Nyligen läste jag en ganska intressant artikel på BBCs nyhetssajt. Den handlar om manliga prosituerade i Indien (eller gigolos som artikelförfattaren kallar dem).

Männen som blir intervujade berättar öppet om sitt yrke, och vad de får göra för kunderna. De berättar också att deras manliga vänner ofta är avundsjuka på dem, för de tror att det är ett enkelt och behagligt jobb.

Men, betonar de prostituerade männen, det är inte alls så enkelt och lättsamt som många tror. Kvinnorna – för de vänder sig helst till kvinnliga kunder – kräver ofta sexuella tjänster som chockerar de här männen med bakgrund i medelklassen. Många vill trycka brinnande cigaretter mot huden på de prostituerade. Därför tar man ofta extra betalt för detta.

Det blir vanligare och vanligare att medelklasskvinnor betalar för sex. Tidigare var det enbart bland överklassens kvinnor som det fanns efterfrågan på den här typen av tjänster.

Männen kommer i många fall från ”respektabla” yrken men har blivit arbetslösa och hamnar i prostitution mest av en slump. Deras åldrar är från övre tonåren till ca fyrtio. De yngsta har ofta hoppat av skolan och hamnat på massageinstitut.

Vad som upplevs som värst, är att inkomsterna från sex med kvinnor oftast inte räcker till. Manliga kunder är ofta en nödvändighet för att klara uppehället.

Min spontana reaktion var först: vad kul. Missförstå mig inte. Jag är inte för prostitution, men jag tycker att det är tröttsamt och sorgligt att kvinnor alltid ses som objekt och handelsvara.

Dessutom tror jag att innan mannen i allmänhet kan inse problemets fulla vidd, måste han lära sig att sexsäljare inte alltid är kvinnor. Många män i lämplig ålder kan – rent hypotetiskt – vara potentiella sexsäljare. Först då kanske de kan börja förstå kvinnornas situation.

Naturligtvis haltar jämförelsen. Majoriteten av kvinnor (och flickor) i prostitution har aldrig valt själva. De har sålts av sina föräldrar, rövats bort eller drivits in i yrket på grund av missbruk eller extrem fattigdom.

Majoriteten av män som säljer sina kroppar gör det mer eller mindre frivilligt. De riskerar heller inte i lika hög grad misshandel, rån, våldtäkt etc, eftersom de är fysiskt mer jämstarka med sina kunder.

Ändå kanske det här är en början. En dag kanske vi kan slippa den här smutslga hanteringen helt. Det är i alla fall min förhoppning.