbegåvade svenska, nordiska och europeiska kvinnor.

Vem i hela världen kan man lita på?

Vi veganer och djurrättsförespråkare är visst våra egna värsta fiender. Det är särskilt tråkigt med tanke på att motståndarsidan säkert skrattar halvt ihjäl sig för att vi inte kan hålla ihop. Hur ska vi kunna åstadkomma något när alla slåss inbördes? Jag blir så ledsen och besviken och börjar undra om det finns något att se fram emot, någon framtid som blir bättre än det som är nu. Finns det några som står på min sida och på de svagastes och mest hjälplösas sida, eller står jag (och några få till) ensamma i vår kamp för att skydda djuren?

För några veckor sen var det abolitionisterna jag tänkte på (som vill att sällskapsdjuren ska dö ut och att man inte ska skriva på namninsamlingar för djurens bästa) och nu är det Djurens parti. För den som inte vet, läs här.

Är detta sant?
Om det är det, vad kan vi göra åt det?
För som jag ser det har vi kommit för långt för att ge upp nu.

Så vad gör vi? Några förslag?

Till att börja med skulle jag vilja veta ännu mer. Det finns ju nämligen många som skulle vinna på och glädja sig åt att ett så (i teorin åtminstone) positivt och bra initiativ avslutades när det knappast börjat. Tyvärr är det bara alltför vanligt. Men – om det nu är sant måste man ju ta nya tag. Vi får inte sluta nu när det verkade gå så bra.

Själv tänker jag så här: är det en liten minoritet inom partiet det gäller kanske de kan röstas bort i vanlig demokratisk ordning. Annars kanske man kan bilda ett nytt parti. Namnet är inte inarbetat än. Flera personer röstade på snarlika alternativ som till exempel Djurpartiet. Slutligen kanske man kunde få ett närliggande parti (exempelvis Miljöpartiet eller Vänstern) att lyfta fram djurrättsfrågorna på likvärdig nivå som till exempel miljöfrågorna eller rättvisefrågorna (angående människor) och några pålitliga och ärliga djurrättsaktivister/-förespråkare kunde ta plats i något eller gärna båda partierna.

Att vara vegan i en artdiskriminerande värld

”Jag kommer att fortsätta vara vegetarian även om hela världen började äta kött. Det är min protest mot hur världen fungerar.”
Isaac Bashevis Singer – Nobelpristagare i litteratur

Den här artikeln handlar om vad det innebär för de flesta av oss, att leva i en värld där vi är väldigt ensamma att känna som vi gör inför utnyttjande av djur. Som jag ser det stämmer den väldigt bra. För en del människor kan det vara svårt att gå emot resten av världen, men för mig i alla fall, var det lätt. Jag hade ändå inte ”resten av världen”, innan jag valde min livsstil.

En värld där djur har rättigheter

Författaren till den här artikeln spekulerar om en värld där djur har rättigheter. Det är något jag försöker föreställa mig ofta, men för det mesta känns det för hopplöst och jag ger upp. Ingen annan verkar bry sig. Men om den dagen ändå kom, skulle i alla fall inte jag vara rädd för att sänka mina krav lite. Behöver vi verkligen makten att förstöra världen, bara för att vi kan? Är inte det istället ganska dumt? Vi är ju faktiskt också djur.

Den som inte tycker om den här idén, fundera på det här: en gång för inte så väldigt länge sen, ansågs det löjligt att föreställa sig rättigheter för kvinnor och barn. I vissa delar av världen sågs bara människor av europeiskt ursprung som rationella, dugliga och värdiga att styra världen. På andra ställen ansågs europeerna ociviliserade.

Idag skulle de flesta människor tveka att förespråka unkna gamla idéer av den sorten. Kanske kommer det ändå en dag då djuren får sina rättigheter. Som jag ser det blir det inte en dag för tidigt.