Urvalsprocess

På sista tiden har jag läst mycket om adoptioner. För att vara exakt, gäller det vem som inte anses duga till att hjälpa ett barn som kommer från mindre priviligierade förhållanden. Jag menar, som alla vet är det ju bra mycket bättre för ett barn att svälta och/eller bli sexuellt utnyttjat än att hamna i händerna på någon som – t ex är lite knubbigare än den genomsnittliga föräldern, eller någon som är lite äldre än vad familjepolisen godkänner, eller naturligtvis klassikern – den fruktansvärda singelkvinnan. Eller hur?

Det skulle kanske vara bättre att helt enkelt förbjuda adoptioner helt och hållet. Ja, om man tänker på det så skulle ju vilket barn som helst föredra svält och/eller exploatering framför att hamna hos en tjockis eller en medelålders person eller gud förbjude, en ogift kvinna. Bäst att sätta igång med det riktiga livet igen, springa i ekorrhjulet, shoppa till konkursens brant och flyga jorden runt och använda de sista resterna av syre. För det är ju vad myndigheterna föredrar, inte sant?

Jag vill bara lägga till att för mig, personligen, en lite överviktig singeltjej, har adoption aldrig varit ett alternativ, så jag kommer inte att behöva hantera besvikelsen och förödmjukelsen att ratas som potentiell förälder. Bra, va? Vilken lättnad för mig.

Och som vi alla vet, har ju aldrig någon ung, smal, gift förälder misshandlat eller dödat sitt barn, eller hur?

Så var det löst. Nästa problem, tack.