Internationell kompost

Idag, när jag skattade min kompost, för att ge mina växter extra näring, kom jag att tänka på att det mörka substratet, som luktade så gott, är helt universellt. I mina händer höll jag resultatet av te från Kina, Japan, Indien och Sri Lanka, kaffe från Sydamerika, bananer från Centralamerika och apelsiner från Sydeuropa. Allt har nu blandats i min kompost, oavsett var det en gång har vuxit. Vår tid med så mycket export och import resulterar i att hela jordens växtsubstrat homogeniseras, fascinerande tanke.

Nu är det vår igen

Jag håller ett naturens under i mina händer! Tänk att potatisskal, teblad, kaffesump, marsvinsburens urstädade innehåll mm kan bli friskt doftande dunderjord! Maskarna förökar sig och förmodligen också mikroorganismerna fast de inte syns.

Jag har tre nätkomposter intill varandra. (Till grannarnas förtret). Den äldsta lade jag ett tjockt lager löv över i höstas. Det lagret är nu är nu tämligen glest mellan bladen. Maskarna har säkert kunnat arbeta även i vinter. Förra vintern, när jag ”matade” komposten med nytt material, rörde jag om en smula i den. Då ångade jag! Det var kallt i luften och ångan syntes som rök. Undret i min trädgård!

Så bra att en del daghem komposterar så att barnen lär sig. Små barn är så öppna och positiva till ”vetenskap”. Det är på daghem man ska börja! Jag vill tro att barn, som fått se i mikroskop hur växter är uppbyggda. De kommer inte att ”roa” sig med att bryta sönder nysatta träd, rycka upp plantor i planteringar osv. Jag vill tro det! Måtte jag få uppleva detta.

Och så här (bl a) ser det ut när jorden är färdig. En porslinshyacint från min trädgård.

Jordfabriken

Att ha en trädgårdskompost är att se skapelsen på nära håll. Man fylls av förundran när illaluktande sopor blir väldoftande mylla. Kaffesump, teblad, morotsskal, potatisskal och annat vegetabiliskt blir på kort tid lätt och fin jord.

En kompost luktar inte illa om man passar den en smula. Alla kvicka rödbruna kompostmaskar är roliga att iaktta. I ytterkanten av komposten träffar man också på den sävligare daggmasken. Den vill inte ha så varmt som kompostmasken.

Varmt blir det verkligen. I vinter när jag levererade nytt material till min kompost ångade det av kompostbehållaren. Det var skönt att ta i det varma innehållet.

Harry Martinsson skriver om den lille grå bonden i jordens mull. Det fanns en tid när man ”rensade bort” mask ur landen för att man trodde att maskarna skadade växternas rötter! Men redan Darwin förstod att sätta det rätta värdet på mask som Martinsson ju också gjorde senare.

Forna tiders folkskollärare fick undervisning i trädgårdsskötsel på seminarierna. Jag tror att det skulle vara bra om detta ämne återinfördes på lärarhögskolorna. Många elever skulle må bra av att få arbeta ”handgripligt”. Dessutom gagnar det inlärningen när teori och praktik samarbetar.