Vem i hela världen kan man lita på?

Vi veganer och djurrättsförespråkare är visst våra egna värsta fiender. Det är särskilt tråkigt med tanke på att motståndarsidan säkert skrattar halvt ihjäl sig för att vi inte kan hålla ihop. Hur ska vi kunna åstadkomma något när alla slåss inbördes? Jag blir så ledsen och besviken och börjar undra om det finns något att se fram emot, någon framtid som blir bättre än det som är nu. Finns det några som står på min sida och på de svagastes och mest hjälplösas sida, eller står jag (och några få till) ensamma i vår kamp för att skydda djuren?

För några veckor sen var det abolitionisterna jag tänkte på (som vill att sällskapsdjuren ska dö ut och att man inte ska skriva på namninsamlingar för djurens bästa) och nu är det Djurens parti. För den som inte vet, läs här.

Är detta sant?
Om det är det, vad kan vi göra åt det?
För som jag ser det har vi kommit för långt för att ge upp nu.

Så vad gör vi? Några förslag?

Till att börja med skulle jag vilja veta ännu mer. Det finns ju nämligen många som skulle vinna på och glädja sig åt att ett så (i teorin åtminstone) positivt och bra initiativ avslutades när det knappast börjat. Tyvärr är det bara alltför vanligt. Men – om det nu är sant måste man ju ta nya tag. Vi får inte sluta nu när det verkade gå så bra.

Själv tänker jag så här: är det en liten minoritet inom partiet det gäller kanske de kan röstas bort i vanlig demokratisk ordning. Annars kanske man kan bilda ett nytt parti. Namnet är inte inarbetat än. Flera personer röstade på snarlika alternativ som till exempel Djurpartiet. Slutligen kanske man kunde få ett närliggande parti (exempelvis Miljöpartiet eller Vänstern) att lyfta fram djurrättsfrågorna på likvärdig nivå som till exempel miljöfrågorna eller rättvisefrågorna (angående människor) och några pålitliga och ärliga djurrättsaktivister/-förespråkare kunde ta plats i något eller gärna båda partierna.

Veganbesvikelser

På sista tiden har jag blivit ganska besviken på några veganer, eller snarare ett eller annat ställe där veganer samlas på nätet. De flesta där, särskilt de mer aktiva, är bara intresserade av allergier och överkänslighet. Det är ju deras sak förstås, men de kan bli ganska aggressiva när de tror att de blir ifrågasatta.

Jag bestämde mig för att hålla mig ifrån de där tråkiga ställena och bara hålla till där jag känner mig välkommen. Fast jag måste säga att det är sorgligt att vi veganer inte kan hålla ihop.

En annan sak som har varit en besvikelse är att flera veganer tjatar om att vi veganer inte alls har något gemensamt med varandra. Jag tycker att vi har det, även om vi kan ha olika anledningar till att vi blev veggisar.

Alltihop började när en tjej frågade om det var någon mer som skulle vilja flytta till en veganby eller något annat ställe nära andra veganer. Ett eget ”veganland”. Alla, utom jag och min syster, verkade se ner på hela idén och kritiserade den på alla möjliga sätt.

Jag tycker det är väldigt deprimerande och nedslående. Själv skulle jag i alla fall vilja ha fler vegankompisar, helst några som har delvis samma intressen som jag och att bo nära dem skulle vara ännu bättre.