Miljö

Självförsörjning

Maia Leave a comment

Det finns de som anser att eftersom inte inuiterna på Grönland skulle kunna bli veganer utan att importera mat, så borde ingen bli det. Men om man skulle leva efter den principen (inte äta något som inte *alla* i hela världen kan odla/äta), så skulle vi alla svälta ihjäl. För övrigt, hur många inuiter vill ha veganmat? Har någon frågat dem? Jag ska våga mig på en helt vild gissning nu, och det är att ingen inuit vill, så påståendet är rätt meningslöst.

Följande lista är bara några exempel på vad vi (i Västergötland och säkert många andra ställen i Sverige) kan eller skulle kunna odla utan några som helst svårigheter:

Spannmål:

Vete (spelt, bulgur, pasta, bröd)
Havre (Havregurt, Havregrädde mm)
Råg
Korn (Korngryn)

Protein:

Bruna bönor
Gröna ärtor
Gula ärtor
Hasselnötter
Solrosfrön
(Valnötter? – kanske inte i Västergötland, utan längre söderut)

Grönsaker:

Grönkål
Spenat
Vitkål, rödkål mm
Lök, purjolök mm
Sockerärter, bondbönor mm
Broccoli
Brysselkål
Tomater
Paprika
Gurka
Zucchini
Aubergine

Rotfrukter:

Kålrot
Kålrabbi
Majrova
Palsternacka
Morötter

Rotknölar:

Potatis
Jordärtskockor

Frukt, bär:

Äpplen
Päron
Plommon
Körsbär
Jordgubbar
Hallon
Smultron
Vinbär
Krusbär
Lingon
Blåbär
Hjortron

Fett:

Rapsolja, lecitin
(Hasselnötsolja)
Solrosolja

Socker:

Sockerbetor.

Just nu producerar vi visst inget socker i Sverige, i alla fall är det vad jag har hört, utan det importeras från Danmark. Även om det fungerar bra för ögonblicket, är jag inte nöjd med det. Vi borde kunna producera åtminstone ett minimum av socker inom landet.

Salt?

Vad jag vet producerar vi inte salt i Sverige, men om man kan utvinna salt hur havet, borde vi, som har en så lång kustlinje också kunna göra det. Skulle vi kunna ha saltgruvor? Vet ej. Kanske har vi också salthaltiga berg som vi kan utvinna salt ur, men i så fall har jag tyvärr ingen aning om det.

Annat

Kläder:

Jag skulle faktiskt gärna se att vi börjar importera mer bambufibrer, sojafibrer och eventuellt andra ”nya”, miljövänliga material att göra kläder av och till exempel isolering i nya miljövänliga hus. Men vi i Sverige skulle faktiskt också kunna odla lin, hampa och nässlor (nättelduk) för att producera tyg och kläder.

Sjukvårdsmaterial:

Det lär vara så att vi i Sverige inte har tillräckligt med sjukvårdsmaterial så vi klarar oss själva om det blir någon form av kris. Så borde det inte vara. Vi borde för det första lägga upp ordentliga lager men också förbereda oss på att producera eget material.

Mediciner, vaccin:

Jag har starka åsikter angående vaccin (men jag är inte nödvändigtvis helt emot företeelsen). Oavsett vad vaccinet är gjort av eller hur det produceras, borde vi tillverka eget vaccin här i Sverige eller Norden. Vi borde också odla och tillverka mediciner så vi klarar oss under en kris.

Övrigt:

Allt möjligt annat som till exempel smink, hudvårds- och hårvårdsprodukter, datakomponenter och annat relaterat till teknologi och säkert en hel del annat som konsumeras dagligen och veckovis i ganska stora mängder.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag inte ser någon nackdel med att vara beredd på vad som helst, och förbereda sig för framtiden.

Vem i hela världen kan man lita på?

Maia Leave a comment

Vi veganer och djurrättsförespråkare är visst våra egna värsta fiender. Det är särskilt tråkigt med tanke på att motståndarsidan säkert skrattar halvt ihjäl sig för att vi inte kan hålla ihop. Hur ska vi kunna åstadkomma något när alla slåss inbördes? Jag blir så ledsen och besviken och börjar undra om det finns något att se fram emot, någon framtid som blir bättre än det som är nu. Finns det några som står på min sida och på de svagastes och mest hjälplösas sida, eller står jag (och några få till) ensamma i vår kamp för att skydda djuren?

För några veckor sen var det abolitionisterna jag tänkte på (som vill att sällskapsdjuren ska dö ut och att man inte ska skriva på namninsamlingar för djurens bästa) och nu är det Djurens parti. För den som inte vet, läs här.

Är detta sant?
Om det är det, vad kan vi göra åt det?
För som jag ser det har vi kommit för långt för att ge upp nu.

Så vad gör vi? Några förslag?

Till att börja med skulle jag vilja veta ännu mer. Det finns ju nämligen många som skulle vinna på och glädja sig åt att ett så (i teorin åtminstone) positivt och bra initiativ avslutades när det knappast börjat. Tyvärr är det bara alltför vanligt. Men – om det nu är sant måste man ju ta nya tag. Vi får inte sluta nu när det verkade gå så bra.

Själv tänker jag så här: är det en liten minoritet inom partiet det gäller kanske de kan röstas bort i vanlig demokratisk ordning. Annars kanske man kan bilda ett nytt parti. Namnet är inte inarbetat än. Flera personer röstade på snarlika alternativ som till exempel Djurpartiet. Slutligen kanske man kunde få ett närliggande parti (exempelvis Miljöpartiet eller Vänstern) att lyfta fram djurrättsfrågorna på likvärdig nivå som till exempel miljöfrågorna eller rättvisefrågorna (angående människor) och några pålitliga och ärliga djurrättsaktivister/-förespråkare kunde ta plats i något eller gärna båda partierna.

Begränsat intresse

Maia 2 Comments

i nästan ett år nu, har jag delat namninsamlingar på en wordpress.com-blogg. Den följs mest av amerikaner och det verkar som de helst gillar och delar amerikanska länkar och därnäst vad som helst, utom europeiska, eller i alla fall nordeuropeiska länkar. Jag tycker faktiskt att det är lite dåligt. Personligen skriver jag på alla namninsamlingar relaterade till djur och natur och rättvisefrågor som jag bara kan. Vad gör det för skillnad var djuren i fråga bor? De behöver ju hjälp i vilket fall som helst. De enda undantagen är mycket interna politiska och ekonomiska frågor från andra delar av världen. Jag vet ju faktiskt inget om de här andra ländernas interna angelägenheter. Nu vet jag ju att för amerikanerna verkar USA vara det enda som finns i deras värld. Men det är väl motsvarnade också för de flesta svenskar. Än en gång tycker jag det är dåligt. Om man har värderingar, då borde de väl gälla allt inom samma område, inte bara det som inträffar i vårt ”närområde”?

Lokala namninsamlingar?

Maia Leave a comment

i nästan ett år nu, har jag delat namninsamlingar på en wordpress.com-blogg. Den följs mest av amerikaner och det verkar som de helst gillar och delar amerikanska länkar och därnäst vad som helst, utom europeiska, eller i alla fall nordeuropeiska länkar. Jag tycker faktiskt att det är lite dåligt. Personligen skriver jag på alla namninsamlingar relaterade till djur och natur och rättvisefrågor som jag bara kan. Vad gör det för skillnad var djuren i fråga bor? De behöver ju hjälp i vilket fall som helst. De enda undantagen är mycket interna politiska och ekonomiska frågor från andra delar av världen. Jag vet ju faktiskt inget om de här andra ländernas interna angelägenheter. Nu vet jag ju att för amerikanerna verkar USA vara det enda som finns i deras värld. Men det är väl motsvarnade också för de flesta svenskar. Än en gång tycker jag det är dåligt. Om man har värderingar, då borde de väl gälla allt inom samma område, inte bara det som inträffar i vårt ”närområde”?