Idag har jag rensat ogräs nästan hela dagen. Handleder och fingrar är ömma och värker så smått. När jag låg därute i landet så förundrade jag mig över den mänskliga naturen. Här river jag upp och sliter och drar i väletablerade klimatanpassade växter. De ska bort allesammans: maskros, kers och nejlikrot m fl. Det är de ömtåliga, de som måste täckas på vintern och skyddas från tidig vårsol, som får vara kvar.

Tänk på vad maskrosen är vacker. Bladens friska gröna färg och så den gula blomman som vänder sig mot solen. Man ritkgit ser vad den njuter av sol och värme. Njuter gör också insekterna som kommer till det dukade bordet. Den ska bort.

Nejlikrotens blomma är inte så iögonfallande men så söt. Bladrosetten med de flikiga och tandade bladen är vacker att se. Den ska bort!

Kersen eller kirskålen ska vi bara inte tala om. En trädgårdsägare vill inte ens sitta på bussen intill en människa med kers i sin trädgård. Vem vet? Det kanske smittar. Nej, kersen ska bort. Men titta när kersen blommar! Den breder ut sina spetsdukar över grönskan så vackert. Kersen ska verkligen bort!

Visserligen indikerar nässlor fin och fet jord, men att nässlorna är boplats för många fjärilslarver är inget att bry sig om. Nässlan ska bort!

När jag var barn lät alltid min pappa nässlorna vara ifred i ett hörn längst ner i trädgården, men så hade vi många fjärilar också.

Löktravens vita små blommor höjer sig över de andra ogräsen på sina styva stjälkar. Bladen är dekorativa och glänsande. De luktar och smakar lök. Den ska bort!

Visst är de ömtåliga, sköra växterna vackra! Det tycker jag också, men jag tror faktiskt att det är sporten att klara de svåra som råder över skönheten.

Mitt favoritogräs? Harkålen, allt är vackert på harkål, växtsätt, bladform, blomma och frökapsel.

Men åh vad pionen är underbar!

———

Harkål Lapsana communis
Kers Aegopodium podagraria
Nässla Urtica dioica
Nejlikrot Geum urbanum
Maskros Taraxacum
Löktrav Alliaria petiolata