Valet och djuren

I morgon, söndag, är det val till riksdagen, landsting/regioner och kommuner, det lär väl inte ha undgått någon.

Vi här på Umrions trädgårdar ska nu våga oss på att rekommendera vad man kan rösta på om man vill djurens och naturens bästa.

Listan är väldigt kort.

Av riksdagspartierna är det främst två partier som mer än andra tillgodoser djurens intressen: Miljöpartiet De Gröna och Vänstern. Det finns även andra, mindre partier, som i de flesta fall är väldigt nya. De som jag känner till är Djurens parti, Gröna partiet och Enhet. Dit kan man också räkna Feministiskt Initiativ. Som man ser på namnet är det det förstnämnda som helt är inriktat på djurens intressen i första hand (de säger att de också är för bevarande av naturen, för det som är bra för naturen är också bra för djuren – och för övrigt också människorna).

Tyvärr har det framkommit en del negativa uppgifter om Djurens parti på internet. När det gäller detta vill jag bara säga att om de här uppgifterna är sanna och vi vet inte säkert något om det, så kan man fråga sig inom vilket parti det inte har förekommit något bråk, någon maktkamp eller rentav oegentligheter. Man kan antagligen säga att inget parti är oskyldigt ur den synvinkeln. Alltså vill vi här på Umrions trädgårdar inte alls avråda från att rösta på Djurens parti. Tvärtom. Det är helt klart ett parti som ställer upp för djuren.

Till slut en liten personlig anmärkning som inte har med djur eller natur att göra. Vi här på Umrions trädgårdar är mindre förtjusta i Vänstern och Feministiskt Initiativ, därför att de två har ingått i en ohelig allians med KD och bestämt sig för att gå till attack mot de ofrivillgt barnlösa, genom att sätta sig emot surrogatmödraskap. Det som eventuellt är aktuellt för svensk räkning är sk idellt surrogatmödraskap, där en kvinna av enbart välmening, och utan ekonomisk ersättning (förutom hennes sjukvårdskostnader) ställer upp och hjälper en annan kvinna att få barn. Alltså, för att vara väldigt exakt,  det gäller alltså inte alls kvinnor i något fattigare land som mot ekonomisk ersättning blir surrogatmödrar. Vi uppskattar inte alls denna nedlåtande, patriarkaliska mentalitet gentemot vuxna, normalbegåvade svenska, nordiska och europeiska kvinnor.

Vem i hela världen kan man lita på?

Vi veganer och djurrättsförespråkare är visst våra egna värsta fiender. Det är särskilt tråkigt med tanke på att motståndarsidan säkert skrattar halvt ihjäl sig för att vi inte kan hålla ihop. Hur ska vi kunna åstadkomma något när alla slåss inbördes? Jag blir så ledsen och besviken och börjar undra om det finns något att se fram emot, någon framtid som blir bättre än det som är nu. Finns det några som står på min sida och på de svagastes och mest hjälplösas sida, eller står jag (och några få till) ensamma i vår kamp för att skydda djuren?

För några veckor sen var det abolitionisterna jag tänkte på (som vill att sällskapsdjuren ska dö ut och att man inte ska skriva på namninsamlingar för djurens bästa) och nu är det Djurens parti. För den som inte vet, läs här.

Är detta sant?
Om det är det, vad kan vi göra åt det?
För som jag ser det har vi kommit för långt för att ge upp nu.

Så vad gör vi? Några förslag?

Till att börja med skulle jag vilja veta ännu mer. Det finns ju nämligen många som skulle vinna på och glädja sig åt att ett så (i teorin åtminstone) positivt och bra initiativ avslutades när det knappast börjat. Tyvärr är det bara alltför vanligt. Men – om det nu är sant måste man ju ta nya tag. Vi får inte sluta nu när det verkade gå så bra.

Själv tänker jag så här: är det en liten minoritet inom partiet det gäller kanske de kan röstas bort i vanlig demokratisk ordning. Annars kanske man kan bilda ett nytt parti. Namnet är inte inarbetat än. Flera personer röstade på snarlika alternativ som till exempel Djurpartiet. Slutligen kanske man kunde få ett närliggande parti (exempelvis Miljöpartiet eller Vänstern) att lyfta fram djurrättsfrågorna på likvärdig nivå som till exempel miljöfrågorna eller rättvisefrågorna (angående människor) och några pålitliga och ärliga djurrättsaktivister/-förespråkare kunde ta plats i något eller gärna båda partierna.

Djurens parti

Det finns ett nytt parti i Sverige! I många år har jag önskat att det fanns ett parti som var verkligt djurvänligt, fast det finns ett eller två som är riktigt miljövänliga och står för rättvisa. Jag tänkte ofta att Djurens rätt skulle ha kunnat bilda ett parti och nu har det (nästan) hänt.

Partiet är litet och alldeles nytt, men ändå röstade över 8000 personer på det. De har inte hunnit få ut valsedlar till alla distrikt. Där fick man skriva partiets namn (och vara väldigt noga med att skriva exakt rätt).

Deras partiprogram går mycket längre när det gäller djurskydd och djurens rättigheter än något annat parti.

Titta själv och se vad du tycker. Här hittar du partiets hemsida.

Grymhet, förtvivlan och – hopp?

Ibland när jag läser om all grymhet mot djur som förekommer i många länder, och speciellt där det är ännu vanligare än på andra ställen, blir jag förtvivlad och chockad. Jag blir arg på de här grymma, tanklösa människorna. Jag önskar det fanns något jag kunde göra åt de här fasorna. Men så ibland minns jag att det finns några få människor som ägnar sina liv åt att rädda oskyldiga djur i de här länderna och jag fylls med beundran för dem. Hur kan de klara att göra det de gör, hur kan de överleva, när de vet att allt de gör ändå aldrig kommer att räcka, men de lyckas ändå på något sätt orka rädda de som de kan rädda. De här personerna är värda vår djupaste respekt och beundran.

Begränsat intresse

i nästan ett år nu, har jag delat namninsamlingar på en wordpress.com-blogg. Den följs mest av amerikaner och det verkar som de helst gillar och delar amerikanska länkar och därnäst vad som helst, utom europeiska, eller i alla fall nordeuropeiska länkar. Jag tycker faktiskt att det är lite dåligt. Personligen skriver jag på alla namninsamlingar relaterade till djur och natur och rättvisefrågor som jag bara kan. Vad gör det för skillnad var djuren i fråga bor? De behöver ju hjälp i vilket fall som helst. De enda undantagen är mycket interna politiska och ekonomiska frågor från andra delar av världen. Jag vet ju faktiskt inget om de här andra ländernas interna angelägenheter. Nu vet jag ju att för amerikanerna verkar USA vara det enda som finns i deras värld. Men det är väl motsvarnade också för de flesta svenskar. Än en gång tycker jag det är dåligt. Om man har värderingar, då borde de väl gälla allt inom samma område, inte bara det som inträffar i vårt ”närområde”?

Lokala namninsamlingar?

i nästan ett år nu, har jag delat namninsamlingar på en wordpress.com-blogg. Den följs mest av amerikaner och det verkar som de helst gillar och delar amerikanska länkar och därnäst vad som helst, utom europeiska, eller i alla fall nordeuropeiska länkar. Jag tycker faktiskt att det är lite dåligt. Personligen skriver jag på alla namninsamlingar relaterade till djur och natur och rättvisefrågor som jag bara kan. Vad gör det för skillnad var djuren i fråga bor? De behöver ju hjälp i vilket fall som helst. De enda undantagen är mycket interna politiska och ekonomiska frågor från andra delar av världen. Jag vet ju faktiskt inget om de här andra ländernas interna angelägenheter. Nu vet jag ju att för amerikanerna verkar USA vara det enda som finns i deras värld. Men det är väl motsvarnade också för de flesta svenskar. Än en gång tycker jag det är dåligt. Om man har värderingar, då borde de väl gälla allt inom samma område, inte bara det som inträffar i vårt ”närområde”?