Idag, när jag skattade min kompost, för att ge mina växter extra näring, kom jag att tänka på att det mörka substratet, som luktade så gott, är helt universellt. I mina händer höll jag resultatet av te från Kina, Japan, Indien och Sri Lanka, kaffe från Sydamerika, bananer från Centralamerika och apelsiner från Sydeuropa. Allt har nu blandats i min kompost, oavsett var det en gång har vuxit. Vår tid med så mycket export och import resulterar i att hela jordens växtsubstrat homogeniseras, fascinerande tanke.
Tagg: jord
Det regnar…
När jag vaknade i morse regnade det. Efter en lång tid av bara sol kändes allt så befriande. Det var alldeles vindstilla, regnet kom nästan ljudlöst ner på den törstande jorden. Växterna, som dag efter dag, kämpat mot torkan med hårt tillslutna klyvöppningar och inrullade blad, kunde nu ta emot det välsignade regnet.
Jag kände med växtligheten – jag, som har kunnat dricka vatten ur kranen hur lätt som helst, när jag velat, kände en underbar lycka. Vi människor är trots allt en del av naturen, även om många känner sig stående över den.
Det är nödvändigt för vår fortsatta existens att inse denna delaktighet, att vi är medvetna om hur skör jämvikten är och hur lite vi vet om naturens jämvikt. Hur lätt kan inte vi i vår okunnighet rubba den.
Jag önskar, och är naiv nog att tro att vår samexistens med naturen skulle bli rikare om vi lärde våra barn att se sammanhang och det fantastiska i växter och djur.
Det är synd om barn, som är så destruktiva, att de bryter grenar och stjälkar och sparkar sönder i rabatter och slänger redan blommor på trottoaren. Små barn jagar duvor som fredligt pickar på torget. Föräldrarna ser inget eller bryr sig inte.
Min pappa och jag delade intresset för naturen eller rättare sagt han lotsade mig in i det intresset. Jag minns våra cykelturer på slätten då vi lyssnade på ”horsgökens” våryra. ”Horsgök” är det folkliga namnet på enkelbeckasinen. Min pappa förklarade för mig hur de frambringade det smattrande ljudet och vi gladdes tillsammans med fåglarna över att våren var på gång.
Sommarkvällarna med koltrastsång från grantopparna njöt vi av tillsammans. Han sa alltid att blommor var vackrast där de står och växer. Vi plockade sällan buketter.
Om barn fick höra om alla naturens finurligheter tror jag att de skulle bli mer rädda om naturen. Jag har delgivit mina vänner pedagogerna detta. Somliga ler förbindligt, andra skrattar högt. I deras ögon läser jag: Naiv.
Nu är det vår igen
Jag håller ett naturens under i mina händer! Tänk att potatisskal, teblad, kaffesump, marsvinsburens urstädade innehåll mm kan bli friskt doftande dunderjord! Maskarna förökar sig och förmodligen också mikroorganismerna fast de inte syns.
Jag har tre nätkomposter intill varandra. (Till grannarnas förtret). Den äldsta lade jag ett tjockt lager löv över i höstas. Det lagret är nu är nu tämligen glest mellan bladen. Maskarna har säkert kunnat arbeta även i vinter. Förra vintern, när jag ”matade” komposten med nytt material, rörde jag om en smula i den. Då ångade jag! Det var kallt i luften och ångan syntes som rök. Undret i min trädgård!
Så bra att en del daghem komposterar så att barnen lär sig. Små barn är så öppna och positiva till ”vetenskap”. Det är på daghem man ska börja! Jag vill tro att barn, som fått se i mikroskop hur växter är uppbyggda. De kommer inte att ”roa” sig med att bryta sönder nysatta träd, rycka upp plantor i planteringar osv. Jag vill tro det! Måtte jag få uppleva detta.
Och så här (bl a) ser det ut när jorden är färdig. En porslinshyacint från min trädgård.
Jordfabriken
Att ha en trädgårdskompost är att se skapelsen på nära håll. Man fylls av förundran när illaluktande sopor blir väldoftande mylla. Kaffesump, teblad, morotsskal, potatisskal och annat vegetabiliskt blir på kort tid lätt och fin jord.
En kompost luktar inte illa om man passar den en smula. Alla kvicka rödbruna kompostmaskar är roliga att iaktta. I ytterkanten av komposten träffar man också på den sävligare daggmasken. Den vill inte ha så varmt som kompostmasken.
Varmt blir det verkligen. I vinter när jag levererade nytt material till min kompost ångade det av kompostbehållaren. Det var skönt att ta i det varma innehållet.
Harry Martinsson skriver om den lille grå bonden i jordens mull. Det fanns en tid när man ”rensade bort” mask ur landen för att man trodde att maskarna skadade växternas rötter! Men redan Darwin förstod att sätta det rätta värdet på mask som Martinsson ju också gjorde senare.
Forna tiders folkskollärare fick undervisning i trädgårdsskötsel på seminarierna. Jag tror att det skulle vara bra om detta ämne återinfördes på lärarhögskolorna. Många elever skulle må bra av att få arbeta ”handgripligt”. Dessutom gagnar det inlärningen när teori och praktik samarbetar.