Lyckoklöver

Det är så tomt i mina fönster. De flesta av mina krukväxter har flyttat ut på ”kollo”.  Inte så långt bort, bara utanför väggen nära trappan. Men ändå…

Så skönt det måste vara för dem att ha sluppit ut från trånga fönsterbrädor med värmeelement under. Där har de levt hela vintern. De som har planterats om nu i våras sträcker ut nya små rottrådar i den nya fräscha krukjorden. Det måste kännas skönt. Nästan som att vara helt fria. Regnvattnet är ”vilt”, inte vatten från vattenverket. Kvällen ger mörker och svalka.

Mina älsklingsblommor, lyckoklöver, blommar nu på kortare stjälkar och blommorna har djupnat i sin rosa färg. I mitten av de tre bladen glittrar ibland en vattendroppe som vore den en ädelsten. Även bladen har djupnat i sin färg.

Pelargonierna, som såg allt annat än glada ut, när jag klippte ner dem, har nu nya fräscha blad och har börjat blomma.

Ja, jag måste unna dem kollovistelsen, tänkte jag när jag gödselvattnade dem i morse.

Men en krukväxt har jag kvar inne – en ljusblåblommande St Paulia. Den trivs inte nedanför min trappa. Så nu skänker den mig tröst där den står i köksfönstret.