De allra flesta barn och vuxna mår bra av att så, sätta och sköta det som växer i jorden. Jag tror att det ligger djupt förankrat i vår natur. De allra flesta av oss kan nog förverkliga ”gröna drömmar”.
För några år sedan såg jag i ett hyreshus i centrala Paris hur någon hade förankrat en hink vid sitt fönster på andra våningen. I hinken växte en liten vinbärsbuske! Det såg så härligt ut! Tänk att mitt inne i en storstad kunna öppna sitt fönster och plocka en vacker klase röda vinbär! Det är livskvalitet! Skulle något sådant kunna förekomma i Stockholm eller Göteborg? Skulle det ens få förekomma? Jag tror inte det.
I min småstad har ett nytt radhusområde ganska nyligen blivit inflyttningsklart. Det är 8-10 hus med lite lite grönt utanför. På vänster sida om entrédörren vid samtliga hus står en laxfärgad rhododendron. Alla lika stora, alla i full blom, när husen var inflyttningsklara. Då har trädgårdsglädje förbytts i trädgårdsterror. Jag skulle inte våga bo där. Tänk om jag glömde vattna min rhododendron till hösten, så att den frös på vintern!