Den gode bonden finns inte! Han, som ler så vänligt på bilden i ortstidningen med en lammunge i ett stadigt grepp. ”Se vad jag tycker om lammet!” Den gode bonden ser till att alla människor får mat att äta. Utan honom skulle barnen gå hungriga till skolan och dagis. Dagisfröknarna läser glättiga böcker för barnen om de gulliga djurungarna. Men är det verkligheten som beskrivs i böckerna? Är det inte i stället lögn och svek? Tycker de vuxna i barnens närhet att det är så hemskt att tala om för sina små att det är kycklingar, som en gång var levande som nu ligger på tallriken?

Hela köttindustrin är förljugenhet och våld. De flesta små barn tycker om djur. På väg mot vuxenlivet blir de hjärtlösa konsumenterna som roffar åt sig mer och mer animaliskt. Tänk på jägarna som i mörker och kyla stödutfodrar rådjuren för att försäkra sig om god jaktlycka senare på året, hyllade av omgivngen och betraktade som sjusärdeles män.

Hur kan man dag efter sätta i sig djur, som under sin korta livstid förnedrades och skändades! Tänker man inte alls på hur djuren hade det?

Men man måste ju äta kött? Eller? I en värld där stora delar av befolkningen svälter, barn dör innan de blir fem år skulle jordens resurser räcka till betydligt fler om de i stället åt vegetarisk mat. Den möjligheten finns. Försök att i stället för dagens rofferi kunna se sina barn i ögonen och säga att farfar och morfar var snälla människor. De dödade inte kor och grisar, lamm och kycklingar. De odlade i stället potatis, ärter, bönor, morötter och palsternackor. Alla blev mätta och dessutom friskare. I ortstidningen står bonden på bilden med en kattunge i famnen och under bilden står det att brödsäden ser ut att bli mycket fin i år. Tänk om.