Visst har vi väl behov av skönhet? Att se djupt in i en blomma, att följa en fjärils fladdrande flykt, att vistas i vacker natur osv.
Alla våra sinnen behöver skönhet: att lyssna på musik man tycker om, att höra bisurret i en sälg, att känna på de lena nyutslagna bladen på en bok, t ex, eller att med handen följa de mjuka linjerna i en isslipad stenhäll.
Skönhetstävlingar däremot är konstlad skönhet, tycker jag, men visst kan det finnas vackra människor i alla åldrar!
Jag tror att skönhet tillför människan något, som är viktigt för oss. Men varför är serier i dagstidningarna så groteska? Varför måste musik vara så bullrig att man inte uppfattar melodin, eller det kanske inte finns någon. Det kanske bara är rytm. Hur kan maten smaka gott i ångor av tändvätska?
”I fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skriver, då var längtan efter skönhet viktig även om arbetsdagarna var långa och hårda. Tänk på fästmansgåvornas utsmyckning, nyponrosen vid stugknuten, resedan i fönstret! Skönhet behöver inte ha med vare sig ekonomi eller intelligens att göra. Den appellerar enbart till känslan.