Nära min yttertrappa har jag sparat en nässelrugge. Där hade jag tänkt erbjuda fjärilarna en barnkammare. Varje dag har jag tittat och tittat, vänt på bladen men nej, inte någon fjäril har hörsammat min inbjudan.

Men långt nere i trädgården i ett soligt hörn har jag fullt med larver på en nässelrugge! De äter och äter. Nässlornar är väl inte så förtjusta i att bli så misshandlade men de kommer sig säkert. Jag däremot är så glad! Att få hysa avkomman till dessa luftens juveler känns nästan högtidligt.

Mina grannar, rhododendrons husägargeneration, ser säkert mitt nässelbestånd som en sanitär olägenhet. ”Maskar i trädgården!” Men vi får försöka finnas till sida vid sida.