Kategori: Natur och trädgård

Sommarens vackraste dag?

Leave a comment

Ett vackert sommarminne:

Morgonen är sval. Högt i skyn svirrar tornseglarna på jakt efter morgonmålet. Himlen är blå utan ett moln. I fjärran hörs strandskatornas patrull. Är ungarna redan på vingarna eller är det bara ”de gamle”?

Tidigt, tidigt, var jag ute och vattnade mina sommarlovslediga krukväxter. Jag njuter med dem. En kopp kaffe med skorpa och iPodens hörlurar i öronen förstärker välbefinnandet. Då är det härligt att leva. Vem kan vara dyster med Cavalleria Rusticana i öronen? Då är artrosen i benen förträngd!

Det är i nattens mörka timmar dessa tankar kommer åter, kroppens stegvisa förfall.

Mitt hem är min borg?

Leave a comment

Må så vara, men min trädgård är inte min enbart. Jo, ekonomiskt får jag allt dra försorg om den, men likriktningssträvandena är kvarterets eller gatans. När A klipper häcken (halva!) då måste B klippa sin sida (av ovansidan). Klipper A av misstag av en gren som kommit upp på B:s sida slänger han in den grenen i B:s trädgård. Rätt ska vara rätt!

Under sommaren ligger grilloset tätt över nejden. Med grillande grannar på tre sidor om tomten då är inte trädgården min längre.

”Man får ta seden dit man kommer” är satt ur spel. Som tur är har man som pensionär möjlighet att ta sommarmorgnarna till hjälp. Då är luften klar och frisk, allt andas ro. De glada grillarnas kroppar håller just då på att bearbeta konsumtionen från gårdagskvällen. Långt fram på förmiddagen varar lugnet.

Visst har dess hojtande medelålders män i färgglada förkläden rätt till avkoppling från ansträngande arbeten. Jag missunnar dem inte sina köttbitar och pavor, men det är svårt att vara medmänniska ibland.

Ogräs och annat gräs

Leave a comment

Idag har jag rensat ogräs nästan hela dagen. Handleder och fingrar är ömma och värker så smått. När jag låg därute i landet så förundrade jag mig över den mänskliga naturen. Här river jag upp och sliter och drar i väletablerade klimatanpassade växter. De ska bort allesammans: maskros, kers och nejlikrot m fl. Det är de ömtåliga, de som måste täckas på vintern och skyddas från tidig vårsol, som får vara kvar.

Tänk på vad maskrosen är vacker. Bladens friska gröna färg och så den gula blomman som vänder sig mot solen. Man ritkgit ser vad den njuter av sol och värme. Njuter gör också insekterna som kommer till det dukade bordet. Den ska bort.

Nejlikrotens blomma är inte så iögonfallande men så söt. Bladrosetten med de flikiga och tandade bladen är vacker att se. Den ska bort!

Kersen eller kirskålen ska vi bara inte tala om. En trädgårdsägare vill inte ens sitta på bussen intill en människa med kers i sin trädgård. Vem vet? Det kanske smittar. Nej, kersen ska bort. Men titta när kersen blommar! Den breder ut sina spetsdukar över grönskan så vackert. Kersen ska verkligen bort!

Visserligen indikerar nässlor fin och fet jord, men att nässlorna är boplats för många fjärilslarver är inget att bry sig om. Nässlan ska bort!

När jag var barn lät alltid min pappa nässlorna vara ifred i ett hörn längst ner i trädgården, men så hade vi många fjärilar också.

Löktravens vita små blommor höjer sig över de andra ogräsen på sina styva stjälkar. Bladen är dekorativa och glänsande. De luktar och smakar lök. Den ska bort!

Visst är de ömtåliga, sköra växterna vackra! Det tycker jag också, men jag tror faktiskt att det är sporten att klara de svåra som råder över skönheten.

Mitt favoritogräs? Harkålen, allt är vackert på harkål, växtsätt, bladform, blomma och frökapsel.

Men åh vad pionen är underbar!

———

Harkål Lapsana communis
Kers Aegopodium podagraria
Nässla Urtica dioica
Nejlikrot Geum urbanum
Maskros Taraxacum
Löktrav Alliaria petiolata

Röd stuga, röd pion, del 4

Leave a comment

Ett av de stora träden framför stugan började se dåligt ut. Bonden som bodde närmast var en van skogskarl och sade till mig att eftersom det skulle skada stugan om de föll i en storm så var det bäst att ta ner det. Jag våndades. Det är så svårt att ta ett så stort och ståtligt träd. Jag insåg omedelbart att hans kunskaper om träd vida översteg mina.

När dagen kom då trädet skulle ner ville jag inte vara närvarande. Jag stannade hemma i stan. Dagen efter åkte jag upp för att se hur det såg ut med tre träd i stället för fyra. Det var tidig vår, ljust och ännu inga utslagna blad på några träd. Allt såg så annorlunda ut! Trädet var styckat och uppsågat i lagom stora vedträn. Allt var staplat mot trädet intill, trädet med flogrönnen! Just över pionens växtplats!! På grund av min feghet, att fly fältet i stället för att vara med, så var pionen begravd!

Bonden hämtade veden på eftersommaren. Då syntes inte ett enda spår av pionen. Så följde en höst och en vinter fyllda av dystra tankar.

Röd stuga, röd pion, del 2

Leave a comment

Efter flera år syntes ett pionblad alldeles vid stammen av asken med flogrönnen! Vi rensade runt det lilla bladet, gödde jorden och lade på ny jord. År efter år kom det bara ett blad men så småningom blev det flera. Vi gladde oss varje år åt pionbladen.

Så en vår kom en knopp! Den visade rätt snart att det skulle bli en röd blomma. Tänk att pionplantan än en gång skulle skicka upp en blomma.

Hemma i stan gick vi och tänkte på den lilla knoppen och gladdes över ”undret”. En kväll ringde det i telefonen. En kollega meddelade med glad röst att han hade passat på att slå gräset vid vår stuga. Han var på besök hos sin bror som bodde i närheten. Han hade lånat broderns lie. Men du får kratta själv, tillade han. Jag tackade och värmdes av hans omtanke.

Röd stuga, röd pion

1 Comment

För ganska så länge sen köpte vi i vår familj en gammal, röd stuga på landet. Den ligger i skogen vid slutet av en väg. När vi först såg vår stuga var det vinter. Det var kallt och mycket snö det året. Huset ligger på en kulle runtomkring orörda snöbackar och granar nedtyngda av snö.

Den gamle mannen, som blivit kvar när hustrun och deras dotter hade dött, var nu själv död sedan tio år. Dotterdottern sålde huset.

Huset på kullen var mjukt inbäddad i all snön. Det såg ut som om det sov. Kanske drömde det om gamla tider, eller väntade det på våren och att människor skulle komma till stugan. Huset och omgivningen andades frid. Huset vaktades av fyra stora askar, med tydliga spår av hamling i gamla tider.

När våren kom upptäckte vi att det i en av askarna växte en flogrönn. Pingstliljor blommade här och var. De hade lämnats kvar av sorken. Älg och rådjur hade haft daglegor i trädgården.

Varje vår upptäckte vi nya växter. Syrénbersån väcktes ur sin törnrosasömn. Den var lätt att föryngra. Äppleträden blommade och i backslänterna blommade smultron. Barnen såg fram emot att senare få plocka mogna bär. Vildhallonen hade vandrat in i trädgården till pollinerande insekters glädje och så småningom även till människornas.

Johannesnattsmagi

Leave a comment

Midsommarafton – bara ordet är associationsrikt. Dans kring midsommarstång, barnens ponnyridning, släktkalas. I tankarna binder jag en midsommarbukett, så som unga flickor gjorde i ett försök att se in i framtiden. Vem skulle de gifta sig med? Själv har jag lagt sådana tankar på hyllan för länge sedan. Jag är änka och tänker så förbli.

Varför band inte också gossarna en bukett att ha under kudden? Var det inte så viktigt för dem att veta vem de skulle gifta sig med? Var huvudsaken att det blev någon bara som servade i alla avseenden? Jag undrar…

Tillbaka till blombuketten. En mandelblomma måste finnas med, så underbar i sin vita dräkt. Smörblomman med sin robusta charm blir nästa blomma. Humleblomstret är oemotståndligt. Nejlikroten är ett svårt ogräs för ordentliga trädgårdsmänniskor. Det bryr sig nejlikroten inte om, den sträcker sin lilla gula blomma upp mot solen i alla fall. Daggkåpans blomma är verkligen vacker bara man bryr sig om att se efter. Den får också vara med. Röllekan får också plats i min bukett. Den är inte bara fin att se på, den luktar gott också. Min ljuvliga favorit harkålen måste ju få vara med. Till sist kersens vita spetsparasoll som pricken över i.

Men det blev ju åtta blommor! Det kan inte hjälpas. Så får det bli. För övrigt tänker inte plocka någon blomma. Min pappa sa alltid att blommor är vackrast där de står och förresten var det hela ju ett tankeexperiment och inget annat.

Jordfabriken

Leave a comment

Att ha en trädgårdskompost är att se skapelsen på nära håll. Man fylls av förundran när illaluktande sopor blir väldoftande mylla. Kaffesump, teblad, morotsskal, potatisskal och annat vegetabiliskt blir på kort tid lätt och fin jord.

En kompost luktar inte illa om man passar den en smula. Alla kvicka rödbruna kompostmaskar är roliga att iaktta. I ytterkanten av komposten träffar man också på den sävligare daggmasken. Den vill inte ha så varmt som kompostmasken.

Varmt blir det verkligen. I vinter när jag levererade nytt material till min kompost ångade det av kompostbehållaren. Det var skönt att ta i det varma innehållet.

Harry Martinsson skriver om den lille grå bonden i jordens mull. Det fanns en tid när man ”rensade bort” mask ur landen för att man trodde att maskarna skadade växternas rötter! Men redan Darwin förstod att sätta det rätta värdet på mask som Martinsson ju också gjorde senare.

Forna tiders folkskollärare fick undervisning i trädgårdsskötsel på seminarierna. Jag tror att det skulle vara bra om detta ämne återinfördes på lärarhögskolorna. Många elever skulle må bra av att få arbeta ”handgripligt”. Dessutom gagnar det inlärningen när teori och praktik samarbetar.