Ibland när jag läser om all grymhet mot djur som förekommer i många länder, och speciellt där det är ännu vanligare än på andra ställen, blir jag förtvivlad och chockad. Jag blir arg på de här grymma, tanklösa människorna. Jag önskar det fanns något jag kunde göra åt de här fasorna. Men så ibland minns jag att det finns några få människor som ägnar sina liv åt att rädda oskyldiga djur i de här länderna och jag fylls med beundran för dem. Hur kan de klara att göra det de gör, hur kan de överleva, när de vet att allt de gör ändå aldrig kommer att räcka, men de lyckas ändå på något sätt orka rädda de som de kan rädda. De här personerna är värda vår djupaste respekt och beundran.